Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska rättsväsendets
nazifiering
Av Sverre Bjurman
Att kriget för nazismens bekämpande
medfört nazistiska åtgärder i nästan alla
länder — det torde knappast finnas något
undantag — är ju ett allmänt känt förhållande.
Nu senast när Roosevelt i januari framlade
sitt projekt om införandet av allmän
arbetsplikt i Förenta staterna såsom ”det mest
demokratiska sättet att föra kriget” mot
nazismen, skyndade man sig i Berlin att slå fast,
att ”när den amerikanske presidenten nu
under sitt tolfte ämbetsår proklamerar
nödvändigheten av tjänsteplikt för demokratins
räddning, framgår det därmed omedelbart, hur
noga de allierade tvingats att följa de
totalitära staternas föraktade metoder”. För att
bekämpa nazism och statstotalism har man själv
apterat nazistiska och statstotalitära metoder
och sålunda på det mest flagranta sätt själv
trampat frihetens och demokratiens principer
under fotterna. Att detta är något som
hänger samman med själva statens väsen och dess
inneboende drift till allt större
maktfullkomlighet, till allt större bestämmande över
individen och därmed till den personliga frihetens
förträngning eller avskaffande, är något som
man i allmänhet inte fått klart för sig.
Då nu kriget lider mot sitt slut, talar man
mycket om fredsberedskapens
nödvändighet, d. v. s. att man inriktar sig på övergången
från krigs- till fredstillstånd. Man har då i
avsevärd grad koncentrerat sig på det
ekonomiska livets förhållanden, men man tänker
mindre på alla de beståndsdelar av nazism,
som under krigsåren inmängts i det
demokratiska livet på politikens, på lagstiftningens,
på kulturens, på de samhälleliga
institutionernas och funktionernas områden. Statens makt
över undersåten har utvidgats nästan utan
protester. Polisen har nått en maktställning i
samhället som aldrig tillförne.
Rättsskipningen har anpassats i nazistisk riktning. Den
personliga friheten har kringskurits under
krigets inflytande. Det allmänna tänkesättet har
under press av det historiska skeendet
anpassat sig till denna omvandling. Opposition mot
myndigheter och regering betraktas som
utslag av dålig samhällsanda och det göres till
en plikt att bekämpa dylika livsyttringar.
Kritiken är icke vällovlig längre än den
stödjer de makthavande. Tryckfriheten skall
knappast ha annan uppgift än att undervisa
allmänheten om ämbetsmännens dygd och
överhetens förträfflighet. Man talar om kvinnans
legitima plikt mot staten att föda barn, som
om människorna existerade bara för statens
skull. Det har vuxit fram en mentalitet, som
i icke ringa grad är besläktad med fascistiskt
tänkande.
En fredsberedskap som inte grundas på
förståelsen, att en demobilisering av
krigsbe-redskapen också måste omfatta en
demobilisering av den omvandling i nazistisk och
antidemokratisk riktning som försiggått under
krigsåren av det offentliga livet och den allmänna
mentaliteten, den är icke tillfylles och den
lämnar kvar beståndsdelar som allvarligt kunna
infektera samhällsutvecklingen i dess helhet.
En hjälpreda för vinnande av förståelse
härav kan man bland annat finna i Georg
Brantings skrift ”Lagröta”, där han på ett
mycket förtjänstfullt sätt uppvisar, vad som
på lagstiftningens område under krigsåren
åstadkommits i reaktionär och
frihetsinskrän-kande riktning.
Det finnes två sätt, på vilka de styrande i
en demokrati kunna möta fascismens anlopp,
säger Branting. ”Antingen har man
förtroende till det egna folket och omfattar
demokratins ideal med uppriktighet — då ökar man i
farans stund den folkliga självstyrelsen, då
lösgör man till frihetens försvar de fonder av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
