Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att överföra ott område på västra halvklotet
från en ickeamerikansk stats ägo till en annans.
Men så snart japanernas överfall på USA
aktualiserade ett aktivt ställningstagande för de
kämpande parterna, drog sig Argentina
tillbaka. Det underlät inte bara att följa de länders
exempel, vilka genast, och spontant förklarade
axeln krig, utan lät inte heller konferensen, i
Rio de Janeiro i januari 1942 förmå sig till
att ändra sin ståndpunkt.
Där hade Mexiko, Colombia och Venezuela
framlagt förslaget, att alla latinamerikanska
stater skulle avbryta förbindelserna med
an-griparenationema och energiskt taga itu med
det fascistiska spionaget på deras territorier.
Chile och Argentina vägrade att biträda
beslutet. För att åtminstone till det yttre bevara
de amerikanska staternas enighet, förvandlade
man beslutet till ett ”anbefallande”, som varje
land skulle efterkomma ”med hänsyn till sitt
särskilda läge!” Faktiskt hade till i slutet av
januari alla latinamerikanska republiker
avbrutit förbindelserna med Tyskland, Italien och
Japan; endast Argentina och Chile fasthöllo
vid neutralitetens ståndpunkt. Chile, vars
tveksamma hållning famför allt dikterades av
’farhågorna för landets långa och oförsvarade
stilla-havskust, reviderade sin ståndpunkt i januari
1943. Endast Argentina uteslöt sig alltjämt från
den panamerikanska solidariteten.
Man har ofta sagt, att Argentinas
neutralitet skulle ligga i Englands intresse, och
säkert tala viktiga skäl därför. England är för
sin köttförsörjning beroende av ostörda
handelsförbindelser med Argentina, världens
största köttleverantör. Men trots detta för visso
trängande ekonomiska behov kan England inte
ha haft något intresse av, att det slags
”neutralitet” upprätthålles, som utövas i Buenos Aires.
Och så har det också ständigt på nytt kommit
till slitningar mellan de allierade och de olika
argentinska regeringarna, varvid England
mera uppträtt som den gamle välvillige vännen,
medan USA gått vida mer energiskt till väga.
Den första krisen utbröt på hösten 1942, då
Sumner Welles i all offentlighet beskyllde
ministären Castillo för att gynna de amerikanska
staternas fiende, i det den tolererade, att tyska
diplomater utvecklade ett vittförgrenat spion-
nät i landet oeli redan möjliggjort flera
sänkningar av amerikanska fartyg genom tyska
U-båtar. Det uppstod visserligen en storm av
förbittring mot Sumner Welles, men det av honom
framlagda materialet var så tungt vägande,
att man nödgades besluta sig för att låta häkta
38 tyskar och förklara den tyske
militärattachén för ”persona ingrata”, om man ville
upprätthålla skenet av en ”neutralitet” .. .
Ett vida skarpare angrepp företog ett år
senare utrikesministern Cordell Hull i svaret
på ett brev från sin argentinske kollega Storni.
Denne hade bett USA om leverans av vapen,
aeroplan och maskiner för utvidgande av
olje-anläggningarna, och han hade begagnat
tillfället för att klarlägga sin regerings
utrikespolitiska ställning. Han påstod, att alla rykten om,
att man gynnat de totalitära staterna, vore
falska, att ”axelmakterna inte hade något att
vänta av hans land”, att hans folks sympatier
vore på de allierades sida. Han lovade, att den
nya regering, som övertagit ledningen i juni
1943, skulle uppfylla alla sina
panamerikanska. förpliktelser, men förklarade, att den inte
kunde göra detta, utan att nya komplikationer
krävde det. Om den ändrade sin ståndpunkt
plötsligt, så kunde det se ut, som om den
handlade under främmande tryck, och det kunde väl
”en regering som företrädde samvetsfrihetens
kult” inte begära. Det strede också mot hans
folks ”hidalgma” eller ridderlighet att falla
axelmakterna i ryggen i ett skede av kriget, då
deras sammanbrott närmade sig oundvikligt!
Cordell Hull lät inte blända sig av de
granna orden, utan svarade helt torrt, att hans
regering beklagade ”att. det argentinska folkets
otvivelbara känslor inte fått något uttryck
genom motsvarande handlingar av dess regering”
d. v. s. att do gemensamt med de andra
amerikanska republikerna övertagna
förpliktelserna icke hade uppfyllts. Alla vapenleveranser
från USA skedde endast för det västra
halvklotets försvarssyften. Men Argentina hade i
ord och handling bevisat, att det inte var redo
att prestera sin andel i detta, försvar. Därför
kunde det varken erhålla vapen eller andra
strategiskt viktiga varor. Dessutom vägrade
washingtonregeringen Argentina också att få
vara med vid alla internationella studier ’och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
