Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bolsjevismen —
nazismens arvtagare
Av Albert Jensen
i.
Som den personliga frihetens anhängare är
den frihetliga socialismen en given
motståndare mot staten och framförallt mot den förrn
av stat som representerar den största faran för
den personliga friheten: den totalitära staten,
diktaturstaten.
Som motståndare till staten över huvud taget
är den frihetliga socialismen naturligtvis också
principiell motståndare till den demokratiska
staten och eftersträvar dess slutgiltiga
avskaffande.
Likväl är det en avgörande skillnad mellan
den demokratiska och den diktatoriska staten.
Den demokratiska staten, man skulle också
kunna säga den liberala staten, lämnar inom
sin ram plats för ett betydande större mått av
personlig frihet. Den liberala statens allmänna
principiella erkännande av de "mänskliga
fri-och rättigheterna": människomas frihet att
tänka och tala fritt, att tro vad do behagar, att
sammansluta sig fritt, att fritt i tryck ge
uttryck för sina meningar antingen det sker i
tidningar, periodiska skrifter eller böcker,
tillhör de fri- och rättigheter som kallas
oför-ytterliga och är betingelser för allmänt
kulturellt och socialt framåtskridande.
Även om denna liberala statsform genom
lagstiftande restriktioner drar bestämda
gränser för friheten, så lämnar den dock utsträckta
möjligheter för arbetarna att driva
propaganda mot staten och att organisera sig för
förberedandet av en genomgripande
samliällsom-daning. Dessa arbetsmöjligheter är absolut
obefintliga för den revolutionära och frihetliga
socialismen i den totalitära, diktatoriska staten,
antingen denna är av feodal, fascistisk eller
"socialistisk" beskaffenhet.
Därav följer logiskt, att det ligger i den
frihetliga socialismens intresse att i kampen
mellan den totalitära och den liberala
statsformen slå vakt om den senare för att kunna
bevara möjligheten att arbeta för de frihetliga
idéernas utbredning och slutliga seger. I valet
mellan den "socialistiska" diktaturstaten och
den liberala staten väljer den frihetlige
socialisten självfallet den senare, eftersom
diktaturstaten endast tillåter ett sådant tänkande,
sådana meningsyttringar ocli sådana
sammanslutningar som sammanfaller med
diktaturstatens förtrampande av den personliga friheten
och upphöjande av den statliga livegenskapen
till samhällsnorm.
Den liberala staten ger således den
frihetliga socialismen en viss plattform för
principiell antistatlig verksamhet utan vilken den
frihetliga socialismen icke har någon framtid.
Den diktatoriska staten kriminaliserar varje
principiellt antistatlig verksamhet eftersom
den i den allsmäktiga polisstaten ser den
högsta och fullkomligaste form av samhällsliv.
Det är därför logiskt och ganska självfallet
att den frihetliga socialismen betraktar
utbredandet av exempelvis det bolsjevikiska
styrelsesättet i allt flera stater som ett mot frihet
och framåtskridande fientligt, element och att
den mot denna tendens proklamerar plikten till
ideologisk kamp. Varje framgång för det
bolsjevikiska styrelsesättet måste bli en
tillbakagång för den frihetliga socialismens
möjligheter, liksom varje framgång för den
frihetliga. socialismen måste innebära, en tillbakagång
för den bolsjevikiska diktaturtanken.
Det är utifrån detta principiella
ställningstagande som den frihetlige socialisten väger och
värderar den allmänna politiska utvecklingen
i Europa och annorstädes som försiggår inför
våra. ögon i efterkrigstidens värld.
II.
Kriget fördes för fascismens nedkämpande,
men vi vet alla att fascismen har stannat
kvar i vissa stater. Det finns således fascis-
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
