Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ger grodden till nya stridigheter som endast
kan leda till nya katastrofer.
Just mellan England, Ryssland och Amerika,
de tre länder som man trodde speciellt var
kallade att grundlägga en varaktig fred i
världen, har redan från början nya
motsättningar framträtt som för varje dag blir allt
omöjligare att övervinna. Även om man, som
efter all sannolikhet är fallet, söker att för
tillfallet dölja alla motsättningarna, så blir
de därmed icke undanskaffade ur världen utan
kommer att ünder nuvarande förhållanden
ständigt öva inflytande tills slutligen den
öppna brytningen blir oundviklig och folken, ifall
de icke förekommer sina regeringar, åter ställs
inför fullbordat faktum tills slutligen
atombomben sätter punkt för hela räknestycket och
gör slut på hela tillställningen. Från världens
statsmän kan man knappast vänta bättre
förstånd, och om icke folken äntligen själva
kommer till insikt om allvaret, så kan man
näppeligen vänta ett annat slut på det politiska
vansinnets självmordstaktik än en katastrof.
Det är en särskild historiens ironi, att just
Ryssland, "proletariatets röda fosterland",
"den socialistiska verklighetens land", som det
så ofta kallas, långt överträffar de
imperialistiska västmakterna i sina omåttliga
expansionssträvanden och genom sina omättbara anspråk
fortsätter att frambesvärja nya faror. Ryssland,
det största landet på jorden, som omfattar en
sjättedel av hela vår planet, har redan
förskaffat sig ett befolkningstillskott som ingen annan,
dels genom det 1939 med Hitler avslutade
hemliga fördraget och dels genom sina militära
operationer. Enligt en i Neiu York Times den
14 mars 1946 sammanställd uppgift fördelas
denna territoriella tillökning på följande sätt:
Områden Kvadratmil Befolkning
Litauen ..................................................24.058 3.029.000
Lettland ................................................20.056 1.950.000
Estland ................................................18.353 1.120.000
Östpolen ..............................................68.290 10.150.000
Bessarabien och Bukovina 19.360 3.748.000
Moldaudistriktet ..........................13.124 2.200.000
Karpatoukraina ..........................4.922 800.000
Ostpreussen ....................................3.500 400.000
Finska Karelen ............................16.173 476.000
Petsamo, Finland ......................4.087 4.000
Tannu-Tuva (Centralasien) 64.000 65.000
Sydsaclialin ................... 14.075 415.000
Kurilerna ..................... 3.949 4.500
Sammanlagt 273.947 24.355.500
Därtill kommer dessutom de länder i det
östliga Europa: Polen, Rumänien, Bulgarien,
Jugoslavien och i hög grad också Ungern och
Tjeckoslovakien vilka nu helt råkat in i den
ryska maktsfärens trollkrets och tjänar
Ryssland som verktyg att utvidga sitt inflytande
i söder och väster. För att icke tala om de
anspråken som den ryska staten ställer på
Iran, vissa delar av Turkiet och den
förutvarande italienska kolonien Libyen. Om de
ryska expansionssträvandena i Fjärran Östern
skall vi här inte tala, då den där rådande
förvirringen icke tillåter att man får en klar
blick däröver. Att ett land med en sådan
oerhörd utsträckning fortsätter att ställa nya
anspråk på nya landområden borde bringa var
och en som förmår tänka självständigt till
medvetande, att en sådan väg endast kan leda
till en ny avgrund och säkert icke är ägnad
att skänka världen den fred, som den är i så
starkt behov av.
Vi har ständigt påvisat, att sedan
uppkomsten av de nationella storstaterna i
Europa, var och en av dessa nya makter
snart försökte att genom våldsamt ingripande
och centralisering förinta den lokala friheten
och de federativa förbindelserna som
framsprungit ur folkens eget sociala liv, och sedan
de nått detta mål övergick de till att utvidga
det nyförvärvade inflytandet på
grannländerna och få dem att infoga sig i sina
utrikespolitiska strävanden. Maktpolitik känner inga
andra gränser än dem som uppdras för den
av en starkare makt, eller sådana som den icke
i ett slag kan övervinna. Men den inro
driften till politisk och ekonomisk hegemoni
lämnar icke någon storstat. ro och får ett så
mycket fördärvligare inflytande ju mera
förslavandet av det egna folket lyckats. Faktum är
att graden av deri despotism som är rådande
i ett land hittills varit den säkraste måttstock
för den fara som från detta land hotade andra
länder. De europeiska storstaternas liela
historia har sedan århundraden varit en oavbruten
kamp om hegemoni på kontinenten, vilken för
-134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
