Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tera avsättningen av medlemmarnas produkter
oeh att bevilja dem kredit, dels i varor dels i
pengar. Under arbetarnas regim förbättrades
transportväsendet i Barcelona utan att därför
passagerareavgifterna höjdes. Ledarna för detta
viktiga och vittförgrenade företag hade inga
herrar över sig och valdes av arbetarna själva.
Man talade icke om industriell eller ekonomisk
demokrati, men under den i Spanien
traditionella beteckningen "kollektivisation" ocli
"socia-lisation" blev den moderna industriella
demokratins principer omsatta i praktiskt liv.
Principen om kollektivisering och
"socialisering underifrån och uppåt" kan tillämpas
i alla industrier, på kol- och malmgruvor, på
järnvägar och sjöfart etc. Arbetarna och
teknikerna är kompetenta i sina
yrkesangelägenheter och när i livsviktiga företag, som
järnvägar, elektricitetsverk etc. konsumenterna är
representerade i ledningen liksom vid
fastställandet av tarifferna och priserna, då föreligger
det ett system av socialisering underifrån
genom vilket staten fullständigt kan sättas
utanför.
Under borgarkrigets tid i Spanien bröt sig
denna socialisering underifrån sin väg fram.
Franeos seger har avbrutit denna
socialiseringsprocess. Det är att hoppas att denna
utveckling kommer att fortsättas efter Franeos fall.
Arbetaxrörelsen i alla länder’ skulle skänka
den nu moderna nationaliseringen större
uppmärksamhet än hittills. Nationaliseringen i
Frankrike, England, Polen, Tjeckoslovakien
etc. som genomföres i våra dagar är
förstatligande. Den medför inga väsentliga
förändringar i det kapitalistiska systemet. Den ryska
nationaliseringen är av samma art. I inget av
dessa länder är utsugningen av arbetarna
avskaffad inom de förstatligade eller
nationaliserade företagen. Man liar bara bytt herrar.
När nationaliseringen blir generell, då blir
staten den ende monopolarbetsgivaren, och gent
emot en så mäktig herre blir arbetarna
vanmäktiga. Ryssland är ett avskräckande exempel.
IV.
Under årtionden levde socialismens anhängare
i hoppet att socialdemokraternas eller
bol-sjevikernas övertagande av makten i ett eller
flera länder samtidigt skulle vara en seger för
internationalismen, stabilisering av freden och
folkens förbrödring. De socialdemokratiska och
bolsjevikiska partierna försummade icke att i
sin propaganda skjuta detta mål i förgrunden,
för att därigenom värva medlemmar till sina
partier eller förmå de breda fredsälskande
massorna att skänka dem sina röster vid valen.
Erfarenheten har emellertid visat, att denna
förhoppning varit bedräglig. De
socialdemokratiska och bolsjevikiska partierna liar i nästan
alla Europas länder antingen själva eller i
förening med andra vänsterpartier kommit till den
politiska makten, men nationalismen fortsätter
att blomstra som förr och låter sina förgiftade
frukter mogna. De socialdemokratiska och
bolsjevikiska ministrarna har icke mod eller kanske
rent av saknar vilja att förverkliga den
internationella förbrödringen. Icke ens Europas
federalisering, detta första steg till den gamla
kontinentens befrielse, vågar de att framlägga
förslag om. Socialdemokratiska och
bolsjevikiska regeringar fortsätter de gamla
högerregeringarnas imperialistiska och nationalistiska
politik. Stalins utrikespolitik går troget i den
gamla tsaristiska utrikespolitikens fotspår. När
den brittiska arbetarregeringens
socialdemokratiske utrikesminister gjorde sin första
deklaration i engelska parlamentet, förklarade han
oförblommerat och utan skam, att det av
arbetarpartiet regerade Storbritannien varken skulle
komma att uppge Hongkong eller några andra
brittiska kolonier. Kämparna för Indiens
oavhängighet blir nedskjutna under Attlees
regeringsansvar precis som förut under Churphills
och Chamberlains. De franska
socialdemokraternas och bolsjevikernas utrikespolitik är —•
sedan de båda fått en avgörande ställning i
regeringen — inriktad på att än fastare än
hittills binda det franska kolonialrikets
besittningar vid det franska imperiet genom att
uppfordra kolonialländerna att sända
representanter till parlamentet i den franska metropolen.
En sådan politik innebär erkännandet av förra
århundradets imperialistiska kolonialpolitik med
rov av främmande territorium i utomeuropeiska
länder. Men det stör inte socialdemokraternas
och bolsjevikernas goda sömn. På samma sätt
som de engelska meningsfränderna förvägrar
de kolonialfolken deras oavhängighet. Frank-
-115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
