Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
imcler kriget och kanske också av de
privilegierades rädsla för en mera våldsam revolution i
inbördeskrigets tecken. Under alla
omständigheter kan den arbetande klassen i England
ännu vinna några brohuvuden på väg mot Det
Nya England, menar Laski. Men Churchill,
säger han fortsättningsvis, önskar icke skapa
dylika brohuvuden. Han vill i stället
uppskjuta alla förändringar inom
produktionsförhållandena till tiden efter kriget. Men då är det
för sent, då är det gamla, traditionella
klasssamhället återigen framme. Och svalget, som
är befäst mellan kapitalisterna och
proletariatet, mellan de styrande oeh småfolket, kan inte
trollas bort med vältaliga vädjanden om
ge-mensamhetskänslor — i stället för att lösa
allvarliga sociala uppgifter —, ty, när freden en
gång är ett faktum, då komma vi att känna
olikheterna mera än gemensamheten. Alla
komma då att tanka på, vad de offrat i
kriget, och de vilja då inte offra ytterligare för
någonting, som ieke ens kaii sägas krävas av
krigets dramatiska effektivitet. Med andra
ord: hrr kapitalister återgå då till vinningen.
Men de otillfredsställda massorna gripa
kanske då till revolutionens vapen, även om det
icke sker med överklassens tysta
medgivande —? Laski låter detta vara osagt. Men re-,
sonemanget ger sig faktiskt av sig självt, när
man studerar hans bok riktigt grundligt oeh i
synnerhet fäster sig vid hans ytterst bistra
in-rikeskritik. Englands härskande klass önskar
visserligen a.tt slå Hitler, skriver L.
avslutningsvis i detta kapitel. Men den önskar också
att organisera hans nederlag på sitt eget sått.
Till och med om segern därigenom blir hotad,
önskar den ieke att experimentera med
demokratins krafter. .
Vilken roll spelar nu Labour Party, som ju
deltar i krigskabinettet i dagens England?
Laski är icke minst frän mot sitt eget parti.
Arbetarpartiet gick med på Churehills önskan
att uppskjuta en avgörande programdebatt,
där fundamentala sociala ändringar stodo på
dagordningen, till efter kriget. ”Kontroverser
i krigstid. kunna bringa nationen i fara” —
det var Churehills skruvade undanflykt.
Labour Party tillät också, att den egentliga
krigsmålsdpbättön förlädes till efter kriget.
Oeh väl är det för den härskande klassen,
utbrister Laski. Den kan då försvara sina
positioner oeh privilegier utan att bli tvungen
till eftergifter under trycket av en yttre
fiende och krigsansträngningarna. Labours
hållning förklaras emellertid även därmed, säger
Laski själv, att partiet endast formellt är
socialistiskt men ieke i verkligheten. Labour bär
ansvaret för den konservative ledaren
Churehills och hans tillskyndares reaktionära
försinkande av lösningen av brännande sociala
problem. Det engelska arbetarpartiet deltar i
en politik,’som ödelägger varje hopp om att
uppnå det, som partiet principiellt går in för.
Partiet har nu del i den kapitalistiska statsapr
paraten, men då bör det antingen anpassa sig
helt till kapitalismen eller också söka att. få
till stånd en grundläggande politisk och social
förändring .— gärna på frivillighetens väg —
eller också lämna samlingsregeringen,, skriver
Laski. Men att gå ur regeringen, detta vågar
Labour helt enkelt inte, fortsätter förf. Själva
statsapparatens karaktär sätter alltså gränser
för, hur långt partiet kan gå, emedan det är
överklassens statsapparat.
Idet stora hela taget kan socialisten Laski
inte anklagas fpr att hysa överdrivna
illusioner om arbetarklassens politiska och sociala
ställning i den kapitalistiska demokratin. De
farhågor, han ger uttryck för, angående
efter-krigsutveeklingen med möjligheten till status
quo,’ kompletteras av hans skarpsynta
framställning av den internationella situationen
och hans. kritiska, socialistiska analys av
fascismen som ett sprängbräde för den urartade
kapitalist-”demokratin”. Den marxistiska
analysen av fascismen-nazismen är otillräcklig,
säger L. Fascismen har-icke blott varit ett
storkapitalets verktyg, den är tillika
egendomsin-trossenas svar till en demokrati, som söker
höja sig över de produktionsförhållanden som
utmärka det kapitalistiska samhället. Fascismen
begagnar sig av nationalkänslan för att
rättfärdiga en äventyrspolitik, som avser att
lindra den nöd, som kännetecknar kapitalismens
förfall. Storfinansen har överlämnat
statsmakten i händerna på rövare, i gengäld mot
att dessa slagit ner arbetarklassen. Samtidigt
utnyttjar det fascistiska arbetsanskaffnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
