Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
programmet — som blott är ett armat uttryck
för’ krigsförberedelse och upprustning —
mycket skickligt de arbetslösas längtan efter jobb.
Kevolutiönär är fascismen i den meningen, att
den bryter ner alla hinder, som ställa sig i dess
väg för dess enda mål: att behålla makten
och öka den.
De kapitalistiska demokratiernas ledare ha
ända till katastrofen i Dunkerque år 1940
stått mer eller mindre handfallna inför
Hit-lerfaran. De ha låtit sig toppridas av
fascismens hotelser och skrämseltaktik. Hitlerismen
var i deras mening endast en excentrisk regim
med överdrivna maktaspirationer, men så
länge den gamla, traditionella sociala och
ekonomiska jämnvikten (till förmån för
överklassen) ieke blev störd i deras eget land, brydde
de sig knappast om att blanda sig i leken. Den
franska överklassen är ett typiskt exempel,
säger Laski. Den såg på det militära nederlaget
som en dom över den franska revolutionens
principer. Den fick välja mellan att rädda
de hundra familjernas egendom, i och med att
den gav tappt i den militära uppgörelsen, eller
att fortsätta kampen mot Hitlerarméerna för
att rädda demokratin för folkets flertal — och
den valde, givetvis, det första. — Med ett. ord:
den borgerliga demokratins kamp mot
fascismen var icke blott senfärdig, utan dessa
”demokratiska” kapitalistpolitiker bedrevo också
ett slags icke-inblandningspolitik, så länge
Hitler, Mussolini — och Franco — endast för
egen del mobiliserade ”den starka staten”.
Demokratin har hittills blott varit en form
för ett ganska tvivelaktigt innehåll.
Demokrati, så definierar Laski vid ett ställe,
bygger på frivillig underkastelse under och respekt
för lagen. Men: denna -lagrespekt är beroende
av, att borgaren känner, att det ligger i hans
eget intresse, ätt samhället fungerar och att
detta ger honom möjlighet till att nå det, som
han ställer anspråk på, samt att lagen
hjälper honom fram till detta mål. När emellertid
denna borgarens säkerhets- och
trygghetskänsla försvinner ieke blott hos den enskilde
företagaren utan hos en större minoritet av
kapitalistiskt sinnade, bryta de demokratiska
metoderna samman. I denna situation brukar
uppstå, vad man kallar demokratins kris. —
Definitionen är icke illa. Den ger en
tankeställare också med avseende på den
efterkrigs-demokrati, som de allierade säga sig slåss för.
Faran för det kapitalistiska näringslivets
’övervintrande” och återgång till den gamla
sociala krisdagordningen. även efter det andra
världskrigets avslutning är alltjämt ohyggligt
stor, hävdar Laski. Det är t. o. m. möjligt,
att Förenta staternas stöd åt Europas
återupprättande kommer att lämnas endast med
det villkoret, att laisser-faire-käpitalismen (som
somliga borgerliga apologeter älska att kalla
demokrati) förblir vid makten. Imperialismen
— den borgerlig-kapitalistiska demokratins
frestelse — är oförenlig med en internationell
organisation, ty den sistnämnda skulle betyda
inskränkningar i staternas suveränitet. Därav
följer, att Förenta nationernas officiellt
proklamerade avsikt med detta krig — jf.
At-lantdeklarationen! — icke går att förlika med
upprätthållandet av demokratin på
kapitalistisk basis. Den gängse borgerliga
utrikespolitiken berör kapitalintressenas nerveentrum.
Alla av kapitalistiska regimer igångsatta eller
förda krig ha varit expansiva (icke
demokratiska!) krig, lössläppta för att säkra ofta
mycket snäva kapitalintressen — även om,
samtidens socialister icke alltid ’ genomskådat
detta! Efter denna salva mot en haltande
socialdemokratisk analys understryker Laski
mycket berättigat följande: De som vilja
bekämpa kontrarevolutionen å våra traditionella
institutioners vägnar, begå en svår blunder:
de glömma rentav, att det jnst är våra
traditionella institutioner, som ha framkallat
kontrarevolutionen ! Även om dessa gamla
"beprövade” institutioner, som hänga intimt ihop
med det kapitalistiska samhället, kanske
undergå en liten prestigeökning, i och med att
Hitler besegrats, må doek ingen inbilla sig, att
gårdagens socialordning är lämplig att bygga
framtidens samhälle på, morgondagens
revolutionärt omdanade samhälle som mänskligheten
går oeh väntar på.
Prof. Laskis inställning till Sovjet är
tydligen dikterad av vacklande känslor, men är
i grund och botten övervägande positiv.
Visserligen medger han utan omsvep, att där
varken råder demokrati eller proletariatets dikta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
