Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
innan vi kräver att våra spanska kamrater skall
göra "revolutionen". Man har rätt att offra
sig själv, men inte andra. Marins uppfattning
är att CNT inte, under inga omständigheter
helt, kan genomföra sitt eget program, därför
att den står ensam som kampduglig frihetlig
rörelse i världen. Kanske man här kunde
invända, att Italien har en mycket dynamisk
oeh stor frihetlig rörelse just nu. Men jag tror
inte att den i öppen beväpnad kamp skulle
kunna besegra alla sina motståndare, och
allraminst kommunisterna som kan påräkna rysk
hjälp. Marin ser tre alternativ för CNT:
1. Systematisk opposition av rent destruktiv
karaktär.
2. Systematisk opposition av konstruktiv
karaktär.
3. Totalt förverkligande av vårt program.
Det första alternativet motsvarar CNT:s
historia före 1936. Det tredje är omöjligt. Den
enda vägen som kan försökas är alternativ n:r
2. På absolut samma sätt som Leval kräver
Marin konstruktivt ingripande i
nationalise-ringspolitiken oeh aktivt intresse för
kooperativ verksamhet. Martin är järnvägare och vet
att järnvägarnas personal endast delvis tillhör
CNT, medan UGT kontrollerar en stor del av
den. Här finns bara en väg.
Marin går emellertid ännu längre än de förut
citerade författarna, Han menar att CNT, när
den "intervenerar" i ekonomiska
förvaltningsorgan, också måste göra det i den politiska
administrationen. Men härmed uppstår
naturligtvis stora svårigheter. Och här är den punkt
där diskussionen inom den spanska frihetliga
rörelsen efter Franco kommer att börja. Innan
dess kommer emellertid rörelsens majoritet att
helt överge den rent negativa ståndpunkten
som tyvärr kännetecknar en stor del av
utlandets syndikalistiska rörelser.
Frågan om CNT i den i dag givna
situationen skall delta eller inte i regeringen Giral eller
någon annan republikansk regering, är av helt
underordnad betydelse. Att överhuvud organi-
sationen i Spanien kunde besluta detta
regeringsinträde, är endast ett symptom på en
djupare kris som berör helt andra frågor, nämligen
de problem vi försökt skissera i dessa spalter.
De spanska frihetliga socialister som är för
regeringsdeltagandet vill utnyttja alla medel
som finns för att med fredliga medel skapa en
utlandsopinion mot Franco som skulle vara i
stånd att inverka på reaktionära eller
tveksamma demokratiska regeringar och andra
demokratiska organ i utlandet som genom
diplomatiska och ekonomiska åtgärder skulle kunna
försvaga Franco oeh bespara det spanska
folket ett nytt inbördeskrigs fruktansvärda
blods-offer eller åtminstone reducera den väpnade
kampen till sitt minsta uttryck. Det är lätt
för de emigrerade spanjorerna att utarbeta
kompletta krigsplaner och strategiska
riktlinjer för de spanska guerrilleros. Det är lätt
också för oss att rekommendera de spanska
kamraterna: demonstrera, skjut, kasta bomber,
spräng hus och järnvägar, utför attentat,
strejka, sabotera, låt häkta, tortera, slå ihjäl,
arkebusera, garrotera er: men lämna inte den
gamla aktionens väg, för principernas skull.
Spanjorerna gör det förresten inte. De skjuter,
de kastar bomber, de dör. Men de vill dessutom
försöka alla andra medel. Detta skulle man
åtminstone försöka förstå.
Vi skulle försöka överbrygga vad som skiljer
de två fraktionerna i vår spanska rörelse.
Det är desto lättare som de har mycket
gemensamt. Att driva den ena flygeln i armarna på
socialdemokraterna och den andra tillbaka till
"stenåldersanarkismen" tjänar ingenting till.
Den frihetliga rörelsen i Spanien har avslutat
sin rent destruktiva, "heroiska" period. Den
står inför sin historiska konstruktiva insats,
och att denna lyckas är vi alla intresserade av
— vi som i do övriga länderna propagerar för
den frihetliga socialismens idéer och motsätter
oss den ödesdigra utvecklingen mot statstotalism
som pågår i så gott som alla länder under de
mest skiftande politiska former.
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
