Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hågkomster om
Krapotkin
Av Rudolf Rocker
Krapotkin.
Den som blir närmare förtrogen med en
verkligt stor människas andliga verksamhet och
fattar betydelsen av hennes verk i hela dess
omfattning, hyser ofta en önskan att komma
henne personligt närmare. Därvid förekommer
det ofta, att, uppfyllandet av denna önskan icke
motsvarar de inro förväntningarna — kanske
just därför att dessa från början varit för högt
spända. Så är icke fallet med Krapotkin. Den
som haft den lyckan att bli närmare bekant
med honom, att kalla honom vän, har icke
blivit besviken. Ju bättre man lärde känna
honom, desto djupare var det intryck man fick
av honom. Det fanns intet avstånd mellan för-
fattaren till "Ömsesidig hjälp" oeh människan
Krapotkin. Så som han tänkte och kände, så
handlade lian i alla faser av sitt långa och
innehållsrika liv. Att känna honom och lära sig
tycka om honom var en och samma sak. Det var
denna hela hans tillvaros inre harmoni, som
utstrålade sådan värme, hans djupa humanitet
som alltid förblev sig lika och aldrig lät. det
ringaste tvivel på redbarheten i hans sinnelag
uppstå. Krapotkin var en helgjuten
personlighet. Hos honom fanns det ingenting
problematiskt.
I sitt skakande verk "De Profundis", som
framskapats ur det bittraste personliga
lidande och skrivits med blod och tårar, förklarade
Oscar Wilde: "Till de mest fullkomliga
människor, vilkas liv jag haft tillfälle att iakttaga,
hör Verlaine och furst Krapotkin." Wilde, den
känslige diktaren och psykologen, hade rätt.
Krapotkins liv i sig själv var av en mänsklig
storhet som man endast mycket sällan finner,
och det skulle ha varit ett stort liv även om han
aldrig hade skrivit en Tad. Däri ligger det
bestickande i lians storslagna personlighet, den
inre förtrollningen i hela hans väsen. Alla som
kom i närmare beröring med honom stod under
samma förtrollning. Det fanns i detta liv
ingenting konstlat, ingenting som var anlagt på yttre
effekter.
Också Georg Brandes bedömde Krapotkin på
alldeles samma sätt som Wilde hade gjort,
såsom då lian i förordet till "En anarkists
minnen" skriver om honom: "Det är en
revolutionär utan stora ord och åthävor. Han ler åt de
oder och ceremonier, med vilka konspiratörerna
i dramer och operetter binda sig själva. Denne
man är den förkroppsligade enkelheten. Som
karaktär uthärdar han varje jämförelse med de
stora frihetskämparna i alla länder. Ingen var
mera oegennyttig än han, ingen hyste en större
kärlek till mänskligheten än han."
Det var på våren 1895 som jag för första
gången träffade Krapotkin, och jag förblev
lierad med honom alla åren till hans död — ja,
jag kan lugnt säga: utöver graven. Han
förblev den stpra händelsen i mitt liv. Jag har
aldrig varit någon avgudadyrkare som är blind
och döv för självskapta idolers ofullkomlighet.
Det som band mig så innerligt samman med
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
