Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till det rena statsslaveriet. Ett sådant system,
där allt går ut på att göra staten mäktig ocli
där människan inte har något annat värde än
som bruksföremål för staten, måste
naturnöd-vändigt leda till yttre expansion, d. v. s. till
krig. Den inre expansionens väg, d. v. s.
för-kovrandet av samhällsförhållandena för
skapandet av ett folk av lyckligare, mera
välmående och tillfredsställda individer, kan
rimligtvis inte beträdas av ett system, som förnekar
individens egenvärde. Därför beträdes med
förkärlek den yttre expansionens väg eller
strävan att göra staten stor, stark och
mäktig genom yttre erövringar, för vilka man
gärna offrar de i och för sig betydelselösa
människorna, individerna, vilka endast kunna ha
något värde som kanonmat eller som
bruksföremål i kriget för statens storhet.
Även det ekonomiska livet blir därför
endast redskap till statens storhet och
förkovran. Medan i den ryska diktaturen alla de
stora, naturtillgångarna och större delen av
produktions- och distributionsapparaten
förstatligades, lämnade den italienska och tyska
diktaturen den privata äganderätten till
produktionsmedlen i princip formellt oantastad.
De tyska och italienska diktaturerna ha funnit
det onödigt att avskaffa den enskilda
äganderättens yttre form men gjort äganderätten
innehållslös genom att förvandla ägaren till
statshjon. Därtill har kontrollen över
näringslivet i dess helhet lagts i händerna på en liten
grupp av politiska maktbesittare. Den privata
äganderätten består formellt, men den har
intet innehåll. Staten disponerar över
ägodelarna genom att disponera över individerna.
Medan Ryssland upprättat ett statligt
utri-keshandelsmonopol, ha Italien och Tyskland
genom olika kontrollåtgärder praktiskt nått
samma resultat. Den nationella
planhushållning, som statstotalismen upprättar, är
naturligtvis oförenlig med fri utrikeshandel liksom
med fri handel överhuvudtaget. Dessutom vilja
regimerna kontrollera utrikeshandeln för att
genom att hålla nere konsumtionen kunna
mobilisera ett ökat sparande till förmån för
krigsproduktionen.
roduktionen planeras och dirigeras genom
staten. Därtill upprättas tv ån g sk art eller
inom de olika branscherna för fördelning av pro-
duktionen och reglering av priserna. Det sker
också genom att staten bestämmer över
tilldelningen av råmaterial och tilldelning av
arbetskraft o. s. v. Efter nazismens seger i Tyskland
ökades krigsproduktionen (framställningen av
tackjärn, stål, verktygsmaskiner etc.)
våldsamt, medan framställningen av
konsumtionsvaror blott ökades helt obetydligt. Man gav
det tyska folket ”kanoner i stället för smör”.
Kooperationen drabbas naturligtvis också av
ett sådant system. I Rysssland favoriserades
till en början kooperationen, sedermera har
hela distributionen i städerna förvandlats till
rena statsföretag. I Tyskland har
konsumtionskooperationen inordnats i ”arbetsfronten”
under staten. I viss utsträckning ha
föreståndarna fått övertaga affärerna som egna. För
att vinna småhandlarna för sig hade nazisterna
lovat dem, att de stora varuhusen, med vilka
småhandlarna inte kundo konkurrera, skulle
likvideras. I det stället har en hänsynslös
likvidering av småaffärerna genomförts och
handlarna ha tvångsfösts till fabrikerna, som
behövde arbetskraften. Minst en halv miljon
småhandlare ha på detta sätt ”utkammats”.
Samtidigt, har staten förhindrat etablering
av nya affärer.
Beträffande jordbruket har detsamma
tvångskollektiviserats i Ryssland och
underkastats en detaljerad statlig reglering, liksom
prisbildningen och avsättningen ordnas av
staten. Även det tyska jordbruket är underkastat
en minutiös statlig kontroll genom en institution
benämnd ”riksnäringsståndet”, som är
huvudorgan för livsmedelsförsörjningen.
Jordbruks-kooperativa företag ha till stor del likviderats
som oförenliga med nationalsocialismen. 60 %
av den tyska jorden har uppdelats i omkring
1 miljon ”arvegårdar”, som skola gå i arv och
ostyckade överlämnas till en efterkommande.
Men de kunna också återtagas av staten, som
kan förläna dem åt någon annan. Och mot
staten är individen rättslös.
Alla dessa åtgärder tendera nödvändigtvis till,
att även konsumtionen och prisbildningen
regleras statligt. Människornas fria
konsumtionsval liksom den fria prisbildningen avskaffas
genom statens ingripanden. I Ryssland ingick
dirigeringen av konsumtionen som ett led i den
totala planläggningen av den ekonomiska verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
