Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oklarheten hos vår rörelse. CNT bildade den
antifascistiska fronten tillsammans med
många andra krafter. Den måste också delta i
ledningen. Men hur! I Katalonien och Levante,
berättar Prieto, tolererade man under den
första epoken regeringsinstitutionerna och
samarbetade med dem genom särskilda
förbindelsesekreterare. Faktiskt utövade man på detta sätt
makten. "Man gjorde politik under skenet av
att vara opolitisk", låter Prietos egna, som
vanligt beska formulering; "en öppen konflikt hade
uppstått mellan dogmen och nödvändigheten".
Detta gäller Katalonien oeh Levante. Vi i
den baskiska regionen, säger Prieto, bedrev
inte något dubbelspel. Hos oss hade den sociala
strukturen inte förändrats, men den nya
antifascistiska enheten kom till ett politiskt
uttryck: under de officiella guvernörerna, som
var trogna republiken, bildades nya politiska
organ, och CNT ingick tillsammans med alla
andra partier och UGT i Nordspaniens officiella
"Försvarsj unta".
Sedan presenterade sig de stora problemen
även i landsomfattande skala. När en
CNT-kommission besökte Francisco Largo Caballero
— då statsminister — inbjöd denne
organisationen att delta i regeringen. CNT ville inte, men
erbjöd honom som utväg ett indirekt deltagande
i regeringsarbetet genom bildandet av "tekniska
juntor" vid sidan av ministerierna som
samarbetsorgan. Men detta ville inte Caballero. I
denna situation — det var när Madrid hotades
direkt av de framryckande fascisterna — blev
Horacio Prieto sekreterare för CNT:s
Nationalkommitté. "Jag gick öppet in för deltagandet
i regeringen", skriver han, "eftersom juntornas
bildande skulle ha varit helt löjligt, och ett
samarbete genom sådana juntor skulle lia skadat
våra principers ’renhet’ inte mindre än ett
direkt medarbete i regeringen." Dessutom skulle
ju skapandet av en hel politisk apparat vid
sidan om regeringen lia förstorat den politiska
byråkratin i stället för att förminska och
försvaga den. På tre plenarsammanträden
diskuterades frågan, och det tredje godkände
enhälligt (viktigt för historieskrivare!) Prietos
inställning till saken. I samband med denna
framställning lämnar Prieto också en del
förklaringar rörande frihetliga socialisters
uppgifter under en revolutionär periods första etap-
per som närmast sammanfaller med Erich
Miih-sams idéer oeh hans verksamhet i bayerska
rådsregeringen (se inledningsord till Spanska
diskussioner i Syndikalismen n:r 4).
Prieto är framförallt motståndare till
totalitärstatliga uppfattningar oeh till våldet som
princip. Han fastslår tämligen brutalt att mer
eller mindre bolsjevikiska uppfattningar oeh
metoder även vunnit terräng inom våra egna
kretsar, under en viss period. Vi vill här inte
återge hans hårda, hänsynslösa kritik mot
metoderna som kommit till användning under den
period som den av FAI dominerade nya
antifascistiska polisen fungerade i Katalonien och
Levante. Senare skapades i stället en ny, av
alla riktningar gemensamt kontrollerad polis
(som medförde många nackdelar för CNT oeh
tvivelsutan också var en av reaktionens
infallsportar), men Prieto anser ändå att det var
omöjligt att fortsätta med de metoder som
använts under kampens första dagar. Försöket
med att införa en allmängiltig rättsordning
måste göras, anser han. På samma sätt måste
CNT slutligen acceptera bildandet av
folkarmén i stället för det frivilliga och helt av
partierna och organisationerna behärskade
milissystemet. På samma sätt var CNT tvungen att
delta i alla försök till samordnandet av
näringslivet. I den situation som då var given gick det
inte att säga: vi ska delta i näringslivets
koordinering så snart som arbetarnas majoritet
blivit syndikalister och kommit under CNT:s
kontroll! En sådan inställning skulle omedelbart
ha krossat den antifascistiska fronten, utan att
inbringa CNT den minsta praktiska eller
moraliska fördel. Faktiskt opererade under någon
tid många kollektiviserade företag helt
godtyckligt utan att underställa sig någonsomhelst
socialekonomisk disciplin — också här vill vi
emellertid inte citera detaljer. Men CNT drog
de nödvändiga slutsatserna, framhåller Prieto:
"Den landsomfattande plenarkonferensen år
1937 i Valencia", skriver han, "etablerade vissa
ekonomiska kategorier, accepterade vissa
natio-naliseringar, intog en klar ställning till
kollektiviseringen, kommunaliseringen och erkände
öppet nödvändigheten av att bibehålla den
småborgerliga oeh medelklassens näringssektorer.
Kunde det ha varit på annat sätt?" Man er-
-169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
