Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
veckling påverkad genom mongoliska
inflytelser medan starka arabiska oeh andra
inflytelser gjorde sig gällande i söder. Men i
allmänhet fick denna kultur en egenartad och
enhetlig prägel med rika schatteringar och ortliga
avtoningar, vilka skilde sig från de asiatiska
folkens olika civilisationsbilder men hos de
enskilda folkgrupperna i Europa frambringade ett
djupt släkttycke som även senare ieke kunde
utplånas genom nationella motsättningar.
Dessa företeelser kan föras tillbaka till olika
historiska orsaker. Framförallt hade den
mäktiga utbredningen av det romerska riket
över alla då kända delar av Europa ett
avgörande inflytande på hela den kulturella
gestaltningen av det europeiska fastlandet och dess
olika ögrupper, vilken till oeh med ända till
i dag bibehållits i lagstiftningen och på många
andra områden hos de flesta europeiska folken.
I Rom hade det andliga arvet efter Grekland,
främre Asien och Nordafrika allmänt
förtätats till en civilisation av mångahanda
olikartade beståndsdelar, och romarnas ändlösa
erövringar sörjde för att deras materiella och
andliga erövringar överallt slog rot. Detta var så
mycket lättare som Europas sparsamma
befolkning vid denna tid till största delen bestod
av folkgrupper vars primitiva levnadsformer
icke kunde göra större motstånd mot den
romerska civilisationen och allmänt uppsögs av
denna. De så kallade barbarernas senare tallösa
infall vid de stora folkvandringarnas tid
utsatte den högre romerska kulturen visserligen
ofta för mångahanda faror men kunde dock
slutligen ieke förhindra att dessa folkgrupper
genom sin beröring med den romerska världen
ständigt mera genomsyrades av dess anda.
Ett ännu starkare inflytande på Europas
andliga och kulturella utveckling hade
kristendomens utbredning i den form den katolska
kyrkan givit den som allmänt också trängde
ut till sådana områden som aldrig blivit
beträdda av de romerska legionerna. Kyrkan
hade ieke blott övertagit den romerska
cæsaris-mens tankar oeh utvecklat dem på sitt sätt,
den hade också fortsatt arvet efter en
vittförgrenad civilisation som sedan flera
århundraden hade koncentrerat sig till Rom och nu
måste ge de kyrkliga maktsträvandena en mäktig
eggelse. Vad den romerska staten på den poli-
tiska centralisationens område och den ur denna
härstammande rättsuppfattningen åstadkommit
det fortsatte kyrkan på sitt sätt, genom att leda
den europeiska människan in på nya vägar och
genom att strypa henne i sitt fina nätverk av
teologiska dogmer. Kyrkans agenter var icke
längre det romerska rikets konsuler och
ståthållare utan präster och munkar som stod i
tjänst hos samma sak oeh trängde djupt in i
de avlägsnaste områden. Denna nya makt
visade sig starkare än cæsarernas herravälde,
vilket blott stödde sig på legionernas
överlägsenhet, medan kyrkans makt grundades på ett
andligt inflytande som försonade människan med
den jordiska tillvaron och bibringade henne
den uppfattningen, att hennes öde var
beroende av en högre makt vars bevågenhet hon
endast kunde förvärva genom kyrkans
förmedling. Så utvecklade sig under århundradenas
lopp Europas kristliga civilisation vilken bland
kontinentens folk framkallade en
omisskännelig likhet i strävandena och bringade dem
närmare varandra i deras tänkande och
handlande.
Denna trons stora gemenskap, som icke var
fjättrad vid politiska gränser, medförde, att
också under senare epoker, när
motströmnin-garna mot de kyrkliga och världsliga
makthavarna satte in, även dessa nya strävanden
uppbars av en besläktad anda. Samma andliga
betingelser framkallade överallt samma frö till
ett nytt tänkande och ledde med överraskande
likhet till besläktade händelser. Den skillnad
som därvid gjorde sig gällande var blott
olikheter till graden som voro betingade av de
ortliga förhållandena men den kunde icke förneka
den inre väsenssläktskapen. Ehuru den
europeiska kulturen hör till de mest komplicerade
företeelser som skapades av människorna, så
kan dess väsens andliga enhet icke förnekas i
någon period av dess historia. Varje större
händelse som först framträdde i ett eller annat
land i Europa fann alltid en starkare eller
svagare genklang i alla övriga länder och blev
först därigenom riktigt begriplig i sitt inre
sammanhang.
Alla stora tankeströmningar som hade ett
tillfälligt eller varaktigt inflytande på
kontinentens folk voro europeiska och icke
nationella företeelser. Till och med nationalismen
-182
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
