Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos prästerskapet och kyrkan i allmänhet.
Statskyrkan är inte samma trångbröstade
kyrka som förut. Det är högt i taket hos henne!
Statskyrkan är på väg att bli en folkkyrka.
För det andra: Staten måste förbehålla sig
en viss kontroll över det religiösa livet.
Kyrkan kan inte få stå utanför samhället, inte
heller vara en stat i staten. En kyrka, som inte
behöver ta några hänsyn till staten, kan bli
farlig. För att hålla styr på denna farlighet
är det bäst att upprätthålla statskyrkan.
Det är nog sant, att kyrkan har förändrats
eller håller på att förändras. Det yngre
prästerskapet har sett, att arbetarrörelsen blivit en
makt, vars frammarsch man inte kan hindra
genom att ställa sig i dess väg. Kanske går
det bättre, om man försöker förskaffa sig
inflytande över den. Arbetarrörelsen kan göras
matnyttig för kyrkans intressen. Att denna
uträkning har grund för sig, bevisas bäst
därav, att man nu håller på att stryka kravet på
statskyrkans avskaffande. Det är kyrkan, icke
arbetarrörelsen, som kommer att stå som
segrare.
Programrevisorerna erkänna emellertid:
”Principiellt är naturligtvis tillvaron av en
statskyrka en avvikelse från religionsfrihetens
idé.” Däri ha de självfallet rätt. Den
väsentliga delen av det religiösa livet ligger utanför
statens domäner. Statskyrkan förmår inte
tillfredsställa de stora religiösa massornas
krav. Därför ha de bildat ett otal frireligiösa
samfund, inom vilka de hålla egna
predikanter, ha egna byggnader eller
församlingslokaler. Likväl äro de tvingade att ekonomiskt
stödja statskyrkan oeh prästerna genom de
skatter, staten utskriver. Det är naturligtvis
inte religionsfrihet, när staten på detta sätt
tvingar statskyrkans motståndare att
underhålla denna statskyrka, vilken dessutom
utrustas med diverse privilegier.
Men varför då upprätthålla statskyrkan 1
undrar man. Jo, säger man oss, en kyrka
som inte är statskyrka kan bli farlig.
Programrevisorerna vilja således fasthålla vid en
tvångsorganisation på det religiösa området
som ett medel till folkets religiösa tuktan.
Vilket är något helt annat än religionsfrihet.
Religionen som privatsak omvandlas till
religionen som statssak. Programrevisionen tar sik-
te på en dubbel förändring. Förut krävde man
religionsfrihet och statskyrkans avskaffande.
Nu skall statskyrkan bibehållas och
religionsfriheten ges på båten.
Övergivandet av religionsfrihetens
ståndpunkt och övergången till statskyrkan som ett
slags gendarm på det andliga livets område
är karakteristiskt för tiden. Omedvetet
erkänner man här, att staten är ett tvångsmedel
även till dirigering av människornas andliga
liv oeh att man skall tillvarata detta
tvångsmedel och använda sig av det. Till graden finns
det ännu en skillnad mellan socialdemokratins
ståndpunkt och nazismen, men inte till arten.
Bådadera ha likriktningen i kikaren. Från
statskontroll på det religiösa området är det
visserligen ett stycke väg till statsmonopol,
men ett stycke väg som är logisk oeh
följdriktig. Förändringen beträffande
inställningen på detta område är präglad av tidens
stats-totalitära strömningar, som socialdemokratin
är i stark kontakt med.
Men man får icke därför bortse ifrån, att
förändringen är starkt påverkad av
opportu-nitetsliänsyn. Det är framförallt frågan om
dels bevarandet och dels infångandet av nya
väljarskaror. Många skulle stötas bort, om man
upprätthöll den gamla ståndpunkten. ”Det rör
sig!” säger en socialdemokratisk kommentator
till denna programpunkt. Och det kan man
säga. Det rör sig bakåt.
Utsugning
Uttrycket utsugning s’kall också avlägsnas ur
programmet. Om socialdemokratin inte kan
avlägsna utsugningen annorstädes, så kan den
åtminstone avlägsna den ur programmet. Men det
är knappast troligt, att denna
programförändring medför några utsugningslättnader för
arbetarna. Socialdemokratin har aldrig avsett,
säger en kommentator, att stämpla all ränta på
sparmedel såsom en frukt av utsugning av
arbetskraften och räntetagaren som en social
ut-sugare. Många arbetare ha förskaffat sig
för-svarsobligationer som löpa med ränta. Det
förefaller omotiverat att betrakta en aktieutdelning
av 5 procent som utsugning, men en bank- eller
obligationsränta om samma procent som socialt
jämförlig med arbetsinkomst. Om icke all
ar-betsfri inkomst skall anses som utsugning,
följer nödvändigheten att angiva, var denna bör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
