Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tysklands i grund förintade demokrati? Det
är en fråga, som vållat politikerna i England
och USA en hel del huvudbry. Synnerligen
brännande blir det problemet, om det skulle
visa sig, att tyska folket självt inte vill eller kan
taga initiativ till den bebådade
systemförändringen. I så fall måste både diktaturens
störtande och demokratins rekonstruktion ske på
grundval av brittiskt-amerikanskt diktat.
Ett dylikt diktat räcker måhända till för att
förmå tyskarna att rent formellt bekänna sig
till demokratin på nytt. Men att det inte räcker
till för att varaktigt trygga demokratins
fortbestånd även för framtiden, därom är man
både i England och Amerika fullt på det klara.
Här måste andra utvägar till än blott och bart
maktspråk, medger man.
Problemet trasslas till ännu mera genom den
omständigheten, att Hitlerdiktaturen under
sin tid gjort allt, vad som i dess förmåga stått
för att andligt ”avdemokratisera” det tyska
folket. De årgångar, som växt upp och fått sina
uppfattningar om politiska spörsmål utformade
under diktaturåren, ha ju fått lära sig att se
demokratin såsom någonting ytterst
ömkans-värt och för tyskarna väsenfrämmande. De ha
fått diktaturens företräden hamrade in i sina
skallar med alla de medel, som stått den
nazistiska uppfostrings- och propagandaapparaten
till buds.
Men inte blott de uppväxande utan också de
äldre årgångarna ha systematiskt bearbetats för
att tillägna sig det nazistiska
demokrati-föraktet. Helt utan resultat kan denna systematiska
bearbetning inte ha varit. Folks ståndaktighet
i dylika ting är ingalunda så bergfast, att den
inte låter sig förändras genom en systematisk
och outtröttlig propaganda. Det är säkerligen
åtskilliga av Tysklands gamla pålitliga
demokrater, som vid det här laget andligen givit upp
och accepterat den nazistiska tesen om
demokratins mindervärdighet.
Vad dessa äldre årgångar beträffar, så tycks
man emellertid på allierat håll inte göra sig så
mycket bekymmer om dem. De ha dock,
resonerar man, en gång varit med om ett annat
tillstånd än det nazistiska och det bör inte vara
omöjligt att få dem att återvända till sina
gamla linjer. Helt annorlunda är det däremot
med ungdomen. Den har helt och hållet fått
sin livsbild bestämd genom den nazistiska
statens uppfostran. Den känner ingenting annat
till än, vad som den upplevat, och eftersom den
aldrig upplevat annat än nazismen, utgör också
nazismen hela dess värld. Att få den att
acceptera en demokrati, om vilken den aldrig hört
någonting annat, än att den representerade
fosterlandets djupaste förfall och farligaste
fiende, det är en uppgift, som sannerligen inte blir
lätt att lösa.
Så tänker och argumenterar man i de
allierades läger och det är ett mycket talande
tecken på den grundlighet, varmed de förbereda
sig för den kommande freden, att de redan rätt
länge varit sysselsatta med att diskutera, hur
man på lämpligaste och mest grundliga sätt
skall komma till rätta med detta
hitlerdiktatu-rens andliga arv bland Tysklands ungdom.
Det resultat, man kommit fram till, må
tvi-velsutan betecknas som karakteristiskt för
anglosaxisk mentalitet och metodik. Eftersom
Hitler grundat sitt välde över själarna genom
systematisk uppfostran i diktaturideologi,
säger man, så låt oss rasera verket och
återuppväcka den demokratis-ka andan med tillhjälp av
samma metod. Yi måste utan vidare taga hand
om den tyska ungdomens uppfostran och lära
den förstå demokratins värde, på samma sätt
som den förut blivit bibringad en blind tro på
diktaturens storhet.
Man har redan utarbetat en grundläggande
plan för detta uppfostringsarbete. Det tyska
skolväsendet skall ställas under allierad
kontroll. Troligen blir det någon allierad
kommission, som får till uppgift att övervaka det hela
och tillse, att denna demokratiska
återuppfost-ran bedrives med nödigt eftertryck. Så långt
möjligt ämnar man anknyta till användbara
krafter inom det tyska folket självt. Hur hårt
än hitlerismen farit fram med de demokratiska
krafterna, räknar man dock med, att det ännu
skall finnas åtskilliga av den för-hitlerska
epokens anhängare kvar, vilka efter diktaturens
störtande komma att krypa fram ur sina
gömslen och erbjuda sina tjänster.
Men om dessa krafter inte räcka till — och
det tror man inte, att de skola göra —• så få
segerherrarna själva komplettera vad som
brister. Kan man inte inom Tyskland få fram
tillräckligt med demokratiska uppfostrare för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
