Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och nödvändighetsskäl talade för mesalliansen
mellan den privata textilkapitalismen och
kooperationen; man kan också som ett slags
neutraliseringsförsök donera stora summor till
företagets anställda. Kvar står dock som ett
för många kooperatörer obehagligt faktum, att
koalitionen KF—textilkapitalismen inte endast
stärker den ena sidan utan båda.
Detta om den saken och närmast som en
förklaring.
I övrigt har uppfattningen om kooperationens
ny-systemskapande roll förlorat rätt
betydligt. i popularitet genom åren som gått. Många
— och troligen särskilt många bland de ledande
personligheterna inom konsumentkooperationen
— ser i dag rörelsens konkurrens med andra
produktionsformer också som ett mål. Enligt
denna uppfattning är det kooperationens mål
att med konkurrensen som medel under fria
förhållanden tvinga andra företagsformer till
en radikal prissättning, vilket skulle garantera
konsumenterna mot uppskörtning av ägarna
till produktionsmedlen.
Det finns dock en kärna kvar som håller
fast vid uppfattningen att konsumenterna
genom kooperationen bör sikta till att överta
all produktion och därmed förändra det
kapitalistiska produktionssystemet till ett
kooperativt system. Då denna kärna inom
kooperationen säkerligen är rörelsens ideologiska styrka,
och då den i likhet med arbetarrörelsen syftar
till en revolutionering av produktionsmedlens
äganderättsförhållanden, är det bara helt
naturligt att vi intresserar oss alldeles speciellt
for denna idéåskådning.
Låt oss därför något undersöka det
vanligaste av kooperatisternas argument gentemot
oss frihetliga socialister, när vi talar för ett
arbetarnas övertagande av produktionen. Det
brukar lyda:
"Varför inte i stället låta
konsumentkooperationen överta och driva all produktion i
konsumenternas intresse ? Konsumenter är vi
ju alla och när vi som konsumenter äger de
produktionsmedel vilka vi som producenter
använder oss av i vårt dagliga arbete, så äger vi
ju faktiskt produktionsmedlen i precis lika stor
utsträckning som om arbetarna övertar
produktionen."
Vi går villigt med på sanningen i påståendet
att alla människor är konsumenter —
frånsett de tusenden som under kapitalistiska
produktionsformer svultit ihjäl därför att man
nekat dem rätten att uppträda som
producenter. Men — oeh den frågan är för oss arbetare
och socialister synnerligen viktig — även om
man inser att alla människor är konsumenter,
så räcker inte detta. Detta måste enligt vår
mening kompletteras med ett förhållande där
alla människor också är producenter. Under
nuvarande förhållanden är det nödvändigt att
varje individ är konsument, men inte att varje
individ också är producent. Det finns en hel
del gott folk som konsumerar — och
konsumerar väldeliga — utan att producera. Därmed
är vi inne på en ganska viktig fråga:
producentintressets avgörande betydelse för
konsumtionsförmågan. Här kommer vi fram till den för
arbetarna så betydelsefulla problemställningen
om fördelningen av produktionens resultat,
d. v. s. av just det soin kooperatisterna själva
anser som det viktigaste av allt, nämligen
konsumtionen. För oss framstår det alldeles
tydligt, att strävan fram mot en mera jämn —
med lika-lönsystcmet som mål —
inkomstfördelning alldeles självklart är ett ofrånkomligt
producentintresse, som knappast kan radikalt
lösas förrän producenterna själva kontrollerar
sina arbetsplatser oeh sina produktionsmedel.
Detta är dock inte allt. Det finns tecken
som tyder på, att ett konsumentägt oeh
konsumentstyrt industri- och näringsliv skulle
få nästan samma tungroddhet och
toppbyggnadssystem som ett statsägt dito. Hittills har
detta förhållande inte inträtt, dels för att
konsumentkooperationen äger en procentuellt liten
del av produktionsmedlen och dels för att
denna konsumentägda produktion konkurrerar
med andra privata eller statliga företagsformer.
Mail måste emellertid räkna med, att om
koo-peratismen realiseras som en total
produktionsform, då försvinner också samtidigt alla
konkurrensmoment och endast den
konsumentkooperativa produktionsformen står kvar som en
mastodont. Frågan är om den då kan bibehålla
sin nuvarande smidighet och demokrati.
På detta brukar kooperatisterna gärna svara,
att det ju här är fråga om en kooperativ
rörelse som är uppbyggd helt på demokratiska
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
