Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
människor"), börjar man misströsta.
Kanske några hundra tusen japaners liv -— även
om det "endast" gäller av totalstaten
förtrampade japanska trälar — ändå är mera värt än
en hurtfrisk glosa. —
Ingen är så idiotisk, fortsätter Sv., att han
eller hon förnekar levnadsstandardens höjning.
"Den höjda livslängden, de ökade kalorierna,
de nyupptäckta vitaminerna, tandborste och
toalettpapper, underkläder av bomull och
konstsilke, centralvärme och neonupplysta
gator vill ingen byta ut mot vad Luther menade
med kläder, föda, lius och hem." Docenten
anser också att de ekonomiska kriserna
objektivt lättat: 1800-talets "regeringar varken
kunde eller ville göra för de arbetslösa vad
1930-talets regeringar gjorde, inspirerade eller
tvingade av de socialistiska idéernas makt."
Planhushållningsmotståndarnas falang driver
Sv. tillbaka med konstaterandet att den
ohämmade privatkapitalismen är ingenting att
önska tillbaka. Vidare: "Genom arbetsfördelning
och genom maskinell drift har vi nått ett
tillstånd, där människor får ett bättre uppehälle
än förr med mindre arbete än förr." Denna
lättnad i kampen för brödet "är en lycka, för den
enskilde och för kulturen, så visst som lättnad
i kampen för brödet är ett grundvillkor för all
andlig kultur." Och den som i dag förtvivlar
om demokratins segerutsikter påminner han om
att demokrati ju är ett nytt begrepp i
historien. Bara för ett par sekler sedan har "det
helfria arbetets kulturgemenskap" börjat
förberedas. Vi bör, vi nutida, ha tålamod, menar
Svanberg, och se framtiden an. Han tycks tro
att den sociala realismen i detta perspektiv bär
bättre frukt än en socialradikalism som — med
nödvändighet — utmynnar i pessimism eller
skepticism.
Än en gång möter vi här tesen om "det
mindre onda", som till slut har segrat över det
absolut onda. Men även Svanbergs
ansträngningar till nutidens lov har inte på minsta vis
kunnat röja undan de ruiner som redan finns
ocli dem som avtecknar sig — i totalstatens
skugga.
III.
Slutligen är vi, för helhetsbildens skull,
skyldiga att rapportera att den reaktionära
överklassen alltjämt slår vakt om — låt oss
säga — den väpnade optimismen. Detta är
inte bildligt utan bokstavligt att förstå. Vi
tycker förvisso synd om docent Svanbergs
levnadsglada socialoptimism. Men det är inte
vårt fel, då vi i omedelbart grannskap till
honom har upptäckt nyrmUtarismens glada
tirader. Även den sjunger nutidens lov. Den ser
ingen anledning till att misströsta om att till
slut ändå vapnen skall tala, där den politiska
demokratins och pacifismens förnuftsskäl
skjuter bom. Svenska Dagbladet (i en ledande
artikel den 30/6, "Pessimism, optimism eller
realism") polemiserar våldsamt mot
radiotalande pacifistiska damer och herrar, av vilka en
(dam) i en debatt om pessimism eller optimism
i fredsfrågan tillåtit sig yttra följande: hon
fann det vara alldeles "rätt" (citationstecknen
är Sv. D:s) om man tog pengar från försvaret
för att höja folkpensionerna. Vartill Sv. D.
knyter följande läxa: "Alternativet är
lyckligtvis (!!) icke aktuellt. Yttrandet röjer en
okunnighet och tanklöshet, som är ganska
beklämmande." Sv. D. tror sig förmärka "en
tydlig underström av längtan tillbaka till
tjugotalets Aldrig-mera-krig-stämningar." Enbart
denna längtan är för tidningen en styggelse.
Men mot dessa "sentimentala dagdrömmar"
vill Sv. D. mobilisera en realism av det
morskare slaget. Folkhatet är en permanent faktor
att räkna med, säger tidningen, och en allmän
framtidsoptimism är visserligen värd att
uppmuntras liksom allt mellanfolkligt umgänge.
Men deras värde är begränsat: "De skapar inga
råvarutillgångar, inga militära säkerhetszoner,
placerar inga befolkningsöverskott, öppnar
inga nya marknader eller handelsvägar." Mer
eller mindre sinnrika juridiska formuleringar
hjälper inte heller mot krigets alltid latenta
alternativ. Och så kommer en intressant tes:
"I en process mellan enskilda får den
förlorande parten finna sig i utgången, medan i en
liknande situation mellan stater den
möjligheten alltid finns att den förlorande parten tar
rätten i egen hand."
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
