Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de starkare ständigt följts av en tillfällig
framgång tills förr eller senare på grund av
nya maktkombinationer eller andra
omständigheter det sattes stopp. Men bara för att
samma • strävanden upptogs av en annan stormakt
med ieke mindre ödesdigra verkningar, vilket
ständigt ledde till nya katastrofer.
Den ständigt starkare omkring sig gripande
politiska centralisationen, vilken oavbrutet
försökte att tillintetgöra alla lokala fri- och
rättigheter och bringa ett folks hela liv in
under bestämda normer, emedan detta var
fördelaktigast för makthavarnas inre och yttre
maktsträvanden, kan nästan uteslutande ledas
tillbaka till denna kamp om hegemoni. Det
oundvikliga resultatet av dessa vanvettiga
försök till en andefattig maktkamp blev i nästan
alla de olika fallen ett och detsamma: sedan
det lyckats denna politiks befrämjare att
genom fortsatta hotelser och öppna krig
betvinga andra folk och göra dem tjänliga för
sina strävanden blev de slutligen själva offer
för sin omättbara maktsjuka. • Om England
hittills utgjort ett undantag från denna
allmänna regel så är detta att tillskriva å ena
sidan att efter besegrandet av den furstliga
absolutismen de erövrade friheterna icke helt
kunde återtagas ens i de mest reaktionära
perioderna i Englands historia och å andra
sidan att dess politiska representanter hittills
varit de enda som lärt något av historien och
dragit nytta därav.
Detta förstod också Peter Krapotkin mycket
klart, när han i ett tal inför Federalistiska
förbundet i Moskva den 7 januari 1918
yttrade:
"Brittiska riket ger oss en drastisk lära.
Man gjorde där försök med båda metoderna:
federalism och centralism, och resultaten från
dem båda lämnade ingenting mer att önska
i handgriplig tydlighet. Under påverkan
av-liberala partiets inflytande på engelska folket,
erhöll de brittiska kolonierna Kanada,
Australien och Sydafrika sin fulla frihet icke bara
beträffande självförvaltningen av de egna
angelägenheterna, utan också en fullständigt
självständig politisk administration med egna
lagstiftande församlingar, eget finansväsen,
egna handelsfördrag och egna arméer.
Resultatet. blev att dessa kolonier icke bara utveck-
lade sig ekonomiskt på ett glänsande sätt, utan
också, när hårda tider bröt in över England,
tog de sig an sin gamla metropol med
solidarisk beredskap och bringade England tunga
offer, som om det gällt en äldre syster eller
mor. Samma anda gjorde sig också gällande
hos de små självförvaltande öarna Jersey,
Guernesey och Man, vars inre liv besitter en
sådan oavhängighet, att beträffande
grundegendomen den normanniska lagen för dem
ännu är normgivande, och så långt det gäller
förhållandet till andra regeringar, de icke
till-låter att de i England ännu gällande
tullbestämmelserna för utländska varor påtvingas
dem. En sådan autonomi, som kommer
oavhängigheten så nära och de därav
framspringande federativa förbindelserna har alltså
visat sig vara den säkraste grundvalen för en
inre enhet. — Och å andra sidan, vilken
kontrast i Irland, där under hela det nittonde
århundradet den starka handen från Dublin
Castle, d. v. s. en generalguvernörs
förvaltning måste ersätta parlamentet och landets
inre organisation. .. Centralismen är icke
blott autokratiens pest, den ruinerade också
Frankrikes och Tysklands kolonier medan vid
sidan av dem de engelska kolonierna
blomstrade och frodades emedan de kunde glädja sig
åt en långtgående autonomi och allmänt
utvecklade sig till en federation av folk."
I stället för att lägga denna historiens
kostbara erfarenhet på hjärtat och gå till grunden
med de egentliga orsakerna till de största
katastrofer som hittills drabbat mänskligheten,
får man mer och mer intrycket, att till och
med de västliga länderna, vilka kunde se
tillbaka på nedärvda liberala tankeströmningar,
som i de största ögonblicken av deras historia
spelade en betydande roll, numera själva
ständigt sjunker djupare i de åskådningars
trollkrets ur vilka idén om den totala staten
framsprungit. Vi skall inte här tala om Ryssland,
då det under den så kallade proletariatets
diktatur själv utvecklade sig till en statsform
vars inre inrättningar senare togs till förebild
av den segerrika fascismen.
Ur dessa föreställningar, som i våra dagar
suger till sig allt vidare kretsar, har också
framsprungit den lika naiva som farliga tron,
att. man i framtiden kan undvika väpnade kon-
-135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
