Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den kompromiss de olika riktningarna
slutligen enades om — en fredlig generalstrejk —
var på förhand dömd. Den blev också
resultatlös och med detta nederlag störtades den
liberala regeringen Facta. Fascismen kom till
makten och Mussolini stod med blodiga händer vid
sina drömmars mål.
Det skulle dock vara felaktigt att tro, att
arbetarnas motstånd försvann, när Mussolini
kom till makten. Den italienske arbetarens
psyke är ett annat än exempelvis den tyske.
Motståndet varade många år framåt, och det har
faktiskt aldrig helt övervunnits. Men under
alla de gångna åren har den blodiga terrorn
varit fascismens förnämsta vapen. 1924 mördades
deputeraden Matteotti, vilken hållit ett
strafftal i parlamentet mot fascismen. Några dagar
senare fanns han mördad och fruktansvärt
till-tygad. Alla spår ledde tillbaka till den
fascistiska terrorapparaten och Mussolini.
Mussolini stod inför hela världen som anstiftaren av
mordet. Men den kapitalistiska världen
applåderade honom världen runt för hans
undertryckande av arbetarrörelsen.
Under perioden 1925—27 utformades något,
man skulle kunna kalla fascismens politiska
system, men fortsattes hållningslösheten och
opportunismen och anpassningen.
Republikanen och ateisten Mussolini blev ro jalist och
slöt konkordat med påvestolen.
Italien hade gått in i världskriget 1916 i hopp
att få dela bytet efter segern. Det blev
skamligt lurat av sina allierade. Ett nationalistiskt
misnöje med detta förhållande utnyttjades av
Mussolini, som slog in på en måttlös
imperialistisk politik. Det italienska folket skulle
fostras till krigets gärning och fylla sin historiska
mission att göra Italien stort och mäktigt. Han
fick inkorporerat ett italiensktalande stycke av
Österrike. Han gjorde Albanien först till ett
protektorat och slukade det helt 1939. Han
började 1935 överfallet på Abessinien.
Folkförbundet beslutade som bestraffning inleda ekono-
miska sanktioner, men det var bara
spegelfäk-teri. Italien fick all den olja det behövde för
kriget. Och allt annat också. De kapitalistiska
regeringarna ville inte tillgripa en effektiv
aktion, ty en sådan skulle ha lett till fascismens
störtande och därmed till en social revolution.
Och något sådant ville man minst av allt.
Mussolini fick sitt Abessinien.
1936 ilade Mussolini vid Hitlers sida till
Francos och den spanska fascismens hjälp.
Demokratierna och de fascistiska diktaturerna
samarbetade för att stoppa vapentillförseln till
det republikanska Spanien, med resultat att
fascismen segrade.
I det nya världskriget inträdde icke Italien
förr än Frankrike 1940 var slaget och
tyskarna hade ockuperat halva landet. Mussolini
passade på att anfalla det till marken slagna
franska lejonet, när han trodde sig kunna
tillråna sig ett stycke franskt område utan alla
risker. Han trodde, att England definitivt var
besegrat, när det fört sina divisioner tillbaka
från Dunkerque, men det var hans största
misstag. England var icke slaget. Det drog sig
tillbaka till sin ö för att bereda sig till kriget.
Snart kom Amerika med och dess väldiga
industriella resurser. Mussolinis blinda tro på
Tysklands oslagbarhet hade bedragit honom.
Italienarna drevos ut från Afrika och hela
deras imperium gick i putten. Och så kom den
dag —• 10 juli 1943 — då de anglosaxiska
makterna invaderade Sicilien. Fjorton dagar
senare störtades stråtrövaren Mussolini.
Den blodige diktatorn, terroristen och
riddaren av ricinoljan, en uppblåst
”sågspåns-cæsar”, har tvingats abdikera. Ett odjur i
människogestalt har inringats och världen drar en
suck av lättnad. Men det vore felaktigt att
tro, att fascismen därmed är oskadliggjord. Det
blir den först med en revolution. Till dess
kommer nog en hel del av den fascistiska regimen
att kvarstå under ”demokratisk” mask. Men
det är en annan historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
