Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konkurrenskrav oeh avlägsnade sig därmed i
samma takt från socialismens internationella
förbrödringskrav, vilket definitivt begravdes i
det första världskriget, då den
socialdemokratiska nationalismens politiska ansvar för
delaktigheten i det kapitalistiska samhällets
politiska förvaltning sprängde alla band och
förintade internationalerna, den fackliga såväl som
den politiska.
Från denna tid har socialdemokratin framträtt
mer eller mindre prononcerat som den
traditionella militarismens arvtagare. Den tyska
socialdemokratin, som med revolutionen 1918
övertog hela den politiska förvaltningen av den
kapitalistiska ordningen, blev militarismens
synnerlige gynnare. Den begränsning av den
tyska militarismen, som Versaillesfreden sökte
genomföra för att förebygga ett nytt krig,
kringgicks med den tyska socialdemokratins
hjälp. En större kader av officerare och
underofficerare och en mera omfattande utbildning
av manskap än den tillåtna genomfördes som
en ram för en omfattande militarism. Den ryska
bolsjevismen blev också till hjälp för den tyska
militarismen genom utbildandet av
specialtrupper i Ryssland för den tyska arméns
räkning, liksom det i Ryssland tillverkades
specialvapen för tysk räkning. Denna den tyska
socialdemokratins omvårdnad om den tyska
militarismens återuppbyggande — en verksamhet
som sedan övertogs och fullbordades av Hitler
— bildade faktiskt inledningen till det andra
världskriget. I så gott som alla andra länder
följde socialdemokratin mer öller mindre villigt
samma militaristiska utvecklingslinje.
Militarismen blomstrade samman med
internationalismens försvinnande. Socialdemokratin var
nationalistiskt bunden vid de kapitalistiska
samhällena i Västeuropa och var överallt vårdare av
den moderna militarismen. Detta med
undantag för ett par mindre länder, där man ännu
höll sig kvar vid en antimilitaristisk ideologi.
Den strävade överallt att förmå arbetarna att
lojalt ställa sig till förfogande för
militarismen. Det kan inte vara någon överdrift att
påstå, att den socialistiska internationalismen
och antimilitarismen praktiskt taget var död hos
socialdemokratin, när det andra världskriget
började varsla sin ankomst.
Dels till följd av sina speciella
utvecklingsbetingelser och väl också till följd av
begynnande imperialistiska aspekter kunde icke
heller den ryska bolsjevismen och den
bolsjevikiska international, som stod till dess
disposition, bli något redskap mot stat oeh militarism.
Den bolsjevikiska regimen hade för länge sedan
kastat loss från den socialistiska
internationalismen som en fredsfaktor. Den byggde upp sin
egen militärapparat dels under fruktan för
kapitalistisk intervention, dels till följd av
växande maktdrömmar. Den bolsjevikiska
inter-nationalen fungerade militaristiskt i Ryssland
och antimilitaristiskt i de kapitalistiska
länderna, då det måste vara en fördel för den ryska
regimen att ha en så litet utvecklad militarism
som möjligt i de kapitalistiska länder, som
kunde tänkas bli framtida motståndare i ett
eventuellt krig. Det var således en rysk-nationellt
inspirerad antimilitarism som de bolsjevikiska
stöttrupperna omvårdade i de kapitalistiska
staterna, och den stod följaktligen icke i de
internationella fredssträvandenas sold.
Själv blev den ryska politiken i det sista stadiet
före världskrigets utbrott ett redskap till
krigsutbrottet genom den redan nämnda
vänskapspakten mellan Ryssland ocli Nazi-Tyskland,
vilken garanterade Hitler ryggen fri och gav
honom en chans att undkomma tvåfrontskriget.
Och med kriget kom en i stort sett samstämmig
omvandling av de demokratiska regimerna till
statstotalitära och till genomförandet av folkens
och mänsklighetens totala militarisering. Krig
oeh militarism firade orgier i ett sexårigt krig.
Den mänskliga civilisationen kom nära sin
undergång, så pass nära att man utan vidare
tryggt kan profetera om dess verkliga
undergång om ett tredje världskrig bryter ut med
atomkraften i sin tjänst.
Den som hoppats att man skulle få bevittna
en socialdemokratisk reaktion mot detta
tillstånd sedan socialdemokratin allt allmännare
kommit fram till regeringsinflytande har
uppenbarligen hoppats förgäves. Tvärtom torde det
vara så, att socialdemokratin även i länder som
tidigare haft en antimilitaristisk tradition nu
definitivt seglat in i den militaristiska
expansionens kölvatten. Det finns tydligen ännu
åtskilligt att uträtta innan den totala militariseringen
-165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
