Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gripa på egt’t initiativ. Att under dylika
förhållanden plädera för militarismens aktualitet
efter detta krig är absurt.
Det är egendomligt att kulturpersonligheter
i det här landet så fastnat i militaristiskt
tänkesätt, när dock ett flertal danska författare
kunnat bevara sin kritiska sans genom
ockupationsårens förfärlighet. I boken Hitler
beskyddar Danmark levererar Erik Ring en besk
kritik mot alla dem, som i kanonmentaliteten se
ett försvar för friheten. Det skadade säkert
inte att Rings synpunkter studerades även här
i landet.
”Det vore en farlig, äventyrlig politik, om
vi invaggade oss i den tron, att den stundande
freden skulle göra försvaret överflödigt. Det
är ett ofrånkomligt livsvillkor för oss svenskar
att uppehålla ett starkt försvar, intill dess
nationerna erhålla samma garanti för sin
okränk-barhet i världen, som familjerna nu äga i vårt
land.”
Ovanstående är också ett citat ur Albin
Johanssons tal och utgör som synes ett anatema
mot alla dem, som tilläventyrs tänka på att
minska eller eliminera försvaret, när detta
krig väl är över.
Låt oss alltså hjälpas åt att militarisera det
här landet! Låt oss mata fram
krigsförnöden-heter ur våra fåtaliga rustningsindustrier och
inskränka på nyttoproduktionen! Låt oss sudda
ut den förlegade och traditionsbundna
antimi-litaristiska folkuppfattningen och fostra våra
barn och efterföljare till förståelse för
militarismen. Låt oss följa general Jungs förslag
och skola våra arbetare i vapenbruk även ute
i industrierna. Låt oss öka vårt försvar oeli
överlämna allt mer och mer makt i händerna på
yrkesmilitärerna. Låt oss skapa allt större
antal icke-produktiva sysselsättningsmöjligheter.
Låt militärens yrke bli ett lockande
framtidsperspektiv. Låt militarismens knektanda bli
den dominerande. Och låt oss så slutligen fromt
gå och beskåda vårt mäktiga frihetsvärn •— tills
vi en dag upptäcka att vi — förlorat friheten.
Våra egna militärentusiaster befinna sig i
gott sällskap. För någon tid sedan
påpekade en engelsk militärskribent
nödvändigheten av att helt och hållet revolutionera
försvaret. Nästa krig kommer — anser
skribenten — att bli de radiostyrda flygbombemas
krig. Man måste vara beredd på att när som
helst få mottaga dessa ljudlöst angripande
bomber utan krigsförklaring. Kanske vore det
för vår del helt enkelt klokast, att vi utan
vidare realiserade både armé och flotta. De äro
eller bli föråldrade och bli alltså inte det värn
för friheten, som man tror. Låt oss
specialisera oss på serietillverkning av
stratosfärflygande bomber — det kunde kanske till och
med bli en glänsande exportartikel: världens
stiligaste stratosfärbomber i stället för
världens bästa kanoner!
Låt oss alltså försöka inbilla oss, att
friheten även för framtiden är beroende av
militarismen och inrätta oss därefter. Låt oss
införa militarismen i småskolan eller vaggan
och lära varje nytt liv dess plikt att låta
mili-taristerna försvara dess frihet. Om vårt land
går före med riktigt gott militaristiskt
exempel, så kan det hända, att vi för en gångs
skull göra riktig världshistoria. Kanske kan
vår upprustning då bli ett exempel, som
manar andra länder till efterföljd? Kanske
Norge, Danmark och Finland lära av oss och
riktigt lägga manken till. Ja, vi kunde till och
med bli ett skolexempel för de stora staterna
på, hur frihetens skira planta ska gödslas med
militarism. Så kommer då världen att få gå
en ny frihetstid till mötes — en frihetstid som
bygger på den gedigna grunden av
stratosfärbomber och bajonetter. Och så komma
världens nationer än en gång att uppleva de
gyllene frihetsåren från 1939—1945, som
också de voro en följd av, att militarismen fick
göra sig bred på frihetens bekostnad.
Tyskland försökte den metoden, när det
gällde att värna sin ”frihet”. Där växte sig
också militarismen starkare och starkare. Där
fingo barnen redan från sina första levnadsår
inpräntad nödvändigheten att bygga ett starkt
”försvar”. Där lärde man människorna
försvarets, militarismens nödvändighet. Som
intet annat land är just Tyskland ett
skolexempel på, vart ett hejdlöst bejakande av
militarismen kan leda. Militaristerna blevo landets
herrar och gjorde det nya världskriget.
Våra militärentusiaster på hemmafronten
hysa tydligen den uppfattningen, att det aldrig
kan gå så långt med den svenska militarismen.
Det tro vi för vår del inte heller, men detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
