Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satt sakkunskapen. Där satt de som visste
något, som ensamma var i stånd att fatta de rätta
besluten i de rätta situationerna. Inga
initiativ underifrån! Det var en regel som
kanoniserats. Initiativ underifrån, d. v. s. tecken som
visade att massan hade eget liv, betraktades
närmast som brist på disciplin. Kronan på
detta verk sattes när Hitler krossade bela
krokanen. Alla de marxistiskt inspirerade
sammanslutningarna i Tyskland: det
socialdemokratiska och det bolsjevikiska partiet,
fackorganisationerna, arbetarnas gymnastik- och
sportföreningar och alla möjliga förgreningar
av den tyska arbetarrörelsen hade före Hitlers
maktövertagande sammanslutits till en
motståndsorganisation som förklarade sig vara
beredd att uppta en avgörande kamp. Om vi
minns rätt uppgavs det att den räknade 9
miljoner medlemmar. Men i hela denna
mångmil-jonhövdade massa som var van att bara ledarna
tänkte och beslutade fanns det ingen
självständighet, ingen tanke på eget initiativ.
Arbetarmassorna var på sitt sätt kampberedda,
åtminstone betydande delar av dem, men de
kunde inte handla utan order från ledarna.
Där stod arbetarmiljonerna och väntade på
signal uppifrån, men någon signal kom aldrig..
Och då det inte kom någon signal, så blev det
heller ingen aktion. Och då det inte blev någon
aktion, kom Hitler till makten utan motstånd
från arbetarnas sida. Den sittande
rikskanslern, general Schleicher, lovade
fackföreningsledarna beskydd av statens militära maktmedel
om de proklamerade generalstrejk, men den
högsta ledningen föredrog att erbjuda Hitler
sin medverkan till de fackliga
organisationernas inkorporering i den nazistiska staten, något
Hitler föraktfullt tillbakavisade.
Detta var en frukt av den "mognare"
demokrati som fanns i den mogna tyska
arbetarrörelsen.
Som kontrast till detta kan framhållas vad
som åstadkoms i ett land med "lösligare
konsistens". Vi syftar på Spanien. De stackars
efterblivna spanska arbetarna hade ingen
pampokrati som tänkte för dem, beslutade för
dem och handlade för dem. Den spanska
fackföreningsrörelsen var så omogen, att medlem-
marna brukade tänka själva. Den var så
iu-disciplinerad, att medlemmarna brukade
handla på eget initiativ. Att ledarna borde utrustas
med något slags vetorätt var en så monstruös
tanke, att den överhuvud taget icke kunde
vinna insteg i den spanska arbetarrörelsen.
Spanien fick också sin Hitler — general
Franco. Franco sökte också tillägna sig
makten och lyckades småningom också, delvis med
hjälp av den "mogna" svenska
fackföreningspassiviteten. Men i Spanien väntade icke
arbetarna på order från ledarna, de handlade
självständigt, dessa omogna arbetare. I samma
ögonblick Franco började sina militära
åtgärder för maktövertagandet var de spanska
arbetarna på gatan och tog upp striden med
fascisterna. Arbetarna gjorde sig på ett par
dagar till herrar i samtliga större städer i
Spanien: Madrid, Barcelona, Valencia etc. De
tog produktionsmedlen i besittning och ställde
dem till förfogande för såväl kriget mol
Franco som för folkförsörjningen. De lade
grunden till ett nytt socialistiskt samhälle. De
förde ett krig på liv och död mot fascismen
under två och ett halvt år. Det var det resultat
som åstadkommits av organisationerna med en
lösligare konsistens, även om de icke
accepterat den "mognare" demokrati som råder i det
här landet.
Händelseförloppen i Tyskland och Spanien
vittnar om de frukter den "mognare" och
"omognare" demokratin framkallar.
Och vad gjorde så de "mognare"
demokraterna i Sverge? Ingenting! Den fackliga
inter-nationalen manade till aktioner mot Franco.
De "mogna" svarade med att göra ingenting.
De fann sig i att bilda ett tåligt underlag till
den Per Albinska regimen, som tog del i
vapenblockaden mot de omognare spanska
arbetarna, vilka kämpade för liv och frihet,
kämpade en kamp som gällde hela det
internationella proletariatet. Det var deras
mogenhetsexamen.
Låt det vara nog med dessa exempel. De
kunde mångfaldigas. Men exemplen visar
oför-tydbart, hur det auktoritära
organisationssystemets "mogenhet" är en reaktionär fara av
första storleksordningen för arbetarrörelsen
och friheten.
-132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
