Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deras sammanslutningar, medan staten inte får
inblanda sig i det. För att få massorna att
begripa sådana krav gäller det att uppfostra
dem till konstruktivt klassmedvetande och
övervinnandet av den borgerliga
traditionalismen samt statstron. Socialisterna måste
"rekrytera en elit av militantcr, inte i enlighet
med vetenskapliga kriterier utan med hänsyn
till deras bestämt humanistiska inställning",
heter det vidare. Denna principiella inställning
måste sedan användas på verkligheten, vilket
finner sitt uttryck i en ständig analys av de
faktiska sociala och ekonomiska förhållandena
— det är inte alls möjligt att en gång för alla
godta den analys som lämnats i Marx’
Kapitalet.
Om manifestet talar om nödvändigheten av
att skapa en "militantelit" ur arbetarklassens
led, så betyder det inte att man tillerkänner
denna minoritet några ledande funktioner i
stil med de politiska partiernas uppfattning.
Tvärtom, anser man, måste en på dessa
tankegångar inställd ny socialistisk rörelse med all
bestämdhet ta avstånd ifrån alla auktoritära
uppfattningar. För övrigt föreställer sig
manifestets undertecknare den medvetna elitens
försök att utöva inflytande på massorna
ungefär på samma sätt som syndikalismen med sitt
bejakande av dagskampen. Med en polemisk
vändning mot syndikalismen förklaras det
emellertid att syndikat i allmänhet är en
alltför centraliserad organism som alltid tenderar
att utveckla sig till stelnad apparat under
ledarekontroll. Författarna torde här syfta på
rådsidén som motvikt, och på den ekonomiska
organisationens förankrande i själva
verkstaden, på bygget o. s. v. Detta står dock inte alls
i motsats till en vettigt uppfattad syndikalism.
CNT t. ex. försökte bygga på
driftskommittéer.
Manifestet avböjer såväl den traditionella
parlamentariska partitaktiken som
diktaturkommunismen. Men det erkänner också
nödvändigheten av att bilda "politiska partier
och fraktioner". Även om arbetarna övertar
produktionen så står folket också inför stora
uppgifter som inte liar någon ekonomisk
karaktär: ersättandet av den gamla
rättsordningen genom en ny sådan, säkrandet av den
offentliga ordningen, allmänna administrativa
uppgifter och militära nödvändigheter. En
ren "apolitisk" hållning till dessa frågor
innebär att de gamla politiska partierna mer
eller mindre ostört övertar dessa uppgifter för
att sedan frånta folkmassorna deras makt, så
som det hänt i Spanien där anarkisterna var
"apolitiska", enligt manifestförfattarnas
formulering. Men deras framställning i denna
punkt är tämligen förenklande. Sanningen är
att CNT—FAI under inbördeskriget upptäckte
att det fanns vissa politiska nödvändigheter,
och att rörelsen improviserade ett
lösningsför-sök. Det var då förstås för sent, men man
måste hoppas att rörelsen har lärt sig något
av erfarenheten. Dessa frågor sammanhänger
med den allmänna diskussionen i’ den
frihetliga rörelsen som långt ifrån är avslutad. Det
kan i alla fall inte skada oss att studera
kritiska tankegångar hos revolutionära
militan-ter som närmat sig våra idéer med
utgångspunkt ifrån marxistiska uppfattningar: också
våra principer tillåter det, ja man skulle
kunna säga att de t. o. m. kräver att vi också
kommer andras erfarenheter till mötes för att
sedan söka efter synteser som förenar alla den
sociala kampens levande krafter till
gemensamma uppbyggande ansträngningar.
Det är också därför jag försöker presentera
dessa belgiska militanters tankegångar
inför donna tidskrifts läsare.
Manifestets författare återger i anslutning
till själva deklarationen, vars huvudidéer ovan
refererats, en skiss över den av dem
eftersträvade "Socialistiska Rörelsens" allmänna
principer på vilkas grund de tror sig kunna samla
en liten kämpande minoritet i sitt land.
Mouvement Socialiste (Socialistiska
Rörelsen), säger de där, tänker inte påtvinga eller
genompressa några nya dogmer. Den bjuder
inte heller på någon definitiv lösning av
dagens eller framtidens problem. Den önskar
emellertid hjälpa till med grundläggandet av
en "dynamisk enhet", som samlar människor
"kring vissa moraliska och praktiska värden"
som är oumbärliga för socialismens
genomförande. Dessa grundidéer är: att det behövs en
medveten vilja till förstörandet av kapitalets
herravälde, att en konsruktiv kapacitet måste
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
