Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liserat Tyskland tillkommer förresten
arbetarklassen inte längre samma sociala tyngd som
förr. Vissa borgerliga och agrarkretsar — för
att inte tala om kyrkan — i Tyskland har nog
ingenting emot att det som tidigare brukade
kallas den socialistiska klassfronten
sönderslagits. Men den ovan nämnde bayerske
socialdemokratiske ledaren, ministerpresidenten dr
Wilhelm Hoegner, har tagit fasta på samma
fenomen. På ett socialdemokratiskt möte
nyligen i Nürnberg sade Hoegner i sitt
programtal dels att socialdemokratin måste inta en
mera positiv inställning till religionen och dels
att den inte längre kan bygga endast på
industriarbetarklassen utan måste försöka få med
även andra folkskikt.
En svensk korrespondent till en borgerlig
tidning har sammanfattat sina’intryck av
de bayerska socialdemokraternas program på
följande instruktiva sätt: om Hoegner sägs
här att "han avslöjade sig som en bayersk
nationalist, som motståndare till ren
klasspolitik och som försonligare inställd till kyrkan än
han och hans meningsfränder någonsin
vårföre 1933." Det är ju svårt att avgöra
huruvida denne Hoegner verkligen förkroppsligar
"folkets röst"; i alla fall kan han inte gärna
kallas en ung kraft framstigen ur den tyska
motståndsfrontens djupa led, eftersom han är
en gammal garvad parlamentariker som
tillbragt en elvaårig emigration i Schweiz. Det
är en smula tragikomiskt att han återvände
till Tyskland med ett program, där han först’
och främst ältar tirader sådana som att han
gläder sig varje gång han ute i det bayerska
landet ser den blå-vita flaggan, Bayerns
färger, ty också den bayerske arbetaren äger ett
fosterland, samt att "vi här i Bayern fått
alldeles nog av Berlin och Preussen". Samtidigt
har han ju uttalat förnuftiga tankar syftande
till ett tyskt statsförbund, som förefaller
honom sundare än den tidigare omhuldade idén
om den decentraliserade enhetsstaten, där
Preussen var tyngdvikten. Men den nyväckta
bayerska nationalismen hos dessa
socialdemokrater måtte bygga på dåligt minne. Det
förkättrade Preussen var under
Weimardemokra-t.ins dagar ju arbetarpartiernas, icke minst
socialdemokratins, starkaste position medan
Hitlerrörelsen startade i Bayern och där tidigt
firade sina triumfer. Men under hela
republiktiden var Bayern dessutom det av de tyska
länderna, där den svarta reaktionen stått
högst i kursen och gjort sig mer eller mindre
oberoende av Tysklands demokratisering.
Hoegner tror sig nu kunna ta vinden ur seglen
för den tidigare klerikala reaktionen genom
att låta arbetarna sluta upp kring religionen.
Socialismens ideal räcker sålunda inte längre
till att ge arbetarklassen och folkets
soeial-ekonomiskt beroende massor ett både materiellt
och andligt stöd.
Man får inregistrera denna idéskingring.
Hoegner kom nämligen samtidigt med en
desavuering av den materialistiska
historieuppfattningen och med krav på en kooperativ
socialism i stället för statssocialismen vilket
förtjänar uppmärksammas som nya signaler.
Resterna av de politiskt tänkande arbetarna i
Tyskland har blivit så grundlurade först av
novemberrevolutionens ministersocialister ocli
sedan av hitleristerna att de inte längre endast
dryftar frågan om det dagliga brödet, så
grundviktig denna är, utan lika angeläget söker
efter en hållbar politisk etik. Den totala
statssocialismen kan ju inte gärna te sig vidare
lockande för Tysklands arbetarfolk som
upplevde tredje riket. Att t. ex. de bayerska
arbetarna skulle i längden kunna dra jämnt med
en "folkfront", där den klerikala reaktionen
tillåtes skörda nya ödesdigra segrar, vill mail
inte heller föreställa sig. Däremot gav
Hoeg-ners positiva uttalanden om en socialistisk
samhällssyn bort från statsbyråkratins och
centralismens välde kanske en del löften om hur
ett vanmäktigt folk återgår till politisk
aktivitet.
II.
Det är på de i det föregående uppskisserade
ytterst sköra materiella grundvalarna oeh
psykologiska förutsättningarna Kominterns
efterträdare vill sätta makt bakom orden om
arbetarcnhet. Företeelsen är av vital betydelse
långt utöver den tyska arbetarrörelsens
framtid. Experimentet i fråga bör upplysa den
socialistiska arbetarrörelsen världen runt om
huruvida f. d. Kominterns ansträngningar i
antydd riktning inte snarare kommer att verka
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
