Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nya absolutismen
Av Rudolf Rocker*
I vår moderna civilisations historia finns det
knappast någon annan epok, som kan
jämföras med det nuvarande överfallet på alla
kulturens, frihetens oeh det mänskliga
medvetandets erövringar. Visserligen finna vi i
nästan alla folks historia reaktionära kapitel,
som överflöda av grymhet och blint
förföljelseraseri mot de framstegsvänliga. idéerna och
deras språkrör, men dessa reaktionära
perioder voro alltid begränsade till vissa länder
och fingo sin naturliga motvikt i de liberala
och demokratiska aspirationerna i länder, som
inte nåddes av reaktionen. Inte ens
tidsperioden under den beryktade ”heliga alliansen”,
som inledde sin olycksbringande aktivitet efter
napoleonkrigen och fick återverkningar i alla
Europas länder, kan jämföras med vår
nuvarande epok. Dels var den inspirerad av helt
andra bevekelsegrunder och även i sitt
väsentliga innehåll var den mycket avvikande från
den nuvarande världsreaktionen i fascismens
gestalt.
Den heliga alliansen var en furstarnas
konspiration mot folken, med avsikt att utrota
alla den stora franska revolutionens resultat
och binda de elementära krafter, som
utvecklats hos folket, för att därigenom söka återfå
sina av revolutionen bortsopade rättigheter
och privilegier. Fördenskull blev denna tid en
epok av ”kyrkogårdarnas frid”, som inte
stördes av de stora folkmassornas aktivitet.
Man förstår, varför Metternich och lians
mcdsammansvurna hyste sådan fruktan för
*) Artikeln skrevs 1938; dess idéhistoriska betydelse
för debatten om socialismen är i dag ännu större lin
då.
folkrörelserna. Den franska revolutionen hade
satt väldiga folkmassor i rörelse och hade
krossat den kungliga absolutismens system,
som förefallit vara evigt. Det var denna
rörelses kollektiva karaktär, som gav åt
fransmännens’ republikanska krig mot det
monarkis ka Europa denna oemotståndliga impuls,
som var mycket viktigare än de militära
chefernas hela strategi, ty den skapade de
nödvändiga förutsättningarna för denna nya
strategi. Under intrycket av detta historiska
fenomen gjorde Metternich och reaktionärerna
av den gamla skolan ända in i det sista
hårdnackat motstånd mot tanken på ett s. k.
folkligt krig mot Napoleon, ty de fruktade, att en
sådan rörelse lätt skulle kunna förvandlas till
ett folkens krig mot de tyska furstarna.
Den heliga alliansen understöddes av de
europeiska kabinettens hemliga beslut,
vilka genomfördes med hjälp av regeringarnas
polisorgan. Just denna punkt är det, som
skiljer våra dagars fascistiska reaktion från
alla dess föregångare. Fascismen är en ny
form för social reaktion, som arbetar med de
medel, som skapats av den moderna
demokratin — de stora folkliga rörelserna -— och som
just häri har sin våldsamma kraft. Dess
språkrör har påtryckt denna rörelse av breda
folkmassor karaktären av en politisk religion, i
harnesk mot all tanke- och handlingsfrihet,
därmed skapande denna blinda och våldsamma
fanatism hos den egna rörelsen, som
inspirerats av en absolutistisk idé. Om de s. k.
demokratiska regeringarna i dag befinna sig så
desorienterade inför denna rörelse, liksom
föriden kungliga absolutismen stod främmande
för de demokratiska strävandena under den
första franska republikens period, så beror
det på att av de demokratiska och liberala
idéer, som de anse sig representera, har inte
blivit kvar mer än en grotesk karikatyr av de
gamla uppfattningarna, vars rötter för
längesedan torkat ut.
Under inflytandet av en växande
monopolisering av naturrikedomarna och de produkter
som framställas av det mänskliga arbetet
utvecklades ett system av ekonomiskt slaveri,
som förstörde alla ursprungliga principer för
en ideologisk revolution i liberal anda, eller
för en politisk och social demokrati, och ledde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
