Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes största heroiska uppgift i livet är att
göra slut på andras liv, att mörda och
mordbränna på statens och regeringens order,
Tillstukad på detta sätt ända från vaggan
danas människorna till viljelösa, slavsinnade
kräk. Sådan är människan som slutprodukt av
den statskontrollerade fostrargärningen. Den
mänskliga egenviljans undertryckande och den
"frivilliga" självuppgivelsen — det är den
moderna människan som statlig slutprodukt.
Människan blir nästan lika mekaniserad som ett
maskingevär eller en tank, men hon har dock
det företrädet, att hon har en själwerksam
intelligens, som ställer henne i särklass i
jämförelse med andra mordvapen. Soldaten kan
bruka kulsprutan, kulsprutan kan inte bruka
soldaten, men båda står 100-procentigt lika till
statens, till regeringens, till krigets, till
mördan-dets disposition. Kriget kan komma, kriget
skall finna tänkande men viljelösa mordredskap
i de statligt drillade människorna.
Statskreaturet är färdigt,.
II.
Emot krig och militarism sökte socialismen
resa proletärerna. Den sökte göra klart för
dem, att staten icke var något heligt som stod
över klasserna, utan att den belt enkelt var ett
politiskt redskap i de härskande klassernas
händer inot de plundrade massorna. Att
egendomsprivilegiet icke var något oantastligt, utan
något som skapats av de rika plundrarna mot
de fattiga utsugna. Att kriget icke var en
heroisk gärning utan en förbrytelse mot
mänskligheten. Att arbetarna icke hade någon
naturlig plikt att slava för de härskande och ännu
mindre att offra sina liv för dem, utan att
arbetarna hade en naturlig rätt till det egna
livet, en rätt som står högt över staten, lagen,
regeringen, auktoriteten. Att arbetarna måste
sammansluta sig för att i gemensam revolt mot
det auktoritära systemet bygga upp ett nytt
samhälle på grundval av frihet, jämlikhet och
självansvar. Att upproret mot den förslavande
staten var en helig plikt mot mänskligheten.
Socialismen i sin första utformning sökte med
ett ord riva loss människan från det
auktoritära systemet. Sökte att tända upprorets heliga
flamma i de kuvade massornas sinnen.
Men den socialistiska rörelsen klövs på ett
tidigt stadium, och den ena delen anammade
själv auktoritetens princip som grundval för
sina socialistiska strävanden. Och än en gång
klövs sedan den auktoritära riktningen i en
"reformistisk" och en "revolutionär". Den
reformistiska eller socialdemokratiska
accepterade den borgerliga statens auktoritet och övade
inflytande till förmån för massornas
underkastelse. Den vände sig således mot upproret,
mot revolten, mot den socialistiska
självhävdelsen hos individen. Den bidrog därmed till att
fördjupa och förankra det auktoritära systemet.
Den bidrog till att popularisera kriget och
människans underkastelse under staten, att göra
arbetarna till slaktboskap, först i det första
oeh sedan i det andra världskriget. Och den
kommer sannolikt att popularisera
underkastelsen också för det tredje världskriget.
Den andra auktoritära riktningen, den
"revolutionära" eller bolsjevikiska, predikade
resning mot den borgerliga staten, men bara för
att intensifiera propagandan för
självuppgi-velse intill förintelse för den "proletära staten".
Dess princip var således icke människans
frihet, utan människans ytterligare förnedring,
människans andliga självmord. Den skapade den
"totala staten" med den totala självuppgivelsen
och den totala underkastelsen. Dess statsskapelso
kom att bli mönster för de fascistiska
totalitärstaterna med deras till ytterlighet drivna tes
om människans plikt till självuppgivelse under
staten.
Med eller utan avsikt blev de båda
riktningarna, som knöt an till nationen ocli
"fosterlandet", befrämjare av det nya världskriget
genom arbetarmassornas avlänkande från
internationalism och predikande av statens
överhöghet och människornas plikt till underkastelse
under stat och krigsmaskineri. Medan det före
1914 ännu fanns vissa om också begränsade
chanser till att arbetarmassorna genom
internationell samverkan kunde ha förhindrat kriget
så fanns det vid tiden för det andra
världskrigets utbrott icke de ringaste sådana
förutsättningar. Den internationella arbetarrörelsens
nationalistiska och militaristiska korruption var
oförtydbar. Den enda riktning som blivit
internationalismens idéer trogen och förordade
revolt mot" staten som krigets organisatör och
förare, den frihetliga riktningen, representerad
-163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
