Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samheten. I Tyskland och Italien infördes redan
före kriget en detaljerad kontroll över
prisbildning och vissa delar av konsumtionen. Under
kriget är regleringen total. Staten vidtog
åtgärder för att hålla tillbaka konsumtionen för att
ge utrymme åt rustningsproduktionen. Då den
växande knappheten på konsumtionsvaror måste
leda till stegrade priser, tillsattes statliga organ
för övervakandet av prisbildningen, en åtgärd
som också var nödvändig för att hålla
arbetslönerna nere på lägsta möjliga nivå.
Till den statstotalitära hushållningen hör
reglering av arbetsmarknaden. Där staten
reglerar produktionen och prisbildningen lämnar
den inte arbetslönerna till fri påverkan av de
organiserade parterna på arbetsmarknaden.
Detta gäller såväl Ryssland som Italien och
Tyskland. Det blir således staten, som fastställer
priset på arbetskraften liksom på andra
marknadsvaror. I Ryssland äro fackföreningarna
statsorgan. I Tyskland äro såväl arbetare som
arbetsköpare tvångsorganiserade i den statliga
”arbet.sfronten”, som skall ha till föregiven
uppgift att ”förena alla hjärnans och handens
arbetande tyskar”. Förhållandet på
arbetsplatsen bestämmes genom lag. Företagaren skall
vara ”ledare” och arbetarna skola vara
”Gefolg-sehaft”, d. v. s. följe. Företagsledarna äro i
sin ordning övervakade av nazistiska
partifunktionärer. De statliga funktionärerna betecknas
som ”arbetets förtroendemän”. Arbetarnas
förtroendemän äro de icke. I företag på minst 20
anställda finns ett förtroenderåd. Det får
lämna råd, men kan ingenting besluta.
Arbetarnas rätt att själva välja, sysselsättning
avskaffades redan 1935 i Tyskland. Varje
arbetare måste ha ett arbetspass, en ordning som
redan tidigare införts i Ryssland. I Italien
ersattes de gamla fackföreningarna med under
fascistisk kontroll bildade arbetaresyndikat och
arbetsköparesyndikat, vilka båda samlades i en
”federation”. Arbetare och arbetsköpare
fogades samman i statsledda sammanslutningar,
korporationer, helt under det härskande,
”stats-bärando” partiets kommando, korporationer
som (enligt Mussolini) skulle ”utöva en
fullständig, organisk och enhetlig kontroll över
produktionskrafterna”. Överbyggnaden av
dessa sammanslutningar blev först färdig 1939,
då den ”fascistiska och korporativa kamma-
ren” skapades, sedan parlamentet avskaffats.
Korporationerna hade emellertid ingen
självmyndighet. De härledde sina befogenheter helt
från den fascistiska statsmakten, eller som en
författare sagt: ”Korporationerna äro lika
litet representativa institutioner som ett-
regemente i en armé. Ett regementes uppgift är
inte att vara en organisation, som kan ge
uttryck åt soldaternas vilja, synpunkter och
önskningar. Regementet är en mekanism, som är
organiserad för att taga emot befallningar
uppifrån och utföra dem. Detsamma är fallet med
de italienska korporationerna.” Den
korpora-tiva staten är ett instrument för uppnåendet
av politiskt herravälde över folket, ett statligt
reglementerande av lönebildningen och ett
statligt förfogande över arbetskraften och
arbetarna. Genom förbudet mot strejker och
lockouter söker man tvångsvis eliminera
klassmotsättningarna.
Statens prissättning på arbetskraften,
statens bestämmande över arbetskraftens
placering, statlig detaljdirigering av produktionen
genom tvångskarteller, genom råvarutilldelning
och investeringskontroll, statlig dirigering av
distributionen, rustningsindustrins favorisering
och jordbrukets främjande till nationell
självförsörjning (”kanoner i stället för smör”) äro
åtgärder, som karakterisera den totalitära
ekonomin. Och alla dessa åtgärder leda till den
personliga frihetens förintande.
III.
1 vilken mån har nu den svenska
hushållningen närmat sig de totalitära staternas?
Kriget har medfört, att staten vidtagit en i detalj
gående dirigering och reglering av det
ekonomiska livet såväl beträffande industri som
jordbruk, liksom den också vidtagit åtgärder att
dirigera förbrukningen. Yissa
regleringsåtgärder äro direkta paralleller till
diktaturländernas. På grund av importens avspärrning och
de dåliga skördarna 1940 och 1941 framtvangs
en detaljerad statlig planering av
jordbruksproduktionen. Den forcerade upprustningen
slukade en stor del av landets resurser. Den
för civil förbrukning tillgängliga varumängden
minskades med 15 å 20 % i jämförelse med
förkrigsvolymen.
Åren närmast före krigsutbrottet stiftades en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
