Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Detta innebär inte något
ståndpunktsta-gande mot en republikansk styrelse.
Principiellt ans’es den republikanska formen bäst
överensstämma mod en demokratisk ordning, som
icke erkänner några privilegier. Praktiskt har
emellertid vårt parti godtagit monarkien. Det
är ärligast att detta klargöres på sätt som sker
genom den föreslagna uteslutningen.”
Man undrar vad man egentligen har
program till? Många människor inbilla sig, att
ett partis politiska verksamhet skall anpassas
till programmet, att politiken skall
förverkliga de idéer, som däri fått sin utformning.
Inom den politiska verksamheten, inom
parlamentarismen, är det emellertid helt andra
vägar som beträdas. Här gäller det inte att
förverkliga uppsatta mål, här gäller det att
snarast möjligt komma fram till
regeringstaburetterna, till landshövdingsstolarna, till
gene-raldirektörspostema, till välbetalade
chefställningar av olika slag, och är det så att
programmet står som ett hinder för de starka
armbågarnas politik —• så mycket värre för
programmet. Då får man jämka på partiets
principiella deklarationer, så att de komma i
samklang med praxis. Och det är detta man
gjort.
Visserligen — medger man — står
republiken bäst i samklang med demokratin,
eftersom det är ett privilegium för en viss
avkomma att beträda tronen och demokratin inte
erkänner några privilegier. Visserligen kräver
demokratin, att folket självt skall få välja
sina representanter och att ingen födes till
representant eller kung, men än sen! Strunt i
det som står bäst i samklang med demokratin!
När politikerna accepterat monarkin i stället
för att aktualisera frågan om republik, så må
det räcka. Att partiets utkorade därmed
förrått sina väljare, spelar mindre roll. Man
begär helt enkelt auktorisering av förräderiet.
För att göra detta programsvek smakligare
har nian nu funnit på att framhålla
monarkin som något bättre än republiken. Se på
Tyskland och Frankrike! Republik hade man,
men likväl fick man despoti oeli diktatur. Se
däremot på England, på Norge och Danmark.
England har bevarat demokratin bättre än
republikerna. Ocli i Norge och Danmark har
monarkien varit ett stöd för det folkliga mot-
ståndet. Och pekar inan på, att den första
fascistiska diktaturen genomfördes av en
monarki, Italien, så säger man: — Men betänk,
hur förträffligt det gick att avpollettera
Mus-solini, därför att man hade en kung, som
kunde avskeda honom! Detta slags argumentering
är synnerligen lättköpt och nyttjas
uteslutande för att täcka över det faktiska förhållandet,
att de socialdemokratiska politikerna, som
fått direktiv att genomföra republiken,
sprungit över till monarkin. Ett så underligt djur
som cn monarkisk socialdemokrat skulle blivit
utskrattat vid århundradeskiftet. I dag tycka
arbetarna, att det är en jädrans karl, som
kunnat komma så långt, att han kan frottera sig
med kungen. I så avseende •— det måste nog
erkännas — består det nog en viss
överensstämmelse mellan massor av arbetare och de
socialdemokratiska monarkisterna. Den
parlamentariska politikens’ korruptiva inflytande
har hunnit med åtskilligt.
1920 års socialdemokratiska
programkommission förklarade, att ”partiets program skall
vara ett dagsprogram i den meningen, att det
icke bör innehålla andra krav än dem partiet
ämnar gripa sig an med att förverkliga, så
fort partiet erövrat därför erforderlig politisk
makt”. Detta gäller alltjämt, förklarar en av
programrevisorerna och tillägger: ”Partiet har
emellertid inte gjort ens något försök att
aktualisera republikkravet, ehuru politiska
förutsättningar för ett aktualiserande otvivelaktigt
funnits.” Och varför har det inte gjort det?
Därför att de partirepresentanter, som haft i
uppdrag att genomföra denna uppgift,
sprungit ifrån programmet och gått över till
monarkin. När partiet nåt! en sådan
majoritetsställning, att programmet kunnat förverkligas, så
använder man majoritetsställningen till något
helt annat än den förelagda uppgiften.
Statskyrka
En liknande politisk kullerbytta föreligger
beträffande frågan om statskyrkans
avskaffande. Också det kravet har strukits och man
försvarar detta med diverse argument. Två kunna
framhållas.
Förut var kyrkan ett säte för reaktionen och
en fiende till arbctarrrörelsen. Nu, säger man,
är förhållandet ett annat. Förståelsen för
arbetarrörelsen och dess idéer har vunnit insteg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
