Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Totalitär arbetarenhet
Av Karl Mörne
i.
När man i dag händelsevis ser gamla
journalbilder från Hitlertysklands segerår
efter maktövertagandet och fram till en bit in på
världskrigets Neuropakonjunktur och hör de
tyska folkmassornas Siegheil !-skrävel,
förefaller tillställningen helt overklig. Epilogen till
denna konjunktur av uppammade masslidelser
och ett samvetslöst ledarväldc har mycket
nyktert tecknats av en bayersk socialdemokrat
helt nyligen: Tyskland kommer nu att många
år framåt vara ett • fattighus; först måste vi
tillgodose de elementäraste behoven, sedan kan
vi börja filosofera. När i vintras någonstans
i ruinernas huvudstad Berlin den landsflyktige
tyske diktaren Bert Brechts berömda och även
i Sverge med framgång uppförda
Tiggarope-ran återuppfördes efter tretton års
bannlysning, fick repliken "Först mat — sedan
moral!" med vidhängande ehanson en orkanartad
publikapplåd. Repliken återger just i dagens
Tyskland läget i ett nötskal. Dess eko hos
publiken dementerar också propagandan från
den rysskontrollerade zonen, vilken kunde
förleda en att tro att där blomstrar åter
arbetarklassens politiska liv. Ty lika litet som
Hitler-tysklands välregisserade masstillställningar, där
cesarismens elit tog emot hopens hyllningar,
var politiska folkmöten i ordets egentliga
betydelse, lika dålig jordmån för politisk
upplysning och socialt medvetande utgör den
totala katastrof som tyska folket är dömt att
reda sig med. Politisk demokrati är, jämförd
med denna katastrofens bredd och djup, en
lyx som icke anstår dem som just nu får vara
nöjda ifall fattighuskollektivet under militär-
regimens kontroll består dem med en
vattensoppa. Ett helt folk utbombat, politiskt
desillusionerat- och desorienterat — mot detta
faktum väger för oss ganska självklara, begrepp
såsom demokrati och socialism tämligen lätt.
Naturligtvis är det inte heller i detta
Tyskland precis någon brist på politiska aktivister
och företagsamma journalister som trots allt
ined tillförsikt arbetar för sitt folks
uppvaknande ur dvalan. Där finns redan vissa
fackliga sammanslutningar och vissa mer eller
mindre regelbundna politiska möten med
demokratiska och socialistiska syftemål på
tapeten. Men de tillåtna tidningarnas upplaga
är säkert inte identisk med det allmänna
politiska intresset. Och det är helt visst så att än
så underfundiga och upplysande ledarartiklar,
där demokratisk-socialistiska paroller smältas
hop med en ny tysk framtid, inte något så
när får påräkna samma nyfikenhet eller
uppmärksamhet hos flertalet läsare som en aldrig
så blygsam notis om tilldelning av potatis
eller kol.
Med denna bakgrund ter sig allt politiskt
arbete i dagens Tyskland oerhört svårt.
Man kan inte annat än beundra de individer
och grupper av tyskar som under rådande
omständigheter vill tillkämpa sig förmånen av
politisk demokrati. Massmötenas förlovade
tid och milj ön uppslutningens politiska
stimulans hör gårdagen till, Weimarrepublikens
imponerande arbetardemonstrationer under
röda banér är ett minne blott för flertalet av
de överlevande och för många intet minne alls.
Följaktligen måste man börja med politik på
småskolestadiet. Helt naturligt kommer det
fackliga, arbetet lättast i gång. Där arbetarna
allt fortfarande bildar en enhet kring sitt jobb,
kan det talas ett politiskt språk som åtminstone
majoriteten begriper. Eftersom relativt få
arbetare tvivlar på att hela nazistregimen från
början till slutet var ett bedrägeri i
massupplaga samt att. detta bedrägeri inte hade varit
möjligt utan arbetarklassens faktiska
passivitet, är det inte svårt för vederbörande att inse,
att en levande demokrati endast kan byggas på
aktivitet.
Men det kan inte vara tal om en klarnande
linje i agitationen så länge ingen klarhet har
vunnits om landets framtid. I ett avindustria-
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
