Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satoriska erfarenheter skola kunna gå bra
inom det kollektiva systemet. Ty vem kan bäst
vara i stånd att leda företaget; järn
vägspersonalen eller aktieägarna utan kännedom om
yrket.
II.
Den framstegsvänliga politiken, som började
med revolutionen och uppnådde sin
kulminationspunkt under general Cardenas regering,
fort sättes1 även av den nuvarande regeringen
och landets president, divisionsgeneralen
Manuel Avila Camacho. Den socialistiska
reformlagstiftningen fortsattes icke på samma
radikala sätt som förut, men arbetar- och
bondeorganisationerna bilda även i dag tillsammans
med tjänstemännen, republikens fundament.
Landets författning, som uppbyggdes efter de
Montesquieuska principerna om maktens
delning, det vill säga oberoende för den
lagstiftande, exekutiva och juridiska makten, är
modern. Då Mexico under maj månad förra året
gick med i kriget, bestod hela armén endast av
cirka 50,000 yrkessoldater. Dess krigsmateriel
saknar betydelse för det pågående kriget och
någon krigsindustri för moderna vapen finnes
inte. Mexicos deltagande i kriget inskränker
sig således till att exportera råmaterial och
livsmedel till dess allierade.
Omedelbart efter krigsförklaringen
dekreterade regeringen landets ekonomiska och
militära mobilisering. Presidenten uppfordrade
kapitalister och arbetare att hjälpa regeringen
i dess nya och mångfaldiga uppgifter. För att
i större utsträckning uppmobilisera kapitalet
genomfördes en del åtgärder, vilka hade till
syfte att favorisera kapitalinvesteringarna.
För arbetets mobilisering vände sig
presidenten till arbetare- och
bondeorganisationerna. Dessa anse för övrigt, att kriget mot de
totalitära staterna är liktydigt med kampen
för de demokratiska friheternas försvar, vilka
här i landet anses som den mexikanska
revolutionens axiom. ”När vi ställa oss på
demokratiernas sida”, förklarade guvernören för
delstaten Puebla på ett arbetarmöte, där han
invigde en faekföreningsfana, ”försvara vi
samtidigt principerna och traditionerna för vår
mexikanska revolution, och arbetarna och
bönderna ställa sig samtidigt skyddande framför
sina revolutionära syndikalistiska
organisationer.” .
Det första initiativet, som vidfogs av landets
olika arbetarorganisationer — det finnes i
Mexico fem autonoma landsorganisationer och
flera självständiga industriförbund — var
bildandet av ett nationellt arbetarråd, vilket
omfattar alla arbetar- och bondeorganisationer och
står under beskydd av republikens president. I
denna ”Consejo Obrero” behandlas alla viktiga
frågor beträffande landets ekonomi samt
arbe-.tarnas och böndernas intressen i samband
därmed.
Det andra initiativet, som togs av Mexicos
arbetare, var organisering av en proletär
kongress för krigsekonomi. En sådan kongress kan
kanske endast tänkas i ett land, som pendlar
mellan kapitalism och socialism, i vilket det
finnes element av båda, men som dock inte helt
är varken kapitalistiskt eller socialistiskt. Man
måste ha landets situation för ögonen för att
förstå landets olika sociala företeelser i
allmänhet och speciellt denna proletära kongress för
krigsekonomi.
Kongressen, som hölls i slutet av år 1942,
behandlade problemet om järnvägarnas sanering.
Transportproblemet är för övrigt ett av
landets störste. Arbetarnas representanter å
kongressen utarbetade dessutom förslag om
upprättandet av ett skeppsvarv i Veracruz, om
byggandet av fabriker för framställning av
köttkonserver i landets nordliga delar och för
fruktkonserver i södern, samt framlade förslag för
de kooperativa företagens ekonomiska och
industriella utveckling. Kongressen påtalade även
de misstag, som gjort sig gällande inom den
statliga administrationen, samt underströk
nödvändigheten av att förbättra många ekonomiska
företag och bilda nya. En plan för startande
av nya kreditinstitutioner utarbetades med
tanke på finansierandet av nya kooperativa
företag. Av regeringen krävdes dessutom, att
effektiva åtgärder vidtoges mot dyrtiden.
På kongressen representerades regeringen av
specialister från alla ekonomiska,
finansiella, industriella och.agrikulturella områden;
specialister, som medarbetade i de av kongressen
tillsatta kommissionerna, hjälpte arbetarna att
utarbeta förslag och studera deras praktiska
värde. Kongressen behandlade även
efterkrigs-problemen från arbetarklassens synpunkt och
republikens president uppmanades att fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
