Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
därför att dot svenska folket inte kommer att
acceptera militarismen i don utsträckning, som
militaristerna själva önska.
Vad världen behöver är tydligen någonting’
helt annat än mer militarism, mer ”försvar för
friheten”. Det krig, som nu rasar, kom
sannerligen inte såsom en följd av, att det fanns för
lite militarism. Det fanns i stället en
myckenhet av den varan, men felet var bara det, att
denna militarism inte var så värst angelägen
om att försvara friheten, som många inbilla
sig. Militarismen blev i stället en krigsfara och
ett medel att förinta friheten. Vad världen
behöver är avrustning och denna vinner man
naturligtvis inte, genom att de olika
nationerna rusta i allt hetsigare tempo.
Det finns en annan väg att gå och det
arden, vi skulle vilja rekommendera. Den är
visserligen inte så populär bland politikernas
toppar eller bland krigsprofitörerna, men den
har troligen ännu kvar en viss sympati hos
menige man, hos folken.
Vi skulle vilja föreslå, att folken — inte
minst det svenska och inte minst de
personligheter, som i dag stå som ledare för de icke
partipolitiska folkrörelserna — efter det här
kriget försöka leta rätt på den riktiga ändan,
den riktiga utgångspunkten. Så långt vi se, är
det individen, som måste återfinnas. Vi måste
hjälpas åt att återfinna människan under allt
det otyg, militarism och statsförtryck, som
gjort henne till ett statskreatur. Detta komma
vi emellertid inte att lyckas med genom
militarism. Också vi ställa friheten före freden.
Också vi äro anhängare av en kamp för
friheten — men endast med vapen som vi själva
kontrollera. Och att individerna eller folken
kontrollera militarismen, är ju onödigt att
framhålla.
Vårt folk — vi underlåta medvetet att tala
om landet som nation — vårt folk har hittills
undgått krigets förbannelse. Som människor,
som individer, borde vi alltså ha alla
förutsättningar att ge fredliga impulser åt världen i
övrigt. Vi ha som inga andra våra folkliga
organisationer bevarade genom kriget. Vi ha
samma positioner som förut. Vi kunde gå i
täten för en världsrörelse, som försökte
frigöra individerna från statsförtrycket — och
militarismen — och skapa ett tillstånd, där
folken själva dikterade framtidens fred för
sina politiska representanter.
Blir den enda lärdomen ur masslakten: en
utökad världsmilitarisering, då kunna vi gott
stoppa vår idealism, vårt hopp om människans
uteckling, vår strävan till demokratisk
full-komning, vår vilja till internationalism, vår
kooperation och våra folkliga
sammanslutningars målsättningar i en gammal säck. Ska
framtidens fred garanteras av militarismen, då.
kommer med matematisk säkerhet denna fred
att sluta i en än fruktansvärdare
krigskata-strof än den, som nu pågår.
t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
