Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid, med hänsyn till storföretagens under tiden
fortskridna utvidgning, starkare tanken på
gemensam äganderätt till produktionsmedlen,
vilken tanke åter upptogs senare inom den
revolutionära syndikalismen och praktiskt prövades i
det antifascistiska Spanien efter 1936.
Alla dessa riktningar från Proudhon till
syndikalismen hade den federativa tanken
gemensam: det vill säga, att enligt deras mening
skulle icke den bestående eller nyskapade
statsapparaten genomföra socialismen, utan det skulle
ske genom sammanslutningen av producent- och
konsumentfederationerna, vilken allt mer
bredde ut sig och ryckte till sig allt flera sociala
och ekonomiska, ja även politiska funktioner.
Denna uppfattning var både konstruktiv och
frihetlig, i ordets sanna bemärkelse
demokratisk och antidiktatorisk.
Det är uppenbart, hur denna socialism hänger
samman med den gamla frihetsidén, som den
icke förnekar utan överför på det ekonomiska
och sociala livets område.
Helt annorlunda förhåller det sig med den
under namnet marxism bekanta auktoritära
socialismen, vilken redan från början stått
oförstående gentemot de frihetliga socialisterna. Då
den unge Anselmo Lorenzo i den spanska
sektionens namn år 1871 i London föreläde Marx
och Internationalens generalråd det in i minsta
detalj utarbetade schemat för den spanska
fede-ralistiska industriella organisationen samt
därefter önskade kännedom om de övriga
sektionernas idéer om samma tema, konstaterade han till
sin förvåning, att generalrådet ieke hyste
något som helst intresse för dessa frågor. Under
Marx’ ledning sysselsatte sig hela mötet med
frågan om Internationalens ledning och
utvidgandet av generalrådets makt över sektionerna.
Det var icke endast följden av den låga
moraliska nivån samt. Marx’ auktoritära svartsjuka,
utan det var också fullt logiskt i enlighet med
den konsekvent antifrihetliga uppfattning om
socialismen över huvud taget, som rådde i dessa
kretsar. Föreställningen om utvecklingen till
socialism var här en helt annan än hos
spanjorerna, Proudhon o. s. v. De borgerliga
friheterna, den franska och amerikanska
revolutionens idéer, förhånades av de auktoritära
socialisterna. Det var ”ideologiska” såpbubblor
liksom över huvud taget alla idéer. I verkligheten
försiggick inom de’sociala förhållandenas värld,
upptäckt av Hegel och först riktigt (d. v. s.
materialistiskt) tolkad av Marx, en objektiv,
oundviklig och naturlagsenlig utveckling till
ekonomisk koncentration och till
”socialiseringen” av arbetet, d. v. s. en fortskridande
anhopning av massorna inom produktionscentra. Då
historien icke är något annat än en följd av
klasstriderna, så sätta sig de genom
kapitalismens utveckling sammangyttrade massorna
slutligen själva i rörelse mot kapitalismen. Och
vid slutet på denna naturnödvändiga process
står övertagandet av den då massivt
koncentrerade kapitalistiska egendomen genom ■ — ja,
genom vem? — genom staten naturligtvis, genom
den koncentrerade politiska makten. Enligt
Marx själv — Lenin upptog senare åter denna
vackra utopi (men endast i teorin) — inträdde
nu en helt kort period av proletärdiktatur,
d. v. s. statlig totalitarism i det proletära
herraväldets tecken och sedan ”dog” denna stat, på
ett mystiskt sätt och allt politiskt herravälde
upphörde. Friedrich Engels ägnade denna
framtidsvision en rörande vacker skildring i sin bok
om socialismens utveckling från teori till så
kallad vetenskap.
Att staten, sedan de marxistiska ledarna fått
den i sina händer och den själv först blivit
historiens största ägare av produktionsmedlen
och total herre över samhället, nu icke har
några andra bekymmer än att försvinna så
fort som möjligt (Engels kallar det ”språnget
från nödvändighetens till frihetens rike”), det
kan man sannerligen kalla en utopi, så att säga
en ”vetenskaplig” vidskepelse. Det är den
auktoritära socialismens myt ; dess eftergift åt
frihetsidén.
Om man, som här sker, väsentligen baserar
socialismen på ”maktövertagande”, så är det
klart att ledarestrid och auktoritet, måste spela
en avgörande roll; den konstruktiva frihetliga
uppgiften för dem, som vilja socialism, träder i
bakgrunden.
Naturligtvis har, där experimentet med
”över-gångsdiktaturen” radikalt genomförts,
ingenting i stil med Engels’ förutsägelser inträffat.
Socialdemokratins politiska reformism å andra
sidan avvek först i praktiken och snart också
i teorin helt och hållet från Marxismens
stats-upplösningsutopi, vilken skulle framträda ef-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
