Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
taga hand om den tyska ungdomen, så måste
denna utan vidare överantvardas i brittiska och
amerikanska uppfostrares vård. Lärare från
de allierade länderna få då rycka in och överta
arbetet i de tyska skolorna.
Läroböckerna äro ett särskilt kapitel.
Diktaturen har naturligtvis samvetsgrant utmönstrat
all lärobokslitteratur, som inte varit helt till
dess egen favör och ersatt den med böcker i
sant nazistisk anda. Denna litteratur bör alltså
vara tämligen värdelös för det demokratiska
uppfostringssystemet. I praktiken betyder
detta, att ungefär hela den tyska
skolbokslitteratu-ren måste utgallras och ersättas med ny. Bara
detta ger en liten föreställning om, hur pass
vittgående projektet egentligen är!
På engelskt och amerikanskt håll räknar man
inte heller med, att detta skall kunna ske i
en handvändning. Men i stället för att förlita
sig på en omläggning steg för steg, under
vilken man delvis fortsätter i de gamla
hjulspåren i avvaktan på, att de nya banorna skola
bli klara, räknar man med att tvärt klippa den
nazifärgade undervisningen genom att helt
resolut stoppa hela undervisningen och låta den
förbli vilande, till dess det nya hinner bli klart.
Det har antytts, att ett dylikt tillvägagångssätt
skulle medföra omkring ett par års totalt stopp
i de tyska skolorna, men den omständigheten
ämnar man inte väja för. Tydligen resonerar
man som så, att det är bättre med ingen
undervisning alls än en undervisning, som tar
sikte på att misskreditera det system, de allierade
själva representera.
Så ser alltså det allierade programmet för
den tyska demokratins återuppväckande ut. Det
lämnar förvisso ingenting övrigt att önska
ifråga om grundlighet. Inte heller kan man
misstaga sig på den allvarliga avsikten hos
förslagets upphovsmän. Men sedan återstår de
viktigaste frågorna: hur mycket av allt detta
kommer att realiseras? Och vad blir resultatet, om
programmet till punkt och pricka genomföres?
Att med undervisningens hjälp lära tyska
folket att förstå demokratins värde — låter
inte den tanken bestickande? I all synnerhet i en
värld där själva luften tycks vara genompyrd
av hat och hämndtankar. Att uppfostra
tyskarna till demokrater, det är förvisso ett
oerhört mycket mera storsint program, än vad
man någonsin kunnat vänta med tanke på de
många brott mot mänsklighetens primäraste
rättsbegrepp, som nazismen gjort sig skyldig
till.
Men när man överväger, vilka möjligheter
projektet har ifråga om att kunna
åstadkomma den eftersträvade omsvängningen i tyska
folkets inställning, då blir man genast mera
betänksam. Ville man uttrycka dessa
betänkligheter i tillspetsad form, kunde man säga, att,
om projektet behövs, så kan det inte realiseras,
men om det kan realiseras så behövs det inte!
Vi skola litet närmare förklara, vad vi mena.
Om de allierade verkligen skulle förmå
åstadkomma underverket att skapa en
fred, vars rättvisa insåges och erkändes även
av tyska folket självt, då är det förvisso
ganska överflödigt att sätta igång en vidlyftig
apparat för att få tyskarna att bli demokrater.
En sådan fred skulle, efter diktaturårens hårda
tryck och krigsårens fruktansvärda
hemsö-kelscr, säkerligen verka långt kraftigare på
tyska folket i demokratiserande riktning än all
världens propaganda och undervisning. Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
