Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ar den form, i vilken de pressar alla det sociala
livets regleringar till att tjäna statens
intressen. Ju hårdare är också det förödande
inflytande, de utövar på alla kulturens skapande
krafter, och ju mera fördärvbringande
inverkar de på den sociala och intellektuella
utvecklingen.
Den totalitära staten, som centnertungt och
mördande vräker sig över människorna och
strävar att forma alla uttryck för andligt och
»socialt liv enligt det mönster som
uppskisserats av ledaren, eliminerar med obarmhärtig
och brutal styrka varje ansträngning, som
syftar till att förändra det nuvarande
sakernas tillstånd. Den totalitära staten är vår tids
spöklika varsel, som med fruktansvärd
tydlighet visar, vart en dylik återgång till förflutna
seklers barbari leder oss. Det är den politiska
mekanismens triumf över anden, det är
känslans, tänkandets och handlandets
rationalisering i överensstämmelse med de normer som
uppställts av byråkraterna. Det är,
följaktligen, slutet på all verklig andlig odling.
Anarkismen godtar inte mer än den relativa
innebörd, som idéerna, institutionerna och de
sociala formerna har. Följaktligen är den inte
ott avgränsat och hermetiskt socialt system, utan
fastmer en bestämd impuls i mänsklighetens
historiska utveckling. En impuls som — i
motsats till den intellektuella övervakning, som alla
klerikala och statliga institutioner utövar —
stärks av, att. alla livets individuella och sociala
energier utvecklas fritt och utan hinder. Inte
ens friheten är något annat än ett relativt
begrepp, ty det är inte ett absolu’ faktum den ger
näring åt, utan något som. tenderar att
oupphörligt utvidga sig och på mångfaldiga sätt nå
allt vidare kretsar,
Emellertid, friheten är för anarkisterna inte
ett abstrakt filosofiskt begrepp, utan den
konkreta möjlighet, som varje mänsklig varelse har
att fullt utveckla, de krafter, den förmåga och
den talang, som han av naturen begåvats med,,
och förvandla detia i social verklighet. Ju
mindre denna människans naturliga utveckling är
påverkad av den politiska eller ecklesiastiska
översynen, ju mera effektivt och harmoniskt
kommer individen att nå fram till att vara en
personlighet och att ge sitt mått av kultur åt
det samhälle i vilket han lever.
Detta är orsaken till, att alla stora perioder av
kultur i historien varit etapper av politisk
svaghet, och det förklarar, varför de politiska
systemen ovillkorligen baserar sig på
mekaniseringen av de sociala krafterna och inte på dessas
organiska utveckling. Staten och kulturen
råkar-vara oförsonliga fiender, den saken
konstaterade redan Nietzsche i det han sade:
"Ingen kan ge ut mer än lian har. Så är
det beträffande individen och det gäller även
tillämpat på folken. Om någon för att få
makt i politiken, i affärer, i parlamentet eller
i det militära ger ut allt han har, d. v. s. för
att nå ett av dessa mål förbrukar hela sin
intellektuella förmögenhet, längtan, vilja och
självbehärskning (vilket allt utgör hans
verkliga personlighet), då återstår honom ingenting
för andra saker... Kulturen och staten är
antagonister, var och en av de två lever och
frodas på den andres bekostnad. Alla de stora
kulturella perioderna har varit perioder av
politisk dekadans."
En mäktig statlig mekanism är det största
hindret för hög grad av kultur. Där staten ser
sig angripen av inre dekadans, där den
politiska maktens inflytande över samhällets
skapande krafter är reducerat till ett minimum,
där är det som kulturen bäst och
fruktsammast breder ut sig. Den politiska makten
anstränger sig alltid att uniformera, likrikta och
tvinga alla den sociala samlevnadens aspekter
under sin uppsikt. Just härigenom är den
politiska makten dömd att stå i oundviklig
motsättning till det kulturella framstegets
skapande strävanden, vilka fordrar erövrande av nya
former och fält för social aktivitet, för vilket
yttrandefriheten och sakernas mångfaldiga,
ka-leidoskopiska föränderlighet är en
nödvändighet lika vital som oförenlig med fastställda
former, döda normer och våldsamt
undertryckande av alla uttryck för det sociala livet.
Makten arbetar endast på ett destruktivt sätt,
beredd att i varje ögonblick infoga alla livets
uttryck i sin trånga bur av lagar. Maktens
intellektuella uttrycksform är den döda dogmen;
dess fysiska väsensart är det brutala våldet.
Och mod liknande brist på intelligens i
målsättningen trycker makten sin stämpel på dem
som understöder den och gör dem till brutala
och stupida varelser.
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
