Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svurna av fascister och demokrater, kyrkliga
kretsar, höger- och vänstersocialister — kom
från det auktoritära apoteket. Var och en
prisade sin stat, sin kallelse till makten, sitt
auktoritära system.”
Denna träffande målning av situationen utgör
inledningen till Miihs-ams svar på förbudet
mot hans tidskrift. Svaret har formen av en
diger broschyr och heter ”Samhällets befriande
från staten”. (Ett avsnitt ur sagda skrift fanns
publicerat i Syndikalismen n:r 4 1942 under
titeln ”Proletariatets diktatur och
rådssystemet”.) Denna skrift, som Miihsam lyckades få
utgiven, är det sista större försöket att göra
den frihetliga idén hörd i detta auktoritära kaos.
Skriften är nämligen tryckt 1933,
färdigskriven i november 1932! På ett för alla
begripligt språk, utan lärda citat och vetenskapliga
tillkrånglade haranger, har Miihsam här
åstadkommit något, som man skulle kunna kalla
anarkismens katekes. Logiskt och klart bevisar
han anarkismens bärkraft och skarpsinnigt
analyserar han det auktoritära systemets ursprung,
verkningar och vådor ända in i det
personligaste familjelivet. Han har här ”vidgat ramen”,
så långt den går att vidga! Knappast har
någon varken förr eller senare i så koncentrerad
form belyst dessa problem och lyckats att göra
den frihetliga idén så självklar och naturlig.
”Die Befreiung der Gesellscliaft vom Staat”
hör visserligen inte till hans största litterära
verk, men är likafullt det största han i tryck
lämnat efter sig, hans opus magnum.
Ungefär en månad efter att boken
utkommit häktades Miihsam av nazisterna.
Men in i det sista kämpade han, väl medveten
om att. nederlaget var oundvikligt — för den
gången. Det sista tal han höll, innan de
bruna barbarerna lade hand på honom, har i en
emigranttidning skildrats av Johann Breitner:
”Hans sista tal var en profetia om hans
eget öde. Det var i den rökiga salen vid
’Hal-lesches Tor’ i Berlin, där Tyska
Skriftställares Skyddsförbnnd samlats. Gatorna tillhörde
redan Hitlers garden. Hela staden ekade av
skott och de mest vilda rykten ... Mötet var
mera ett avsked än, vad det egentligen avsetts
att vara, ott protestmöte. Man visste: det är
slut — det fria ordet skulle vara slaget för
åratal framåt.
Då reste sig Miihsam från
ordförandebordet. Hans vilda huvud med dess stripiga hår,
som kom honom att verka så grotesk-farlig,
att den ytlige betraktaren inte lade märke till
de goda ögonen djupt under de buskiga
ögonbrynen, sträckte sig fram i salens kvalm:
—■ Och det säger jag er, skrek Miihsam, att
vi som här församlats kommer inte att återse
varandra. Vi är ett kompani på övergiven
post. Men om vi också hundratals gånger
ska stryka med i Tredje rikets fängelser, så
måste vi än i dag säga sanningen; måste vi
ropa ut så det hörs, att vi protesterar! Vi är
vigda åt undergången!
Miihsam pekade mod en vid gest mot
presidiet. Där satt, bland andra, Renn, Wittvogel,
Ossietzky — koncentrationslägren vet om deras
pina!
Miihsam hamnade kort därpå i
koncentrationsläger — Plötzensee, Sonnenburg,
Ora-nienburg. Omänskliga lidanden utsattes han
för — medfångar har i skildringar hävdat, att
S S-männen med särskild intensitet plågade
just Miihsam. Då en fånge blivit även för
KZ-förhållanden ohyggligt misshandlad,
författade Miihsam en protestskrivelse, som han
skickade till lägerkommendanten. Svar:
Miihsam kastades i ”bunker”, d. v. s. underjordisk
mörk cell, utan mat men med ideliga ”förhör”
som de sadistiska SS-knektarna kallade
tortyr-timmarna. I Plötzensee fick han bl. a. inför
de övriga medfångarna våldsamt med prygel
av SS-män och detta med anledning av, att
han 1919 varit med i exekutivkommittén för
Munchens rådsropublik! Dessa SS-män
påpekade, att 22 personer skjutits som gisslan.
Mellan piskslagen förklarade M., att vid det
tillfället hade socialdemokratiska regeringen
redan stoppat honom i fängelse. Under hånfulla
tillrop som ”Judesvin” fortsatte SS-männen
att slå, slå, slå ...
Många medfångar, av olika politisk
schattering, har skildrat Miihsams heroiska hållning
trots alla grymheter, som begicks mot honom.
Pseudonymen Jan Petersen, författare till den
på Federativs förlag i svensk edition utkomna
”Hemliga Polisens offer”, hör till en av dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
