Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med logisk nödvändighet till (ten nya
absolu-lism, som funnit sitt mest fulltoniga uttryck
i våra dagars totalitära stat. Det förra
världskriget bidrog bara till att påskynda denna
process, mot vilken en regeringsdemokrati,
degenererad ända till rötterna, inte kunde resa
något motstånd.
Den socialistiska rörelsen skulle kunna ha
rest en mur mot denna sakernas
utveckling, om den inte själv låtit sig ryckas med i
den ödesdigra processens virvelstorm, som i
dag allt tydligare framstår som en allmän
katastrof för kulturen. Av de stora föregångarna
bland de socialistiska tänkarna var Proudhon
nästan den ende, som helt förstod socialismens
historiska betydelse. Han framhöll mycket
skarpsynt, att den stora franska revolutionens
verk endast fullföljts till hälften och att
uppgiften för det XIX:de seklets revolution var
att fortsätta detta arbete och fullfölja det, för
att leda in den europeiska sociala utvecklingen
på nya vägar. Ty den franska revolutionens
historiska betydelse är just, att den gjorde
slut på den absoluta monarkins
förmyndar-system och gjorde det möjligt för folken att
ta. sitt sociala öde i egna händer, efter att de
i sekler som boskap utan egen vilja slavat
under den furstliga absolutismen och säkrat
systemets existens med sitt arbete.
Detta var epokens stora problem, som
Proudhon mera klart än sina samtida insåg.
Den stora revolutionen hade verkligen
upphävt den absoluta monarkin som institution,
men den hade inte lyckats med att också
upphäva det, som Proudhon kallade ”det
monarkiska tänkandet”, vilket vaknade till nytt liv i
jakobinismens idé om politisk centralisation
och i ideologin om den nationella enhetsstaten.
Det är detta ”monarkiska tänkande”, som
lämnats kvar som ödesdigert arv från en
försvunnen epok och som i dag fått ett nytt uttryck
i totalitetsstatens s. k. fuhrer-princip, som
egentligen endast är en grotesk omskrivning
av det gamla monarkiska tänkandet.
Proudhon förstod, att absolutismen —
denna eviga princip för förmyndarskap med
angivet gudomligt mål, otillgängligt för varje
mänsklig intelligens — är just, vad som mest
reser sig mot de mänskliga varelserna i deras
strävanden till bättre former för sin sociala
existens. För Proudhon var socialismen inte
endast ett ekonomiskt problem utan också ett
kulturellt, omfattande alla den mänskliga
aktivitetens områden. Plan visste, att den
auktoritära traditionen och det monarkiska
tänkandet kan man inte upphäva på ett område
och bevara på alla de andra, så vida man inte
ville leda den sociala befrielsens sak hän mot
en ny despotism. Enligt Proudhon är den
ekonomiska utsugningen, det politiska
förtrycket och det andliga slaveriet olika förmer för
samma sak. Han såg i monarkin symbolen för
allt mänskligt slaveri. Monarkin var för
honom inte ondast en politisk institution, utan
ett sakernas socialtillstånd med andliga och
moraliska aspirationer, bestämda och
oundvikliga, som komma till uttryck på samma sätt
inom alla det sociala livets områden. I den
meningen kallade han kapitalismen för
ekonomins monarkism, som gör arbetet
skattepliktigt till kapitalet på samma sätt som
samhället till staten och själen till kyrkan:
”Kapitalets ekonomiska uppfattning,
regeringens eller myndigheternas politiska och
kyrkans teologiska äro identiska uppfattningar,
som ömsesidigt komplettera varandra, oeli den
ena går över på den andras terräng. Därav
följer, att man inte kan bekämpa en och
lämna de andra intakta; ett faktum som i dag
filosoferna äro överens om. Det, som
kapitalet tar ifrån arbetet och staten från friheten,
är, vad kyrkan tar från förnuftet. Denna
absolutismens treenighet är lika ödesdiger i
praktiken som i filosofin. För att effektivt
förtrycka folket gäller det att binda des’s
kropp, dess vilja och dess förstånd. Om
socialismen har’för avsikt att presentera sig i
komplett form — fri på alla sätt och från varje
dogmatism — behöver den bara inplanta i
folkens medvetande, vad denna treenighet
betyder.”
Utifrån denna övertygelse såg Proudhon i
den moderna storstatens utveckling och
det växande monopolistiska ekonomiska
inflytandet den största faran för Europas framtid.
För sin del sökte han möta donna fara med
ansträngningar till förmån för en federation
av fria kommuner på basis av gemensamma
ekonomiska intressen och ömsesidiga överens-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
