Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
taturer införts på ”rent demokratisk” och
”legal” väg.
En konsekvent absolutistisk statsdogmatik —
utan varje som helst eftergift åt
individuella. rättigheter, som därigenom väsentligt
skiljer sig från den jakobinsk-demokratiska —
utvecklades genom den preussiska politiken och
fann sitt sista uttryck i nazismen. ”Er själ
tillhör Gud, men allt annat tillhör mig”, sade
”soldatkungen” (Fredrik Wilhelm I) till sina
preussiska undersåtar. 1800-talets preussiske
-tatsfilosof Hegel förklarade staten för ”den
jordiske guden” och enligt nazismen tillhör
också själen staten: människornas rätt till
privatliv och individualitet bestrides
principiellt helt och hållet.
Så sluter sig cirkeln av en trehundraårig
statsabsolutistisk religion. Den på Marx
grundade socialismen har med den liegelska
filosofin och det preussiska statstänkandets
praktiska inflytande på socialdemokratin och den
ryska autokratismens inflytande på
bolsjevismen likaledes antagit en nästan uteslutande
statsbetonad karaktär, ser i centralisationen sin
vishets A och O, är utpräglat statsdemokratisk
resp. äkta i sin radikala uppfattning ända till
statstotalitarism. Men mot statsabsolutismen i
varje form har det mänskliga tänkandet
oavlåtligt värjt sig, och de borgerliga och
proletära revolutionerna under förflutna
århundraden ha periodiskt kämpat däremot. Den
politiska suveräniteten ligger hos folket, icke hos
fursten, förklarade filosoferna inom den
na-tnrrättsliga skolan från Althusius och Locko
på 1500-talet till Rousseau på 1700-talet. Hugo
Grotius konstaterade i sin bok om krigs- och
fredsrätten, att folket har rätt till krig mot
sina furstar, så snart dessa kränka det
”samhälleliga fördrag”, varur all politisk
gemenskap utgår. John Locke förklarade: konungen
står under lagen liksom varje annan
medborgare. Om regeringen degenererar — genom
tendens till tyranni, genom främmande
erövring, genom försummelse från de härskandes
-ida — så har folket friheten att skapa en ny
lagstiftande makt och nya institutioner,
förkunnade denne den borgerliga revolutionens
filosof. Icke endast idén om politiska fri- och
rättigheter inom staten, utan också idén om
rätt att göra motstånd mot staten formulera-
des vid denna tid. Från filosofin gingo dessa
idéer över till praktiken — revolutionerna i
England, Amerika och Frankrike upphöjde
dem till offentliga principer.
”\7i anse dessa sanningar självklara”, heter
V dot i den år 1776 antagna
oavhängighets-förklaringen från de tretton mot England
re-bellcrande nordamerikanska kolonierna, ”att
alla människor äro skapade lika ... att de av
sin skapare begåvats med vissa oförytterliga
rättigheter... att bland dessa äro liv, frihet
och sökande efter lycka”. Och därefter:
”När-helst någon form av regering blir skadlig för
dessa ändamål, så är det folkets rätt att ändra
eller avskaffa den, och att införa ny regering”.
Thomas Jefferson, oavhängighetsförklaringens
författare, gick i sina idéer ännu längre. Mot
motståndarna till folkets självstyrelse höll han
fram sitt revolutionära argument: Om
människan icke kan regera sig själv, som ni säger,
huru kunna då människor regera över andra
människor? Har ni funnit änglar i
människogestalt för att övertaga detta ämbete?
”Frihetens träd måste tid efter annan upjifriskas med
patrioters och tyranners blod”, skrev han och
förklarade, att han hellre ville ta på sig
farorna av för stor frihet än det öde, som måste
uppstå av en för liten frihet. De idéer, som
finna uttryck i den amerikanska
oavhängig-lietsförklaringen, vända sedan tillbaka till
Europa och proklameras på nytt av ett
revolutionärt folk högtidligt i den franska
revolutionens ”Förklaring om människans och
medborgarens rättigheter”, knappt två årtionden
senare.
Socialismen började sedan med sin kritik
mot en del av de borgerliga rätts- och
fri-hetsuppfattningarna — vilka funno sitt
vildaste uttryck i Manchester-liberalismen — på
en bestämd punkt. Denna kritiks nödvändighet,
det faktum, att de moderna frihetskraven äro
av borgerligt ursprung, berövar likväl icke på
något sätt de demokratiska idéerna deras
värde. Proudhon tillägnade bourgeoisin sin bok om
1800-talets sociala revolution, vars förkämpe
han betraktade sig vara. Bourgeoisin, sade han,
liar skänkt oss den politiska frihetens idé, men
liar förfalskat den och anknutit den till en
minoritets ekonomiska egoism. Socialismen kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
