Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att anarkismen, den frihetliga socialismen inte
karakteriseras av vad den är emot utan vad den
är för. Därtill skulle vi komma ihåg att det
inte finns några fasta sociologiska begrepp:
allting är flytande, sociala organismer
kännetecknas inte av beteckningarna utan av
funktionerna. Till exempel: någonting som kallas
för stat kan innebära frihetliga
utvecklingstendenser, och en organisation som kallar sig
för federalistisk kan stelna till och bli
centralis-tisk samt ärkekonservativ. Som bevis på tesen
n:r 1 vill jag anföra att den så kallade
principtrogna riktningen i CNT på sin
Pariskongress år 1945 uttalade sig för den spanska
statens uppdelning i autonoma "regioner"
(Katalonien, Euzkadi, Galicien mm) med egna
regeringar och parlament såsom varande mera
fri-hetligt än den centralistiska enhetsstaten.
Genom att fastlåsa den spanska diskussionen
vid ensidiga formler skapar man faktiskt
två flyglar som är lika ofruktbara: å ena sidan
en politisk opportunism som liknar
socialdemokratins, och å andra sidan en negativ
anarkism som är dömd till undergång efter en rad
nya taktiska katastrofer. Man ställer till en
diskussion som pinsamt påminner om
medeltida teologiska liårklyverier: Tror du eller tror
du inte på vissa soeielogisk-historiska
kategorier som uppställts av de franska
syndikalister-na, är du trogen eller kättare? Genom att ställa
sådana frågor förlöjligar vi hela rörelsen medan
världshistorien rullar vidare utan att bry sig
om våra teorier. I grund och botten rör det
sig om helt andra frågor. Låt oss se närmare
på saken.
Vi framställer på de följande sidorna den
spanska rörelsens livsfrågor uteslutande på
grund av spanska yttranden, och frånsett ett
enda undantag kommer vi att bara citera så
kallade principtrogna militanter. Vi börjar
med Federica Montseny som år 1945 i en
uppsats som gick genom flera spanska tidningar
sakligt och sympatiskt gick in för bevarandet
av den spanska rörelsens karaktär ocli
utveckling av dess egna konstruktiva medel. Men hon
tillade:
"Vi kan inte återvända till Spanien med
samma moraliska bagage som det vi lämnade landet
med. Vi kan inte återgå till den demagogiska
agitation vi använde år 1933 och 1934." Lägg
märke till uttrycket "demagogiska", som före-
kommer i originalet; formuleringen är kraftig
och är det med avsikt. År 1933 genomförde
CNT sin stora antivalkampanj och försökte
sedan — med början den 8 december — på
egen räkning "göra den sociala revolutionen".
Det slutade med katastrof. I oktober 1934 såg
sig rörelsen konfronterad med en verklig
objektivt revolutionär situation och kunde inte
bemästra den; det följde ett moraliskt
sammanbrott, en period av förtvivlan som aldrig
torde kunna glömmas av dem som varit med om
det.
En av CNT:s mest aktade äldre militanter,
Fabio, skrev i februari 1945 i Tiempos
Nuevos-Toulouse en artikel under rubriken "La CNT".
CNT-militanterna, säger han där, är
syndikalis-ter, men också i viss mån lärjungar av
Proudhon och Pi y Margall (den federalistiske
tänkaren). Även marxisterna i Spanien är inte
några riktiga marxister, säger Fabio —
åtminstone så långt de är äkta spanjorer. Fastän
opolitisk, så var CNT aldrig ointresserad av
politiska frågor. Senare ansåg den till och med
en "direkt, intervention", ett direkt deltagande
i den spanska politiken vara en vital
nödvändighet för rörelsen. Efter Franco kommer
CNT att "inte indirekt som tidigare, utan
direkt och beslutsamt ingripa (intervenir) i
Spaniens politik ... Spekulationer över de former
denna intervention ska anta är meningslösa.
Dessa beror på omständigheterna och
framförallt på de hundratusentals arbetare som tillhör
CNT."
Som svar på denna artikel fick Fabio ett
upprört brev av en ung kamrat som med
häftiga ord tillbakavisade den gamle militantens
"reformism" samt meddelade att ungdomen
efter Franco skulle göra rent hus med allting.
Fabio publicerade ett intressant svar på brevet
i Boletin de Informacion y Orientacion, den
nordafrikanska CNT-emigrationens interna
organ, som alltid var och fortfarande är helt
"principtroget".
"Tillåt mig att jag sätter din revolutionarism
mellan citationstecken", skriver Fabio till
brevförfattaren den 10 juni 1945. Att delta
(intervenera) i Spaniens offentliga liv är inte alls
detsamma som att delta i regeringen. Men för
en lång tid framåt är det helt uteslutet att vi
i Spanien genomför en anarkistisk lösning,
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
