Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
närvarande. Även bland de tyska arbetarna är
nu endast en bråkdel politiskt aktiv. Men just
därför lurar den totalitära faran kanske mer
än förr. Den bolsjevikiska taktiken — häri
besläktad med nazismen -—• har ofta varit att
skära pipor ur politiskt desperata element och
organisera massorna — d. v. s. krisprodukter
— som ja-sägare. Emellertid är det viktigt att
veta vad man säger ja till. Det ser hittills inte
ut som om majoriteten bland det tyska politiskt
organiserade arbetarfolket med förtroende vill
bemöta kommunistledningens in- och
utrikespolitiska programkrav.
1 största allmänhet kan enhetskravet
givetvis förefalla synnerligen frestande efter det
katastrofala nederlag den en gång mäktiga
tyska arbetarrörelsen fått inhösta i och med
Hitlerväldets triumf. Den gången marscherade
socialister och kommunister i vitt skilda led
och kampenheten kom åtminstone för sent. Om
Hitler hade gått bet på att på samma sätt,
kunna slå ned och atomisera ett enhetligt tyskt
socialistiskt arbetarparti, kan sakkunskapen i
dag endast med stora mödor utreda.
Naturligtvis profiterade Hitlerrörelsen på att
socialdemokraterna och kommunisterna ömsesidigt,
beskyllde varandra för att genom sin resp.
politik underlätta vägen för nazismens
maktövertagande. En svensk historiker, Dr Uno
Wil-lers, har i en torr men med fakta späckad liten
undersökning utan några som helst
värdeomdömen samlat ett förkrossande material om den
tyska regeringssocialdemokratins ansvariga
medverkan till reaktionens och
revanschpartiets slutliga övertag. (Tysklands sammanbrott
1918. Tidens skriftserie.) Men å andra sidan
bör det inte precis vara svårt för historikern
att även samla material om det tyska
kommunistpartiets skuld till nederlaget
framförallt på grund av dess lednings slaviska lydnad
under Moskva.
Den europeiska arbetarrörelsen kan i dag inte
med likgiltighet och kallsinnigt
teoretise-rande åse hur det i Tyskland läggs nya
grundvalar för en aktiv arbetarpolitik. Arbetarna
världen runt bör ju också vara intresserade av
huruvida denna en gång idéfrämjande tyska
arbetarpolitik, som enligt vad dess nuvarande
övermän förkunnar skall ge uttryck åt ett
"socialistiskt enhetsparti", verkligen kommer att
bli intemationalistisk: d. v. s. huruvida den
blir eller icke blir en broderlig länk inom
ramen för den internationella arbetarrörelsen
som den dag som i dag är icke änvnw är
totalitärt likriktad och allt fortfarande hyllar sig
till demokratiska åsikter och principer.
Socialistiskt enhetsparti är ett djärvt namn som på
ett väsentligt sätt förpliktigar! Namnet
antyder nämligen att det gäller en enhet till
socialismens fromma. Den kan inte gärna blandas
ihop med totalstatens karikatyrsocialism. Den
tyska arbetarrörelsen har en gång förut, velat
bluffa med (och lurat sig själv med)
konstgjord makt och härlighet och formell numerär.
Det är mycket möjligt att så än en gång
kommer att ske, men nu i statstot.alitär regi och
med en fulländad cynism som vägledning. Det
skulle innebära en ödesdiger tragedi icke
endast för de tyska arbetarna, som återigen
berövas den demokratiska socialismens (d. v. s.
frihetens) frukter, utan lika mycket för
socialismens frihetsmoral.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
