Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men kanske vill man förklara saken så, att
den socialdemokratiska
fackföreningsrörelsen befrämjat den lagstiftning, med vars
hjälp det kapitalistiska samhällets domstolar i
någon mån söka hålla en naziorienterad
verksamhet i schack1? I så fall kunde det finnas
något skäl’ för kravet, att Arbetsdomstolens
utslag skall krediteras socialdemokratin’.
När man 1935 förberedde lag om
förenings-och förhandlingsrätt, hade LO ingivit ett
yttrande till de sakkunniga, som sysslade med
saken. Det gällde frågan, huruvida lagen
förutom att lämna skydd för föreningsrätten även
skulle lämna skydd mot organisationstvånget.
LO ansåg, att frågan om organisationstvånget
skulle lämnas utanför, "eftersom
organisationstvånget utgjorde ett av en organisation
gent emot organisationens egna medletamar
respektive önskade medlemmar utövat tvång"
och ieke faller inom ramen för en lag för
reglering av förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare. Hade lagen fått ett sådant
innehåll, att den gav skydd för såväl rätten att
tillhöra en förening som rätten att icke tillhöra
den, så skulle det varit omöjligt för de
socialdemokratiska fackorganisationerna att driva
syndikalistiskt organiserade arbetare från
arbetsplatsen genom att i avtalen införa
monopolklausuler. Därför önskade LO, att skyddet
mot organisationstvånget skulle lämnas åsido.
Därmed är det också fullt ådagalagt, vad
slags lagstiftning man ville ha från LO:s sida.
En lagstiftning , som oskyddade
de’socialdemokratiska fackorganisationernas medlemmar for
övergrepp från arbetsköparna, men som
samtidigt lämnade dem frihet att begå övergrepp
exempelvis mot syndikalister.
Den andra episoden vi syfta på var den, att
den ene av Arbetsdomstolens >
arbetarrepresentanter, hr Oscar Karlen, fritog sig från
syndikalistförföljelse. Det övergrepp — bland
hundratals andra — som Arbetaren åberopat,
hade begåtts av
Träindustriarbetareförbundets avdelning. Hr Karlen är ordförande i
detta fackförbund oeh samtidigt medlem av
Arbetsdomstolen. Och-Arbetaren skrev: "I denna
egenskap hade han således att döma sina
handlingar som syndikalistjagande förbundsordfö- .
rande". Hr Karlen förklarade nu i Morgon-
tidningen:" "Det finns ingenting annat sant i
denna historia än att jag tillhör
Arbetsdomstolen." Själv hade han avrått avdelningen från
att jaga syndikalisten från arbetsplatsen.
Alltsamman var falsk beskyllning.
Hr Karlen skämdes tydligen för att vara
delaktig i syndikalistjakt, samtidigt som han i
egenskap av arbetsdoritetolsledamot hade, , sig .
ålagt att skydda föreningsrätten.
Då ställer sig frågan, om måhända
Arbetsdomstolens arbetarrepresentanter inom
Arbetsdomstolen uppträtt mot att jaga
syndi-kalisterna från arbetsplatsen. Man måste gå
till Arbetsdomstolens utslag för att finna
svaret. Man kan då hänvisa till Arbetsdomstolens
utslag nr. 73 år 1937, vilket fått en
prejudice-rande betydelse. Entreprenören Erie Nilsson
i Skillingaryd hade till Arbetsdomstolen
instämt Väg och vattens avdelning 345, därför
att denna hade blockerat Nilssons arbetsplats,
då han vägrade att underskriva ett
monopolavtal, med hjälp av vilket ett par syndikalister
skulle jagas från arbetsplatsen. Nilsson ansåg,
att monopolparagrafen innebar ett övergrepp
mot lagens bestämmelse, att "föreningsrätten
skall lämnas okränkt". Han ville inte avskeda
syndikalisferna." Arbetsrättens majoritet
resolverade: ■•...•■
"Arbetsdomstolen måste sålunda antaga, att
arbetare, som är anställd hos viss arbetsgivare
och som genom lagens föreningsrättsstadgande
är tillförsäkrad skydd att tillhöra viss
arbetstagarorganisation,; ieke -må av arbetsgivaren
skiljas från sin anställning på den grund att
arbetsgivaren eller hans organisation — efter
lagens ikraftträdande oeh efter arbetarens
anställning — med annan
arbetstagareorganisation träffat avtal, att endast den sistnämnda
organisationens medlemmar må sysselsättas i
arbetsgivarens tjänst."
Rätten förklarade vidare, att avdelningens
monopolklausul jämte blockad for
genomdrivandet av densamma visserligen icke kunde
anses strida mot lagens bestämmelser, men att
icke heller sådan monopolklausul kan
åberopas, för att arbetsgivaren skall avskeda de
redan till en syndikalistisk organisation anslutna
arbetarna. . .
Domstolens arbetarrepresentanter hrr Kar-
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
