Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grunder med konsumenterna och deras intressen
som enda reella grund. Liksom kooperativa
förbundet i dag i varje detalj är en helt
demokratisk rörelse, måste det fortsätta att bli det
också när det övertagit all produktion. Det
kommer fortfarande att vara byggt som en
demokratisk organisation nerifrån och upp. Det
blir — för att tala med Albin Johansson —
en socialisering nerifrån.
Är det. så säkert detta? Vi erkänner gärna
och med mycket stor belåtenhet
konsumentkooperationens demokratiska strukturbyggnad.
Rörelsen vilar solitt på demokratisk grund. Det
är konsumenten-medlemmen som är den
understa och betydelsefullaste instansen. Så långt
är allt gott och väl, men hur blir förhållandet,
när det gäller konsumentkooperationens
industriella produktionsverksamhet? Vilar den på
sann ma demokratiska grund i verkligheten?
Blir det inte här med nödvändighet först en
utgång från medlemmens konsumentintresse i
bottenläge för att sedan gå vägen upp mot
toppen. Där den administrativa skötseln av
produktionsföretagen ordnas uppifrån ocli ner?
Det går till så här: konsumenterna avsätter en
viss del av uppkommen vinst till fonder, vilka
man uppdrager åt olika centraler att använda
för industriell eller annan produktion i syfte
att kontrollera prisbildningen på vissa varor.
Detta blir en centraliserad lednings uppgift
att sköta om. Ocli det är denna centraliserade
ledning som ger orderna — inte till någon högre
instans i demokratisk ordning — utan till
arbetarna, till producenterna. Här blir inte
bygget så särskilt demokratiskt. Här kommer
bestämmelserna från toppen och riktas neråt.
Här blir det inte socialisering underifrån utan
ovanifrån. Och med detta kan risken för
centralism, byråkrati och tungroddhet göra sig
gällande.
Dessutom anser vi denna omväg via
konsumenterna onödig. Är man överens 0111 — och
alla kooperatörer tvcks numera vara detta,
t. o. m. Orne talar om producentkoojierativa
sammanslutningar — att det finns såväl
producent- som konsumentintresse, då borde därav
följa att det vore lika naturligt att det sida
vid sida existerade både producent- ocli
konsumentkooperation. Säkerligen skulle inte den
idéströmning inom arbetarrörelsen som
propagerar för arbetarnas övertagande av
produktionen lia någonting att invända, mot
samägande med konsumentkooperationen, detta så
mycket hellre då ju under dylika förhållanden
producenterna också vore konsumenter.
Frågan om samägande mellan
konsument-och producentkooperation är mycket
intressant men hittills mycket litet diskuterad när
det gäller industriarbetarna, men desto mer när
det gäller böndernas produeentkoopcration.
Om man tänker sig att producenterna, d. v. s.
arbetarna ute på de olika arbetsplatserna, ägde
sina produktionsmedel tillsammans med
konsumentkooperationen ; om det tillämpades ett slags
hälftenbruk där såväl konsumenternas som
producenternas intressen tillgodoseddes i lika mån,
så skulle risken för stelbenthet och byråkrati
elimineras. Men inte nog med detta. Trivseln
på arbetsplatserna skulle inte längre bli något
problem. Tidsstudieeländet kunde förpassas
till museet och rationaliseringen ordnades av
de anställda själva. Samtidigt kunde
konsumentrepresentationen gå i god för att
konsumenterna inte uppskörtades av någon speciell
arbetarkategori.
Vi känner till invändningen mot allt detta.
Den låter så här: Det strider mot
konsumentkooperationens grundläggande princip, att
några andra än de som satsar kapitalet ska ha
del av vinsten. På detta vill vi för tillfället —
vi ska återkomma till den saken -—• svara: Så
långt det gäller den just nu konsumentägda
industrin så torde de där sysselsatta arbetarna
klara sig utan del i vinsten. Men låt dem själva
ordna produktionen. Låt dem känna, att de är
producenter i stället för lönearbetare! För
övrigt. Om en — också fundamental — princip
står i vägen för en lyckosam utveckling, så
gäller det mindre att envist haka sig fast vid
principen utan mer att söka sig nva former
som inte lägger hinder i vägen.
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
