Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I stället för en rysk maktutvidgning följde en
fascistisk. I januari 1939 avslutades det
spanska inbördeskriget. I mars 1938 hade Hitler
besatt Österrike och anslutit det till
Stortyskland. 1 oktober såldes Tjeckoslovakien till
Hitler genom uppgörelsen med England och
Frankrike i Munchen och den 15 mars 1939
marscherade tyska trupper in i landet. Därefter kom
händelserna slag i slag.
Ryssland och Tyskland hade dittills uppträtt
som dödsfiender. Under sommaren 1939 hade
Ryssland förhandlat med England och
Frankrike om gemensamt uppträdande i det
eventuellt kommande kriget. Moskva ställde krav
på de baltiska länderna, men västmakterna
ville icke acceptera ett sådant villkor för
samgående. Hitler erbjöd då Stalin de baltiska
staterna och halva Polen för en
icke-angrepps-pakt. Det låg i Hitlers och fasxiisimens intresse
att förebygga, att det kommande kriget blev
ett tvåfrontskrig, där Tyskland måste slåss
med västmakterna på ena fronten och
Ryssland på den andra. Den 23 augusti slöt
Stålen en sådan icke-angreppspakt med den
nazistiske dödsfienden. Med dennai pakt öppnade
historien portarna för det nya världskriget.
Pakten var naturligtvis till utomordentlig
fördel för Hitler och nazismen och i
motsvarande grad till förfång för demokrati och frihet.
Hitler kunde släppa loss kriget utan risk för
angrepp i ryggen. Det dröjde heller icke länge,
innan det nya världskriget blev verklighet. Den
1 september, sju dagar efter upprättandet av
pakten mellan Hitler och Stalin, marscherade
tyska trupper över den polska gränsen. Som
följd av detta överfall förklarade sig England
och Frankrike vara i krig med Tyskland. Den
17 september följde så de ryska
truppernas överskridande av den polska gränsen för
att ockupera den del av Polen som enligt
överenskommelse vid ingåendet av
ieke-angrepps-pakten skulle tillfalla Ryssland. Inom kort var
Polen nedkämpat ocli Stalinska och Hitlerska
maktutvidgningen hade respektive börjat och
fortsatt. De båda dödsfienderna hade räckt
varandra handen. Stalin ratade icke Hitlers
hand, även om den ännu var röd av det
tyska-proletariatets blod. Utvidgningen av de ryska
ocli do tyska livsrummen följde nu varandra
parallellt för en tid. Den ryske utrikeskommis-
sarien Molotov gav den internationella
arbetarklassen det budskapet, att det skulle vara
kriminell stupiditet att föra krig för
nedkäm-pandet av den tyska nazismen.
II.
Genom den rysk-tyska icke-angreppspakten
hade Hitler fått garantier mot angrepp i
ryggen, men samtidigt hade det skapats en
situation, som gjorde det möjligt för Ryssland att
ta för sig utan förbehåll. Finland, som
tillsammans med Sverge, Norge, Danmark och
Island utfärdat neutralitetsförklaring, blev
utsatt för ett angreppskrig från rysk sida.
Ryssland hade dessförinnan krävt vissa:
landavträdelser från Finland. Finland förklarade sig
berett att tillmötesgå en del av de ryska kraven
samt att diskutera en del men avvisade
definitivt, andra krav. Med brytandet av den
ickc-angreppspakt Ryssland ingått med Finland
började den ryska krigsmakten överfallet den
30 november 1939.
Ryssland spekulerade i att genom
tillsättandet av en finsk quislingregering kunna
spränga det finska folkets sammanhållning. Den
finske kommunisten Otto Kuusinen fick detta
Stalins uppdrag, men försöket kröntes icke
med framgång. Hitler var då åtskilligt
framgångsrikare, när han senare tillämpade
samma metod i andra länder.
Under vintern 1939—1940 fördes nu det s. k.
vinterkriget mellan Finland och Ryssland,
vilket slutade med Finlands nederlag. I början
av mars stod det finska försvaret inför en
katastrof ocli den 12 mars måste Finland at,
Ryssland avstå allt vad Ryssland hade krävt
och lite till.
Ryssland hade börjat sitt överfallskrig
under hänvisning till att det måste skapa större
strategisk säkerhet för staden Leningrad. Den
finska gränsen var så nära, att man icke
kunde tolerera det. När som helst skulle ett
fientligt angrepp från finskt område kunna bringa
Leningrad i dödlig fara, förklarade man. Om
ett sådant motiv skulle betraktas som legitimt
för öppnandet av ett krig, så finns det
naturligtvis intet land som icke på samma sätt
skulle kunnai förklara sig ha rätt att föra
angreppskrig mot ett annat land. Det är klart att en så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
