Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rikes socialdemokratiska eller bolsjevikiska
ministrar är i första hand fransmän, den engelske
arbetarministern förblir engelsman och för den
ryske folkkommissarien har begreppet
fosterland för länge sedan undanträngt proletariatets
internationella förbrödring. Jugoslaviens
bol-sjeviker löper till storms mot Italiens
socialdemokrater för besittandet av Venezia och de
polska och tjeckiska socialdemokraterna brinner
av ett dödligt hat mot varandra för frågan om
rätten till gränsområdet Teschen, vilket båda
eftersträvar.
Så ser den socialdemokratiska oeh
bolsjevikiska realpolitiken ut vid slutet av det andra
världskriget! En verklig skandal!
Fredsfördraget från Versailles framställdes som en
produkt av Clemenceaus chauvinistiska anda, oeh
det var det kanhända också i visst avseende.
Efter slutet av första världskriget upprättades
ett system av icke-angreppspakter och
ömsesidiga garantier varigenom Folkförbundet
dömdes att föra en skentillvaro. Miltärpakter och
garantifördrag kunde inte säkerställa freden, de
åstadkom motsatsen. Folkförbundet störtade
samman som ett korthus vid första
konfronte-ring med verkligheten. Djungelns lag härskade
över civilisationens moraliska grundsatser.
Do överenskommelser och fördrag som
avslutats vid andra världskrigets avblåsning bjuder
ännu ringare fredsgarantier. Visserligen
proklamerades högtidligen en ny nationernas
Magna Charta, men den är ännu ingenting annat
än ett stycke papper. Ingen tar den på allvar,
och de tre stora tänker inte att göra den till
rättesnöre för sin internationella politik.
Systemet med försvarsallianser fortsätter och på
visst sätt har fröna till det tredje världskriget
lagts. De starkare dikterar de svagare sin vilja.
Segermakternas konferenser liknar mer ett
rövarband som tvistar om bytet än en
församling av representanter som skall lägga grunden
till en ny världsfred.
Dessa korta antydningar räcker för att visa
att de socialdemokratiska och bolsjevikiska
partierna fullständigt gjort bankrutt som
fredsfaktorer. Den officiella socialbolsjevismens
bankrutt framträder ännu tydligare beträffande
det tyska problemet. Under ett halvt århundrade
eller ännu längre har marxisterna i alla län-
der framställt den tyska socialdemokratin —
senare den tyska bolsjevismen — som
mönsterrörelse för världen. Denna uppfattning
förändrades, när den tyska marxismen med sina
mönsterorganisationer icke gjorde något motstånd
mot nazismen. De stora partierna och
miljonstarka fackorganisationerna med marxistisk
ideologi rörde icke ett finger för kamp mot
nazismen, och endast enskilda bevarade sin
anti-nazistiska inställning trots fruktansvärda
förföljelser från Gestapo.
Krigspropagandan förmörkade människornas
andliga horisont i allmänhet och i de
demokratiska länderna särskilt inställningen till det tyska
problemet. Alla tyskar framställdes som
mili-tarister och anklagades kollektivt för medansvar
i kriget, en uppfattning som var lika
överdriven som uppfattningen om den tyska
marxismen något tiotal år förut. Till och med i
demokratiska pressen och arbetarkretsar vägrade
man att. erkänna, att det vid sidan av tyska
militarister också fanns pacifister och att i
Tyskland som överallt rådde olika politiska
meningar så länge den offentliga opinionen icke
var undertryckt av diktatoriska åtgärder.
Världen kräver Tysklands materiella oeh
moraliska avrustning. Den materiella
av-rustningen är det lätt för segrarna att
genomföra. Denna gång är det särskilt lätt, ty
Tysklands militära sammanbrott i det andra
världskriget var omfångsrikare och grundligare än
i det första. Kontrollen över den tyska
industrin till förhindrandet av upprustning är
heller icke svår att åstadkomma. Ett
vanskligare problem blir den andliga avrostningen,
förhindrandet av återuppkomsten av
revansch-lust,, liksom det är svårt att i Tyskland som
i andra länder åstadkomma en ny europeisk
anda av pacifism och solidaritet. Isynnerhet
på den europeiska kontinenten står gränserna
i vägen. Tyskland är inte den enda surkarten
bland de europeiska nationerna. Även mellan
andra nationer finns det nationella och
territoriella stridigheter. Kampen om
avsättningsmarknader består fortfarande. Och så länge
nationalismen består inom de andra
nationerna — isynnerhet de stora — kommer
man förgäves att kunna undertrycka
uppkomsten av en nationalistisk anda hoe tyskarna. Så
länge världen-späckas med vapen kommer nr»n
-116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
