Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det har naturligtvis denna tidskrifts läsekrets
haft — har inte kunnat undgå att lägga märke
till den omutliga konsekvensen i det han
publicerar. Kanske mer än någon annan nu verksam
syndikalistisk idéuttolkare representerar han
den kritiska socialismens metod. Han har sinne
för de ekonomiska sammanhangen och på det
fackliga området har han utbildat sig till en
vaken rapportör. Frukterna av hans mångsidiga
verksamhet har kunnat avläsas på skilda
områden, men i detta sammanhang’ är det hans
författarskap som intresserar mest.
I höst utsänder Folke Fridell sin andra bok.
Han har gett. den en symbolisk titel — "Död
mans hand" (Federativs. Pris ß: 50). Titeln
får man väl tro hänsyfta på det dödmansgrepp,
som den livsodugliga reformismen sist ocli
slutligen representerar. I denna artikel är det inte
meningen att bedöma Fridells roman ur strängt
konstnärlig, synvinkel; den uppgiften kan anstå
till en annan gång och överlåtas till mera
litterära fora — här ska istället ett försök göras
att analysera avsikterna bakom den nya boken.
(Inom parentes vill man dock gärna ha sagt,
att "Död mans hand" innebär en betydlig
konstnärlig utveckling för författaren.)
Handlingen i Fridells nya bok är så väld att
den ska kunna ge möjlighet till största möjliga
marginal för idédiskussion och samhällskritik.
Det är ett. helt vanligt arbetaröde, som
återberättas och det sker i korta avsnitt där man i
blixtbelysning får den ena ledtråden efter den
andra så att man till slut står med hela nystanet
i sin hand. Huvudpersonen är textilarbetare,
närmare bestämt riva re, som facktermen lyder.
Han är inte särskilt intelligent och han har
egentligen inga sociala ambitioner. Han har
slitits ut i produktionen och det onda han längre
kaii få någon tillfredsställelse av är att få sitta
och plita med sitt skrivande. Det är historien
om sig själv han på lediga stunder och
simulerade sjukdagar försöker att komma till klarhet
om. Han är inte någon typisk representant för
den klassmedvetne arbetaren — man får aldrig’
följa honom på fackförenings- eller
arbetarkommunmöten. Oeh någon syndikalist är han
inte, Därtill är lian 110g alltför omedveten oeh
förslöad av slitet i fabriken. Då och då väller
en protest upp inom honom, men den slocknar
ganska hastigt ocli allt återgår till det gamla.
Han har med andra ord blivit desillusionerad
och apatisk. I likhet, med många andra arbetare
känner lian sig lurad på konfekten, som man
lockade med. Han har förlorat kontakten med
det produktiva och progressiva livet — stundom
kan lian omfatta rent reaktionära åsikter, som
t. ex. när han fröjdas över att äldste pojken
misslyckats med sina studier ocli tvingas att.
börja på fabriken. Första morgonen som de
båda gör sällskap till grottekvarnen upplever
Rivar-Bohm en av sina största triumfer! SS.
långt har han alltså kommit, att han inte längre
vill unna ens sin avkomma att få en
människo-värdigare placering i samhället. Rivar-Bohm
är på många sätt en typisk representant för
genomsnittsarbetaren i våra dagars Sverge.
Innan David Bohm förslöats och kommit på
kant med sin omgivning var han helt
annorlunda. Uppväxtåren var för honom en
spännande balansgång mellan det otillåtna och
fruktansvärda. Tidigt niogen upplevde han redan i
sin ungdom några omstörtande händelser, som
mer eller mindre skulle komma att prägla hela.
lians liv. Framförallt var det faderns död, som
grep in i honom med fruktansvärd kraft. Han
höll fadern i handen i dödsögonblicket, och det
plötsliga slaganfallet gjorde faderns grepp till
(ii isande fasa, som samtidigt sände
vällustrysningar utmed ryggraden på David. Att det
vö£ just lian, favoritsonen, som fick hålla
fadern i handen när han drog sin sista suck!
Ocli sedan begravningen, som stal så mycket
dyrbar tid mitt i slåtterii. Den dova oeh
förbittrade stämningen bland bönderna, som tvingades
att dra på sig de liaftalindoftande
högtidskläderna medan skörden stod och svartbrändes ute
på åkrarna — faderns lik som luktade, det
våldsamma uppträdet i köket på själva
begravningsdagen då bröderna ville förbjuda David
att vara med och bära kistan till graven och
liur han slogs för sin rätt. Allt detta är
åter-gett med fin realism.
Erotiken kom också att .tidigt spela en roll
i Davids liv. Den heta oeh sensuella svägerskan
Karin, som gott och väl skulle kunnat vara
mor till David, blir den som först inviger honom
i kärlekens mysterier. Det sker en
"frivecko-lördag" — den enda riktiga oeh rejäla under
hela David Bohms liv. Sedan blir det många
kvinnor i hans liv innan han till slut fastnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
