Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till 1 O-årsminnet av
mordet på Erich
Muhsam
Av Rudolf Berner
Den 10 juli i år är det tio år, sedan den
anarkistiske revolutionskampen, teoretikern och
diktaren Erich Muhsam mördades av SS-män
i koncentrationslägret Oranienburg. Yår
kamrat misshandlades till döds, men hans
plågoandar släpade den sonderslagne anarkisten till
avträdet och hängde honom där. Sedan försökte
de lansera teorin, att han begått ”självmord
genom hängning”!
Muhsam häktades redan den 27 februari
1933 av Hitlers hantlangare och fördes till
koncentrationsläger. I nära ett och ett halvt
år pinades och misshandlades den 50-årige
kämpen av dessa svartroekadc SS-män, som
likt odjur härjade med fångarna. En del av
Miihsams olycksbroder slapp ut ur det
tagg-trådsomhägnade helvetet. Deras berättelser om
den gamle kämpens obrutna mod bestyrker bara,
att Muhsam in i det fruktansvärda slutet var
trogen sig själv och den idé, han vigt hela sitt
liv åt — anarkismen.
I Syndikalismen n:r 4 1942 publicerades en
Muhsambiografi. Yi hänvisa läsarna till den i
och för inhämtande av uppgifter om Miihsams
liv och verksamhet. Här ska i stället anföras
några episoder från hans sista tid, episoder som
komplettera den nämnda biografiska studien.
Muhsam lät sig inte nedslås av någonting.
Typiskt för honom är, vad som inträffade
under hans tid som medlem av
exekutivutskottet i Bayerska rådsrepubliken 1919. När
allting hotade att braka samman, mycket tack
vare att kommunisterna på grund av ändrade
order drog sig tillbaka i Bayernrevolutionen, for
Muhsam som en besatt omkring för att rädda
situationen och revolutionen. I sin bok ”Von
Eisner bis Levinc” har han skildrat
Bayem-revolten och anför där en episod, typisk för
den temperamentsfulle kämpen. Han ber sina
kommunistiska medkämpar att inte lämna det
hela i sticket: ”Ser ni inte att kärran sitter
fast i dyngan. Ta då för fan ett tag i
skaklorna och hjälp till att dra upp den!” Han
fick ingen hjälp, men han fortsatte själv ända
till slutet — och slutet blev i detta fall att av
de ”segrande” socialdemokraterna dömas till
tukthus. Först till jul 1924 slapp han
amnesti-vägen ut från fästningen!
Det är inte artikelförfattarens fel, att
socialdemokraterna råkar få ett mycket fult
porträtt i detta sammanhang. Det är framför allt
inte fråga om ”förföljelsemani”, om här
återigen måste anföras ett av deras reaktionära
tilltag. Ty vad annat än ett sådant var den
socialdemokratiske polispresidentens i Berlin
åtgärd att t. ex. förbjuda tidskriften ”Fanal”!
Detta förbud meddelades i juli 1931 och det var
som sagt socialdemokratiske polispresidenten
Grzesinski som meddelade det. Muhsam själv
skildrar tidsläget i följande ord:
”Det var bankfallisemangens månad;
finanskapitalet stod vid slutet av sina konster,
riksregeringen stoppade penningomloppet, hela
företagarvärlden blev med en gång så omruskad,
att de hittills brukliga politiska metoderna för
säkrandet av det kapitalistiska herraväldet inte
räckte till; vägen till den fascistiska diktaturen
jämnades och beträddes. Masseländet växte och
i kapp med detta också de offentliga
inrättningarnas hjälplöshet; krisen bekämpades med
till det yttersta skärpt tryck på arbetarna och
de arbetslösa och med pratet om val, val, val,
försökte man förmå dem att villigt bringa dessa
offer. Genom att skada sina anhängare sökte
partierna hjälpa sina ledare. En ny regering,
hoprafsad ur en avdankad feodalisms
arvmassa, förde med sig författningsstrider;
inbördeskrigets moln seglade hotande upp över
hela Tyskland. Alla försök att besvärja trycket
och förbannelsen, alla hjälpmedel — frambe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
