Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enligt Fabios mening. Den miljon arbetare som
tillhör CNT är inte alls anarkister, de står
endast under ett visst anarkistiskt inflytande.
Fabio är emot att anarkisterna på nytt ska
försöka tränga in i statsapparaten, men skriver:
"Vår intervention i den spanska politiken kan
anta och kommer att anta, utan varje tvivel,
många icke-anarkistiska och
icke-helt-anarkis-tiska former, men former som i viss mån pekar
i anarkistisk riktning. Hit hör kooperativa
experiment, mutualistiska strävanden (ömsesidig
kredit) delkommunistiska försök på kommunala
grundvalar. Kommunalpolitisk verksamhet
kommer förresten att vara absolut nödvändig och
accepteras av alla... Kommunalpolitiken i
Spanien innesluter hela den nationella
politiken. Kom ihåg att det var några kommunalval
— som är mycket mindre än kommunalpolitik
i ordets vidare betydelse! — vilka förorsakade
monarkins störtande (april 1931). En
kommunalpolitik i den av mig skisserade riktningen
kommer inte att förstärka staten, vilket skulle
vara emot CNT:s målsättningar, ...utan att
frånta staten viktiga funktioner så att den blir
allt mindre och mindre nödvändig." Och nu
blir Fabio arg. "Det finns en möglad
anarkism", utropar han, "som härstammar från
stenåldern!" Denna anarkism har ingen
framtid. I själva verket är anarkism ren dynamism,
som befattar sig med problemen så som de
presenterar sig. Ni har gjort en dogm av
anarkismen, något statiskt, orörligt, ni är upprörda
över kättarna. Du skulle dammsuga din hjärna,
råder Fabio sin unge vän. Samhället är på väg
mot anarkism, mot friheten. Men en sådan
övertygelse, skriver Fabio, gör mig inte till
drömmare. Medvetna anarkister finns endast
några få tusen stycken i hela världen, i
Spanien, där de förekommer talrikast, några
hundra. Däremot finns det bland oss många som är
allt annat än anarkister — detta måste vi
räkna med. Det fanns också en typ som under
revolutionen visade hur litet den förstått av
våra ideal. "Nu har vi makten", förklarade
många, "och behöver inte längre samarbeta med
några andra. Nu är det vår plikt att använda
vår makt och "imponernos", påtvinga våra
lösningar". Dessa kamrater bevisade endast att de
inte förstod ett dugg av våra idéer. Ännu
andra, enligt Fabio, använde följande logik:
"Alltid har djärva minoriteter tagit makten. Vi
kanske är en minoritet. Men låt oss gå på!"
"Eftersom någon måste utöva diktaturen, så ska
vi göra det." Fabio avvisar hela denna
mentalitet och understryker nödvändigheten av att
konstruktivt ingripa i samhällsutvecklingen i
samarbete med alla andra som det är möjligt att
samverka med.
Så långt Fabio. Hans problemställning är
viktig. En dag efter Franco kommer CNT åter
att stå inför samma frågor, och det kommer att
visa sig att det inte finns någon möjlighet att
genom politiska manövrer, sluga paroller m. m.
vinna hela massan för ett helt syndikalistiskt
program. Sedan kommer CNT att vara tvungen
att förklara vad den är för, vad den vill, vad
den kan, hur den tänker gå fram för att
undvika att nya eller gamla totalitära strömningar
får övermakten i Spanien.
I Solidaridad Obrera-Paris, också en
"prin-ciptrogen" spansk emigranttidning, skriver
Gaston Leval om CNT:s perspektiv (8 februari
1946), Gaston Leval är fransman till börden,
men faktiskt helt verksam bland spanjorer.
Anarkist, tidigare med en viss antisyndikalistisk
anstrykning, blev han under inbördeskriget
framförallt specialist för agrarkollektivismen.
Leval uttalar sig mot CNT:s regerings
deltagande men tillägger att han hellre vill hjälpa
till att bygga upp än riva ner. Han påminner
i detta sammanhang om Gustav Landauer.
Tänkandets frihet får inte bli ett tomt ord bland
frihetliga socialister. När vi återvänder till
Spanien, skriver Leval, kommer vi att leva
under en regering, under ett statligt system.
Vi kommer inte att regera, men vilken positiv
insats kommer vi att göra! Dnder den nya
republikanska regimen kommer vi att bevittna
ett stort antal sociala förändringar, även om
dessa inte går så djupt som vi skulle önska.
På samma sätt som det i England, Sverge,
Frankrike genomföres sociala förnyelser,
mestadels uppifrån genom statsingripande.
Men i alla fall kommer den period som följer
efter Franco att vara av social-konstruktiv
karaktär. Man kommer att genomföra
natio-naliseringar, t. ex. "Och i en sådan period av
konstruktiva förändringar kommer en rörelse
med CNT:s makt oeh de frihetliga krafterna
i Spanien inte att kunna nöja sig med kritik
utan risk att förlora hela sin kredit hos
folkmassorna."
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
