Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Saint-Simou oeli deras lärjunge Lorenz
von Stein förberedda begreppsmässiga
särskiljandet av stat och samhälle har blivit
vidare utarbetat av Marx och Engels. Staten är
enligt Engels en produkt av samhället på en
viss utvecklingspunkt. Statens existens är
beviset för, att samhället har kommit i en
omöjlig motsättning till sig självt. Det är utan
vidare uppenbart, att Engels här griper tillbaka
till den av Hobbes grundade naturrättsliga
statsfilosofin. Hobbes var en av de väsentliga
grundarna och försvararna av den absoluta
statsmakten och den absoluta monarkin.
Kriget, menade han, är det verkliga
naturtillståndet. För att skydda sig från det outhärdliga
tillståndet med allas krig mot alla, hade man
slutit sig samman och bildat staten. Så som
Hobbes och med honom en lång rad
statsfilo-sofer förde statens ursprung och nödvändighet
tillbaka till de enskildas ursprungliga kamp
och till nödvändigheten att dämma upp för
denna kamp, så förde Engels statens
nödvändighet tillbaka till existensen av de ur
samhället uppkomna klasserna. Fullständigt
avböjande Hobbes terminologi, skriver Engels; ”För
att dessa motsättningar, klasser med
motstri-dandé ekonomiska intressen, icke skulle
förgöra varandra i fruktlösa strider, har en
skenbart över samhället stående makt blivit
nödvändig, som dämpar konflikterna och håller
dem inom ’ordningens’ gränser; och denna, ur
samhället framsprungna, men sig över
samhället ställande och mer och mer från samhället
avlägsnande makt är staten.”
På det mest koncentrerade sättet har Engels
själv i ett brev över den historiska
materialismen från år 1890 sammanfattat denna
uppfattning i följande ord; ”Samhället
frambringar vissa gemensamma funktioner, som det icke
kan undvara. De härtill utsedda människorna
bilda en ny förgrening av arbetets delning
inom samhället. Do erhålla därmed särskilda
intressen även gent emot sina uppdragsgivare,
de göra sig självständiga gent emot dessa, och
staten är där.”
Vi skola strax komma tillbaka till, hur långt
detta Engelska påstående ”staten är där”
också svarar mot verkligheten, och om icke, hur
långt hela den historiskt materialistiska
utvecklingen, eller med andra ord, det marxska
systemets empiriskt dialektiska utveckling
beträffande staten skakats i sina grundvalar.
Enligt den marxistiska teorin kan
utvecklingen från det ögonblick, då ”staten är där”, till
det ögonblick, då ”staten dör bort”, i korthet
sammanfattas som följer: Klasstatens
historiska utveckling är helt enkelt den historiska
utvecklingen, vilken, enligt de berömda orden i
Kommunistiska manifestet, är klasstridernas
historia. Denna klasskamp är ingenting annat
än ”produktivkrafternas” kamp med
”produktionsförhållandena”, som bildar den
ekonomiska samhällsprocessens dialektiska utveckling.
Produktivkrafterna, som ständigt måste
spränga de historiskt givna
produktionsförhållandena, ha i ett givet ögonblick blivit ”mogna” för
att övergå från privatgendom till
samhälls-egendom. Staten förvandlar
produktionsmedlen till statsegendom. Genom denna akt
upp-häves motsättningen mellan stat och samhälle.
Produktionsmedlens förvandling till
statsegendom är statens sista självständiga handling
som stat. Grunden för det klasslösa samhället
är därmed lagd: staten ”dör bort”.
Den ytligt sett oförklarliga motsättningen,
hur representanterna för den statslösa
socialismen samtidigt blevo de egentliga
grundarna av den statliga socialismen och av teorin
om statens erövring, torde härmed ha
förklarats. Denna skenbara motsättning ligger å ena
sidan i marxismens ekonomiska teori och å
andra sidan i hela den marxistiska
historieuppfattningen. Vi ha sett, att enligt Marx skulle
den socialistiska rörelsens egentliga mål vara
avskaffandet av motsättningen mellan stat och
samhälle. Först med upphävandet av
klassmotsatserna och därmed staten är ett socialistiskt
samhälle möjligt, d. v. s. ett samhälle av fria
människor. För Marx var detta slutresultat,
detta slutmål, ingen filosofisk idé.
Detta socialistiska ideal, målet för alla
verkliga socialister, det statslösa samhället, där
frihetens rike först börjar, var för Marx det
logiska slutresultatet av det kapitalistiska
samhällets ekonomiska utveckling. På grund av
sin geniala analys av den kapitalistiska
ekonomin hade han upptäckt lagen för dess
dialektiska process. Denna lag gjorde han
allmängiltig, gjorde den gällande för historien, vars
dialektiska utveckling för Marx förlöpte med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
