Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nämnda och mycket vore väl att tillägga även
till de, vi ha behandlat. Ett program, som till
punkt och pricka motsvarar framtidens krav,
är naturligtvis omöjligt att lansera, men så
långt man nu kan se och med den erfarenhet
vi fått under tiden före och under kriget, bör
man ha en viss rätt att tro på en stegrad
uppmärksamhet från folkens sida beträffande de
syndikalistiska idéerna.
Det öde, syndikalismen kommer att röna i
framtidens idédebatt, är naturligtvis i stor
utsträckning beroende av, i vilken mån vi själva
äro kapabla att ge våra idéer offentlighet och
popularitet.
Under alla förhållanden står det dock kvar
som ett oeftergivligt faktum, att
statssocialismen sådan den representeras av
socialdemokrati och kommunism inte motsvarar
framtidens socialistiska krav. Det måste födas
någonting nytt efter detta krig, om inte friheten
skall förintas och tron på rättvisa och
socialism ersättas med fatalism och vilja till
underkastelse under slaveriet. Detta nya måste
sätta kurs mot framtiden och friheten i denna
framtid. Frihetskravet kommer att bli aktuellt
än en gång under de socialistiska baneren och
så långt vi kunna se, måste folken då orientera
sig åt frihetligt, d. v. s. syndikalistiskt håll.
Syndikalismen är idén om friheten anpassad
efter den moderna industrialismen och med
hänsyn tagen till individernas frihet och
trivsel. Syndikalismen är en socialistisk
organisationsform, som alltid och för varje ögonblick
lägger makten i händerna på arbetarna, på
producenterna. Syndikalismen är den enda
form av socialism, där den individuella
friheten kombineras med social rättvisa.
Syndikalismen är den enda socialism, som löser
löne-slavarnas frihetsproblem och av dem gör fria
människor.
I arbetet för att nå detta socialistiska mål
komma vi att möta en myckenhet av motstånd
och oförståelse, men det kan också hända, att
vi väcka genklang och sympati, där vi väntat
oss någonting helt annat. Detta
soeialiserings-arbete blir av gigantisk omfattning och
inbjuder till samarbete med alla de människor och
organisationer, som ha rättvisa och social
rättfärdighet på sitt program. Det blir en
uppgift för alla, som äro medvetna om tidens all-
Facklig ”utveckling”
Tidningen Transportarbetaren för sejotember
faller i våra händer. Den ledande artikeln
behandlar den nyss hållna
förbundskongressen. Man får veta, att det varit en mycket
arbetande kongress, viktig och avgörande i
många avseenden. Man får veta, att
”förbundets beslutande myndigheter givits en
demokratisk form”, att det skapats ”direkt
anknytning från forbundsledningen ut till de stora
medlemsmassorna i landet”, att man
upprättat distriktsorgan, där medlemmarna mellan
kongresserna kunna komma samman och
diskutera sina angelägenheter, att de nya.
stadgarna fått en ”rent demokratisk prägel, med
ett starkt accentuerat drag mot
diktaturpar-tiema” etc. Det där såg ju mycket lovande
ut, men det är underligt, vad allt man kan få
in under begreppet demokrati. I det
avseendet ta ju kommunisterna första priset, när de
inrangera sitt eget diktatursystem under
beteckningen demokrati. Det har för övrigt
också Hitler gjort på senare tiden!
Och-beträffande den demokrati, som
transportarbetarekongressen skulle så verksamt befrämjat,
förhåller det sig nog ungefär på samma sätt.
Därom får man besked i följande avsnitt av
den citerade tidningens ledare:
var och om, hur nära ruinbranten världen av
i dag är.
Med öppen blick för tidens strömningar och
för de olikartade åtgärder, som skilda
situationer kräva, räcka vi för vår del handen till alla
individer och rörelser, vilka liksom vi äro på
väg mot framtiden och friheten, räcka handen
till förtroendefullt samarbete. Endast en sak
äro vi inte villiga att acceptera: diktaturen —
i vilken form den än uppträder. Därför äro
vi syndikalister.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
