- Project Runeberg -  Syndikalismen / 1944 /
93

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vart styr Argentina?

Av Rosita Gonzales

En amerikansk affärsman tillfrågades en gång
av en argentinsk vän: ”Varför äro vi så
impopulära i Sydamerika? Chilenerna tycka
inte om oss, peruanerna kunna inte ’uthärda
oss ocli brasilianerna tåla oss lieller inte. Vi äro
impopulära överallt, och jag kan inte förstå
varför?” ”Om du vill, att jag skall svara dig
öppet”, sade nordamerikanen, ”så skall jag
göra det. Jag tror, att det är den känsla av
överlägsenhet, som ni allesamman lägga i dagen.
Av det sätt varpå ni behandla chilener,
peruaner och brasilianer och nästan alla människor,
som ni komma i beröring med, få de det
intrycket, att ni anse er bättre än alla andra, och det
tar varenda människa illa upp.”

Argentinaren hörde uppmärksamt på,
tänkte sedan efter ett ögonblick och gav så det
slutliga svaret på sin egen fråga: ”Men vi äro ju
överlägsna” (!!)

En av Argentinas ledande statsmän yttrade
vid en av de många diskussionerna om
mul-och klövsjukan, vilken ju som bekant är orsaken
till, att det argentinska köttet är utestängt från
den amerikanska marknaden: ”Men vi ha ju
inte någon mul- och klövsjuka. Vi ha bara en
lindrig form därav”.

Båda anekdoterna framhäva ett drag i den
argentinska folkkaraktären, som obehagligt
frapperar envar utlänning — också den mest
välvillige — nämligen den till överdrift
stegrade nationalkänslan. I denna ofta till det
löjliga gränsande nationalstolthet och det
överdrivna oavhängighetsbehovet måste man söka
den psykologiska förklaringen till den
isole-leriiigstenåens, som kännetecknar den argen-

tinska utrikespolitiken under kriget. Till dessa
psykologiska orsaker komma förstås också tungt
vägande kulturella och ekonomiska sådana.
Kulturellt är Argentina sedan gammalt det minst
amerikanska landet på västra halvklotet. Dess
så gott som helt vita befolkning har
övervägande mottagit sina intellektuella och konstnärliga
impulser från Europa: Paris har alltid varit
överklassens eldorado och tillika kulturcentrum
för argentinska konstnärer och författare.
Franska var den bildade argentinarens andra
språk, Buenos Aires’ bokmagasin sålde flera
franska än spanska böcker, många
vetenskapliga verk från andra länder kände man endast
till i fransk översättning. I religiöst hänseende
känner sig landet närmast förbundet med
Spanien — en stor del av prästerna äro av spansk
härkomst.

Vad slutligen beträffar de ekonomiska
relationerna, så är Algentinas hela näringsliv
inriktat på handelsförbindelser med Europa, som
t. ex. det sista fredsåret mottog 78 procent av
dess export. Ungefär en tredjedel av exporten
gick till England, och England är också det
land, som mest medverkat till uppbyggandet
av Argentinas näringsliv. Hela det i Argentina
investerade brittiska kapitalet uppskattades
1930 till 450 miljoner pund sterling, och bl. a.
är 78 procent av alla argentinska järnvägar
i brittisk ägo, d. v. g. alla icke statliga linjer.
I motsats till dessa starka europeiska
förbindelser och sympatier står en djupt ingrodd
avogliet mot nordamerikanerna i allmänhet och
en med svartsjuka parad fruktan har väckts
av USA:s på de senaste åren ständigt växande
inflytande i Syd- och Mellanamerika.

Alla dessa faktorer ha gjort, att Argentina,
i samma ögonblick som det var fråga om
att omsätta den hittills enbart teoretiska
”pan-amerikanska solidariteten” i praktisk handling,
underlät att uppfylla sina förpliktelser. Så
länge de latin-amerikanska länderna betraktade
neutraliteten i världskriget som sin mest
passande hållning (beslut på panamerikanska
konferensen i september 1939), var Argentina
enigt med sina systernationer. Det röstade
också 1940 för den amerikanske utrikesministerns
beslut att genom gemensamt övertagande av det
hotade territoriet besvara varje försök av axeln

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:46:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/syndikal/1944/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free