Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sumtionsbehov, råvarutillgångar och
prisbestämmelser måste till. I stället för den fria
köpviljan -— vilken givetvis i ett kapitalistiskt
samhälle i mycket stor utsträckning är en
chimär — kan det i ett statsägt samhälle gärna
inte tänkas någonting annat än något slags
fortsättning på den nu tillämpade
ransoneringen. Varje individ skulle få en viss kvantitet
av en viss vara, antingen hon har behov av
eller önskan till just den varan. Att detta
skulle innebära en rent olidlig registrering av
den enskildes liv, ligger ju i öppen dag.
Nu ha emellertid vi syndikalister den
uppfattningen, att bestämmanderätten skall
ligga hos arbetarna i deras egenskap av
producenter. Det blir arbetarnas ekonomiska
organisationer, som i stället för enskilda
företagare, och i stället för staten, skola reglera dessa
produktionsproblem. Då uppstår emellertid
frågan: Hur skall denna produktion regleras?
Skall produktionens volym bestämmas av
någon central vald av arbetarnas organisationer1?
Skall ett administrationsråd reglera vad som
skall produceras och vid vilka fabriker denna
produktion skall ske? Eller, skall även i det
syndikalistiska samhället produktionens storlek
och kvalitet bestämmas av efterfrågan?
Om det förra alternativet skall följas,
kommer som en konsekvens därav den individuella
friheten att bli starkt begränsad, även om det
förhållandet att besluten emanera underifrån
och under betryggande kontroll av arbetarna,
i viss män neutraliserar denna känsla av
ofrihet. Kanske kan det också tänkas, att
individerna genom fri byteshandel vid sidan om
produktionen skulle kunna avtrubba bristerna i en
dylik ”planhushållning”.
Idealiskt vore givetvis, att det senare
alternativet kunde följas; att konkurrensen och
den fria prisbildningen bibehölles i det
socialistiska samhället. Skillnaden bleve givetvis då
den, att — så långt det gäller industri och
kollektivdrivet jordbruk — den individuella
konkurrensen ersattes med den kollektiva, el-
ler gruppkonkurrensen. Otänkbart vore det
inte, att konsumentkooperationen finge
uppgiften att distribuera alla varor med
bibehållandet av det fria urvalets och prisbildningens
princip. Dock torde det vid närmare
eftertanke stå klart, att det under alla
förhållanden måste finnas vissa varor, som inte kunna
få säljas fritt utan måste regleras. Detta
gäller alla slag av sådana varor, som existera
endast i mycket liten omfattning, och vidare
alla medikamenter, droger, läkemedel o. s. v.
Ovanstående koncentrerade reflexioner äro
endast avsedda att ge en antydan om
storleken av de detaljproblem vi stå inför, om
vi vilja ha vår rörelse känd och välkänd bland
arbetarmassorna. Naturligtvis pretendera ovan
anförda synpunkter ingalunda på att vara de
rätta eller enda; avsikten är endast att få
problemet under debatt inom vår rörelse, så att
vi kunna komma med ett mera konkretiserat
socialiseringsprogram. Det behöver väl inte
heller betyda så mycket, om ett dylikt detalj
skisserat program får en svidande kritik från
utomstående håll. Det program vi kasta fram
behöver inte nödvändigtvis vara axiomatiskt
eller oomkullkasteligt. Det är bättre att rätta
till det, som blir snedvridet, än att försitta ett
tillfälle.
Under alla förhållanden måste vi finna en
annan lösning än den man funnit i ”alliansen”
mellan statssocialism och liberalism. Denna
dekokt på de ekonomiska samhällsproblemen
tycks endast ge frihet åt kapitalisterna, medan
arbetarna bli allt mer och mer ofria och
dubbelberoende — dels av staten, dels av
kapitalisterna.
För syndikalisterna gäller det — hur det nu
skall ske — att lägga fram ett klart
socialistiskt program, som ändock korresponderar
med den individuella friheten och
människornas trivsel. Ju mera tillfälle till individuellt
egenliv; ju större lycka och harmoni i
samlevnaden människorna emellan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
