- Project Runeberg -  Syndikalismen / 1946 /
180

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nationalism

Av Rudolf Rocker

ii.

Det finns visserligen förnöjsamma människor
som finner sig tillrätta med en obegränsad
absolutisms yttringar emedan de verkligen tror
eller inbillar sig tro, att de kompenseras genom
ryska statens nya samhällsordning, vilken,
enligt deras mening, endast kan befrämja en
socialistisk utveckling även i andra länder. Även
denna kolartro stammar från ett fullständigt
misskännande av alla verkliga fakta. Vad som
i dag i Ryssland utges för att vara en
socialistisk samhällsordning har lika litet med
socialismens tankegångar att göra som Kremls
auto-krati har att skaffa med den franska
revolutionens strävanden mot den furstliga
absolutis-men. Vad man i dag i Ryssland kallar
socialism och vad tanklösa människor i utlandet
reflexionslöst efterplapprar är i verklighet blott
den moderna monopolkapitalismens sista ord,
som g-enom trusternas och kartellernas
ekonomiska diktatur undanskaffar varje obekväm
konkurrens och vill anpassa hela det
ekonomiska livet till bestämda normer. Det sista ledet
i en sådan utveckling är icke socialismen utan
statskapitalismen med alla de oundvikliga
följdföreteelserna hos en ny ekonomisk
feoda-lism och ett nytt underdånighetssystem — och
det är detta som i verklighet existerar i
Ryssland.

Den franska revolutionen hade undanskaffat
alla de bojor i vilka den furstliga absolutismen
och dess tvillingbror, feodalismen, fjättrat
människorna under århundraden. Just däri består
dess oförgängliga förtjänst och den stora
historiska betydelsen av dess omedelbara
resultat. Bolsjevismens diktatur däremot har åter-

upprättat de fjättrar som icke längre fanns
kvar ens i Tsar-Rysland, och utvecklat dem
till deras yttersta konsekvens. Om socialismen
verkligen måste köpas med utplånandet av
varje personlig frihet, varje eget initiativ,
varje oavhängigt tänkande, då vore det
privatkapitalistiska systemet med alla dess
oundvikliga brister under alla omständigheter att
föredra. Denna sanning måste äntligen sägas rent
ut. Att förneka den kan endast medverka till
att befrämja ett nytt och ännu värre
förslavande av mänskligheten.

Om det ryska exemplet har lärt oss något,
så är det detta, att en socialism utan politisk,
social och andlig frihet är otänkbar och
oåter-kalleligen måste föra till en obegränsad
despotism, som i sin grova känslolöshet icko mer
påverkas av några som helst etiska hämningar.
Det hade redan Proudhon förstått och uttalat
för nära hundra år tillbaka, när han sade, att
en allians mellan socialismen och absolutismen
måste framkalla alla tiders värsta tyranni.

Den gamla tron, att diktaturen endast är en
nödvändig övergångsperiod, som måste
leda till undanskaffandet av privatkapitalet i
industri och jordbruk och automatiskt leda till
mänsklighetens fullständiga befriande från en
förslavad förtids alla tyngande bojor, har så
fullständigt sönderslagits, att den för den
nyktra verkligheten förlorat varje mening. Ingen
makt har någonsin varit böjd för
självuppgi-velse, och ju starkare de maktmedel är över
vilka regimen förfogar, desto mindre är den
benägen att frivilligt avtåga. Även i detta
avseende hade Proudhon slagit huvudet på
spiken, när han sade, att varje provisorisk
regering behärskas av önskan att bli permanent.
Detta är en tendens som hittills varit den
innersta kärnan hos varje maktorganisation och
som man icke kommer bort ifrån med tomma
fraser. En allsmäktig byråkrati med sin
omätt-bara förmynderskapslusta och sitt oskiljaktiga
nät av mekaniska reglementeringar för det
offentliga och privata livets alla faser är en ännu
större fara för den allmänna kulturella och
sociala utvecklingen än någon annan form av
tyranni, även om den privata egendomen till de
samhälleliga produktionsmedlen icke längre
består och hela det ekonomiska livet är
underkastat en järnhård kontroll från en total stat.

-180

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:47:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/syndikal/1946/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free